• Anonym (Anon)

    Så vad är vitsen med att vara god??

    Behöver bara skriva av mig. Tror inte jag har nån fråga mer än rubriken i sig.
    Bara skriva anonymt.

    Mitt liv har gått ut på att vara god.
    2 huvuden längre än resten i skolan, gör ingen förnär, utnyttjar aldrig någonsin min storlek för att göra någon annan illa.
    Tvärtom, är alltid snäll, givmild, tar in och lyssnar på och respekterar alla oavsett social status osv.
    Hur slutade det, jo att mina skolkamrater blev rövhål och började mobba mig, till och med slå mig för dom visste att jag inte skulle slå tillbaka.
    Så efter många år i skolan blev det för jobbigt för själen så det var bara att lägga ner hela iden om att vilja vara snäll, bli ett arsle själv och börja dela ut slag.

    Som ett exempel täcker detta alla livs situationer, i princip.

    Låna pengar? Absolut varför skulle du inte få det.
    Tyvärr betalar många inte tillbaka om de märkar att man är en "god" person.
    Har lånat ut upp mot 40 lax i det här livet som jag aldrig sett röken av igen.
    Idioti absolut, men alla kan väl inte vara svin, var min tanke länge.

    Ärlighet också. Fan vilken skit det är, vad man får lida för det.
    Utnyttjas mer än nåt annat.
    Så, hur ska jag respektera mig själv om jag ljuger om saker?
    Jag har inte sett att det går, så ärlighet har liksom blivit en röd tråd i allt.
    Ett löfte bryts ej, om jag så får lida ont pga det.
    Om jag råkat ställa till något, så står jag för det.
    Visst, ärlighet uppskattas många gånger, men mer än något verkar det reta människor helt galet mycket.
    Inte för att ärligheten har varit träffande, utan för att den representerar en godhet.
    Folk verkar inte tåla att nån sätter för starkt värde på en sån här moralisk sak.
    Min erfarenhet är att då ska jag "tas ner på jorden", så det blir extra mycket kritik mot mig om all möjlig skit, skitsnack bakom ryggen för att skapa en bild där jag är av dålig karaktär i stället.
    Man ska inte tro att man är bättre genom att springa runt och vara ärlig hela tiden.

    Å så känslomässigt stöd, att vara en tröst.
    Det kan betyda så mycket för en människa att bara få luta sig mot nån en stund, lätta sitt hjärta, prata om det jobbiga.
    Detta uppskattas alltid, till en början.
    Sen blir det samma visa som med ärligheten.
    Vem tror jag att jag är som ska hjälpa å vara så snäll hela tiden.
    Antingen får man en dag en massa personliga påhopp som från ingenstans, eller så blir man fullkomligt utnyttjad genom sin snällhet och omtanke.

    Att räkna med att sprida lycka genom att vara snäll verkar ju bara hopplöst.
    Om man själv vill vara glad också, ja då pekar allt på att man ska vara ett kräk så där rent allmänt.

    Jag har flyttat och bytt beskantkaps krets flera gånger, det slutar alltid lika efter en tid.
    Vad hände med att förtjäna respekt, inte att skrämma sig till den?
    Jag ser bara att det sistnämnda fungerar i längden.

    Helt omöjligt att samla en livshistoria så här.
    Men hela mitt liv liksom, över 30 år, samma jävla skit.

    Släkt och familj, det har varit värst.
    Har fått klippa från en förälder, syskon, nån kusin, för att de gick för långt i sitt jävla utnyttjande och tyckte de kunde behandla mig som ingenting.
    Istället för att vara tacksamma över min godhet och hur mycket jag hjälper i deras liv, så trampar de på mig till slut.
    Mitt eget blod!
    Mina närmaste bröder har sakta utvecklat ett underliggande rent hat mot mig för att de har tyckt att de inte är lika "bra" som mig.
    Dom blåser och hustlar och ljuger i livet, jag gör det inte, så då har de gjort det till en livsstil att förtala allt jag är bakom ryggen, underminera varenda relation jag har, alla framsteg jag försöker ta i livet.
    Även om mina bröders mindervärdeskomplex blir mer extremt, är det samma princip som i alla andra livets situationer.

    Idag är jag så jävla trött.
    Helt slut, och det känns som att jag måste göra en personlighets transplantation för att gå vidare i livet.
    Varför retar godhet gallfeber på människor, jag förstår det inte.

    Sen finns dom här små sakerna, det som man gör för att det känns moraliskt rätt, men som ingen medvetet vinner på eller uppmärksammar.
    Skänka pengar till hjälporganisationer när man själv går på soc och har existens minimum.
    Släppa ut insekter istället för att mosa dom...
    Tala gott om folk och försöka hjälpa bakom deras rygg.
    Lämna in saker som människor tappat.
    Kommer inte på allt man kan ha för sig, men själva grejen att tro på det goda, göra det, och inte förvänta sig ett dugg tillbaka.
    Oavsiktligt blir ett sånt agerande som ett extra hugg i ryggen, när man inser hur mycket skit man får ta för den öppna godheten.

    Och ja, jag lär ju låta som en riktigt "tro-att-jag-är-bättre-människa".
    Men det har varit av samma värde som allt annat, att inte uppmärksamma mina ansträngningar och skapa nån sliskig skuld i dom som jag ställt upp på.
    Ödmjukhet är minst lika viktigt som allt annat har det känts som, annars är det ju bara ett spel.

    Tanken bakom allt sen barnsben är att jag har velat känna en självrespekt.
    Ge det jag skulle tycka om att få.
    Det kändes så vettigt från början, och gör det fortfarande på nåt motsägelsefullt sätt.
    Men jag blir bara blåst!

    Kan ju säga att det är lika i kärleks relationer.
    Vill att tjejen känner sig respekterad, verkligen hörd och uppskattad, fixar och donar med blommor, diska å städa, aldrig vara elak i ord även om konflikter uppstår kring något, även om sex är bland det bästa som finns så skapa en viktig del i relationen som säger att det finns annat som är minst lika värdefullt hos henne.
    Aldrig slagit fel, allt utnyttjas till slut.

    Kan se en slutsats som säger att det är mig det är fel på.
    Någon egenskap som tar fram det västa i varenda själ jag stöter på.
    Fruktansvärd tanke.

    Men samtidigt ser jag hur sånt här pågår runt omkring mig, för andra med.
    Är du för god, vill väl, så snäll snäll, då utnyttjas det, trampas på, hånas, för det kan ju inte var något annat än självgodhet.

    För min egen del har det gott så långt att jag kommer få ändra allt i mitt liv, den jag är och hur jag för mig, var jag bor och vilka jag umgås med.
    Kostat mig familj och släkt.
    Låter ju helt sjukt, men allt bottnar i en allt för brinnande tro på att göra gott och ha god moral.
    Största misstaget i mitt liv, inser jag nu när spenderat nära hälften av livet med dessa värderingar.

    Anledningen till att jag skriver under Sorg, är just för att det gör så ont.
    Vill bara gråta ibland, när jag insett att ingen relation är för helig för att inte utnyttjas och förkastas.

  • Svar på tråden Så vad är vitsen med att vara god??
  • Anonym (K)
    Anonym (asa) skrev 2015-12-21 13:41:35 följande:
    Att dela ut mat till uteliggare är samtyckesbaserat då matutdelarna aldrig tvingar uteliggarna på mat. Det är helt frivilligt för uteliggarna att ta emot maten som erbjuds eller stå över. Det skulle däremot vara en annan sak om matutdelarna tvingade uteliggarna att äta maten eller hällde i dem mat i smyg när de sov.

    För att dra paralleller till din "godhet". Om du står på stan och delar it pengar till människor som tacksamt tar emot dem är samtyckesbaserat och att klassa som en god gärning. Att sätta pengar på folks konton i smyg är däremot inte samtyckesbaserat och därmed är det också högst tveksamt om det kan klassas som en god gärning.
    Den som får pengarna kan kasta bort dem om de själva vill. Inte svårare än att ge till någon annan, eller ta ut i en automat och elda upp dem istället. Om de nu ger en så hemsk känsla så står det fritt mottagaren att göra precis vad mottagaren vill med femhundra spänn.
  • LindaSolis
    Anonym (asa) skrev 2015-12-21 13:41:35 följande:
    Att dela ut mat till uteliggare är samtyckesbaserat då matutdelarna aldrig tvingar uteliggarna på mat. Det är helt frivilligt för uteliggarna att ta emot maten som erbjuds eller stå över. Det skulle däremot vara en annan sak om matutdelarna tvingade uteliggarna att äta maten eller hällde i dem mat i smyg när de sov.

    För att dra paralleller till din "godhet". Om du står på stan och delar it pengar till människor som tacksamt tar emot dem är samtyckesbaserat och att klassa som en god gärning. Att sätta pengar på folks konton i smyg är däremot inte samtyckesbaserat och därmed är det också högst tveksamt om det kan klassas som en god gärning.
    Du kan gärna ge mig en femhundring om du får någon ASA.
    Om du inte vill ha den om du får av K så ge mig den jag tar gärna emot den. 

    Tack K, om du har fler femhundringar till övers så får du mer än gärna skicka till mig. Bara att köra på.
  • Anonym (asa)
    Anonym (K) skrev 2015-12-21 13:44:22 följande:

    Den som får pengarna kan kasta bort dem om de själva vill. Inte svårare än att ge till någon annan, eller ta ut i en automat och elda upp dem istället. Om de nu ger en så hemsk känsla så står det fritt mottagaren att göra precis vad mottagaren vill med femhundra spänn.


    Bara så du vet kan pengar från en okänd absändare skapa problem för mottagaren. Det finns folk med diagnoser som har svårt med allt okänt eller kan tycka att det är obehagligt. Vissa kämpar också med att lära sig hålla budget för vilka det kan vara skadligt att få pengar hur som helst. Dessutom tar det både tid och möda att skicka dem vidare om man inte vill ha dem. Och till sist, det är en brottslig handling att elda upp pengar.

    Hur du än vill lägga fram det så är det inte en samtyckesbaserad handling att tvinga på någon pengar.
  • Anonym (asa)
    LindaSolis skrev 2015-12-21 13:46:40 följande:

    Du kan gärna ge mig en femhundring om du får någon ASA.

    Om du inte vill ha den om du får av K så ge mig den jag tar gärna emot den. 

    Tack K, om du har fler femhundringar till övers så får du mer än gärna skicka till mig. Bara att köra på.


    Men jag vill inte ha några pengar från någon som inte frågat om lov först. Och jag vill inte ge dig några pengar heller.

    Jag vill överhuvudtaget inte tvingas till att agera som ett verktyg för någon annans välbefinnande. Jag ger om jag vill men jag vill inte ge till någon som tar utan att fråga.
  • Anonym (K)
    Anonym (asa) skrev 2015-12-21 13:55:05 följande:
    Bara så du vet kan pengar från en okänd absändare skapa problem för mottagaren. Det finns folk med diagnoser som har svårt med allt okänt eller kan tycka att det är obehagligt. Vissa kämpar också med att lära sig hålla budget för vilka det kan vara skadligt att få pengar hur som helst. Dessutom tar det både tid och möda att skicka dem vidare om man inte vill ha dem. Och till sist, det är en brottslig handling att elda upp pengar.

    Hur du än vill lägga fram det så är det inte en samtyckesbaserad handling att tvinga på någon pengar.
    Nä det har jag aldrig sagt att det är en samtyckesbaserad handling. Men so what. 

    Du får mig inte att bli egoistisk i alla fall. 
  • Anonym (asa)
    Anonym (K) skrev 2015-12-15 12:51:29 följande:

    Sådana personer kan jag förstå. 

    Men i mitt fall är det mer att jag vill inte knappt att folk ska veta vad jag gör. Tråden här blir ju ett undantag då ämnet diskuterades och jag var intresserad för att få info om det. 

    Men i normala fall så är en stor önskedröm att liksom kunna betala en räkning åt en okänd person utan att den personen får reda på att det var jag som gjorde det. 


    DU VILL ha ett bättre samhälle. Och DU VILL kunna göra saker för att uppnå DITT MÅL om ett bättre samhälle på DITT SÄTT.

    Inser du hur självcentrerad du är? Du baserar alla dina handlingar på vad du vill utan att ta någon som helst hänsyn till vad andra vill.

    Det är INTE okej att köra över folk. Det är INTE okej att tvinga sig på andra. Det är INTE okej att utöva våld i någon form mot någon annan. Oavsett om man själv vill. Eller till och med bara vill det för att man vill uppnå ett högre syfte.
  • Anonym (K)

    Jag tror inte vi kommer längre. Jag har försökt svara men det går bara runt i cirklar. Jag har bättre saker att göra än tala om varför jag inte kommer vara egoistisk. 

  • Anonym (asa)
    Anonym (K) skrev 2015-12-21 14:04:49 följande:

    Nä det har jag aldrig sagt att det är en samtyckesbaserad handling. Men so what. 

    Du får mig inte att bli egoistisk i alla fall. 


    So what?? Tycker du att det är okej med icke-samtyckesbaserade handlingar enligt dig?

    Tycker du att jag också kan ägna mig åt icke-samtyckesbaserade handlingar? Eller är det bara okej för dig?
  • Anonym (K)

    Altruismmedmänsklighetoegennyttaosjälviskhet (motsats till egoism[förtydliga]), är att hjälpa andra utan att önska något i motprestation.


    Till altruism räknas generositet, självuppoffringar, att hjälpa människor med behov, och att frivilligt ge vika för någon annans vilja i strid mot ens egen. Altruism innefattar både den psykologiska viljan till dessa handlingar, samvetet och det beteende som kommer av viljan, men är inte synonymt med empati som i stället handlar om emotionellt medkännande och den psykologiska förståelsen för andras behov. Den empatiska förmågan är dock nära sammanbunden med altruistiska beteenden.[1] Altruism som mänsklig egenskap studeras särskilt inom psykologin.

    Man skiljer på altruism och pliktkänsla eller lojalitet, eftersom dessa ofta motiveras av väntande belöning eller erkännande

  • Anonym (K)

    Med andra ord Altruism har inget med emotionellt medkännande, eller erkännande. 

    Man kan uppoffra sig själv ändå. 

    Altruism känns som målet för mig. I alla fall försöka så gott det går. 

Svar på tråden Så vad är vitsen med att vara god??