Vad kan jag som faster göra

Har han och tjejen gemensam vårdnad om barnet?

Om han har det så är det bara att han mailar/smsar mamman och kräver det umgänge som barnet har rätt till och som de kommit fram till i familjerätten. Om avtalet är juridiskt bindande så kan han lämna in en stämning i tingsrätten för att hon obstruerar med umgänge trots ett giltigt avtal.

Har de inget juridiskt bindande umgängesschema så ska han se till att få det snabbt som ögat och sen se till att alltid hämta barnet när det är dags för hans umgänge. Han måste ta tag i det själv och inte låta mamman köra över honom.

vad är det som är så dåligt skrivet? så kan jag försöka reda ut det åt dig.

En sån här sak är inte lätt att skriva om därav blev det kanske lite rörigt, men om du inte ens orkade läsa färdigt hade du inte behövt bemöda dig med att kommentera heller.

Ett påhopp som var både skitnödigt och dumt.

Tack för ditt svar!

Ja dom har gemensam vårdnad. Dom skulle påbörja ett umgängesschema med familjerätten men självklart funkar umgänget väldigt bra då i ca 2 månader så min bror väljer att inte driva ärendet vidare.
Dom ska möta familjerätten igen runt januari/februari tror jag men jag är rätt att min bror mesar på som vanligt och inget nu heller händer. Ett barn behöver sin pappa och få knyta band till varandra första året där är också viktigt. 

Men det finns inget som jag kan göra för att få veta att allt står rätt till när barnet är hos mamman?

Måste försöka ligga på min bror att tuffa till sig lite också även om det är lättare sagt än gjort. :(

Det är självklart. Folk är ofta elaka här och ger bara elaka svar men bry dig inte om dem!

Kom ihåg att familjerätten är ett stöd och ingen beslutande myndighet så han ska naturligtvis se till att hämta barnet när det är hans umgänge, enligt vad de har kommit överens om. Han ska inte avvakta och se vad familjerätten säger utan köra på med sina umgängen så att barnet inte tappar kontakten med honom.

Varför är du orolig över hur barnet har det hos mamman?

Även ni som nära släktingar (far och morföräldrar) etc kan vända er till tingsrätten för barnets rätt till umgänge med er. En stämning kostar en del men det kan rymmas i hemförsäkringen så kolla den.

Om du är orolig för hur barnet har det hos sin mamma ska du vända dig till soc, presentera dig inte om du vill vara anonym. Av hur du beskriver bör det utredas hur barnet påverkas av mammas psykiska ohälsa samt av att förvägras en stabil och förutsägbar relation till sin pappa. Eftersom båda är vårdnadshavare kommer soc även kolla på hur pappas föräldraförmåga ser ut vilket kan bli positivt i bemärkelsen att det blir en "spark i baken" att ta sitt föräldraansvar.

Vilken mes du är, ärligt talat, som inte vågar kommentera under eget nick.

Jag ser så många inlägg dagligen som är behörligt värre skrivna. Helt obegripligt och oförjänt att just detta inlägg får en sådan kommentar som din.

Inte mycket kan du göra.....

Man kommer långt i samarbete med omtanke, hänsyn och respekt men inte alltid hela vägen.

Din bror måste först fråga sig vad han får mål gällande vårdnaden, boendet och umgänget. När han är på det klara med vilka mål han har kan han klura på hur han ska uppnå målen. Om det exempelvis är gott nog att bara träffa barnet sporadiskt och på mammans villkor så är hans nuvarande strategi bra. Om han däremot vill vara en aktiv och närvarande pappa i sitt barns liv och som träffar sitt barn regelbundet behöver han uppenbarligen byta strategi.

Fråga honom vad han vill, hur han tänkt komma dit han vill och om han vill ha din hjälp.

Det är ju han som förälder som måste driva frågan. Han måste ju själv stå på sig och ta reda på vilka mäjligheter som finns och kräva barnets rätt till sin pappa.

Jag ser inte hur (eller ens att det vore bra) om ni som utomstående driver hans kamp åt honom. Däremot ska ni ju stötta honom och tala om att ni gärna hjälper honom med sådant han ber om. Var också tydlig med hans eget föräldraansvar. Ska han kunna ta det kan han ju inte vara för bekväm och stå tillbaka utan måste tydligare kräva sitt barns rätt. Men som sagt, det är han som måste göra det - inte hans mamma och storasyster.

(nu utgår jag från att brorsan är vuxen).

Vad gäller din egen relation till ditt brorsbarn borde du ju kunna kontakta mamman och be att få hälsa på. Bygg upp en "fasterrelation" med barnet - det kan du göra oavsett vilken föräldraroll din bror väljer att ta. Tänk bara på att det är just "faster" du ska vara i relationen.

Om du har en verklig oro för barnets välbefinnande så ska du gicetvis göra en orosanmälan - men att göra en anmälan pga att du som faster inte känner barnet (som det låter som i ts) låter lite märkligt.

Mitt råd är att du pratar med din bror. Säg till honom att han en gång i tiden ska kunna stå för sina val för sitt vuxna barn.
Han ska kunna se sitt barn i ögonen och säga varför han tog det beslutet som han gjorde.

jag undrar över din bror. du skriver mkt om att han är en mes och inte ser till att få det som han vill, han är "snäll" osv. Hur bra förälder är han tror du? Jag ser för mig en mjäkig ung kille som är tafatt och inte vet hur han ska hantera detta, mer än att han "vill träffa sitt barn"

Tack så mycket för era svar!

Till att börja med så min bror är 25 så han är ingen liten tafatt kille absolut inte, men det jag menar med att han är en "mes" är att han har så himla svårt att ta för sig, se sina rättigheter, konflikt rädd och helt säker är han rädd att sköta om sitt barn på egen hand när den dagen kommer. Han är en underbar,omtänksam och kärleksfull person, vi har massor med syskonbarn som han är fantastisk med men han har aldrig behövt/velat vara den som byter blöja,matar osv. Han är en lekfarbror men jag är 100% säker på att får han bara chansen så kommer han sköta detta helt galant.

Anledningen till att jag som faster och våra andra anhöriga vill veta hur det står till med barnet är att vi har försökt ha kontakt med mamman som bara avvisar oss. Just nu får inte ens min bror veta hur hans barn mår eller vad som händer, utav en slump fick mamman och min brors gemensamma vän veta att barnet skulle döpas i början av december och bara därför kunde min bror(plus farfar) närvara på dopet. Min bror har inte fått veta något, han har inte fått vara delaktig i namnbeslut(första namnet bara) och inget annat som rör dopet eller barnet öht.

Och tidigare nämnda problem med mammans tidigare psykiska problem gör att vi känner oss riktigt oroliga när vi inte får någon info alls.

Tack för ert svar och era kloka kommentarer(dom som lämnat sådana vill säga)
Jag ska ta och diskutera detta med min pappa som är den förutom mig som är mest insatt i detta och se om vi ska göra en orosanmälan.
Skulle vara en fin julklapp till hela familjen men speciellt min bror att få veta att den lill* mår bra.