• Diddi82

    Särbegåvad 8-åring

    Vår son på 8 år är troligtvis särbegåvad inom mattematik.
    Nu har vi stött på problem med att han envisas med att inte skriva ut sina
    lösningar utan bara skriver svaret. Något som han pappa även gjorde under sin skoltid. Pappan är även han begåvad inom mattematik.

    Är detta vanligt bland särbegåvade barn och hur hjälper vi honom på bästa sätt?
    Han blir även frustrerad när läraren tjatar om att han ska skriva ut lösningen och hittar på en egen lösning, tex:
    Pia köper en blommar för 40kr. Nu har Pia 10 kr över. Hur mycket pengar hade Pia från början?

    Han ser direkt att svaret är 50 men kan inte formulera detta utan han bara vet det. När han sen tillslut ger sig och ska skriva ner lösningen väljer han att skriva 5x10= 50. Vilket bara ger korrekt svar men har ju inget med frågan att göra.

  • Svar på tråden Särbegåvad 8-åring
  • Anonym (Allergisk)
    Diddi82 skrev 2015-11-11 11:58:46 följande:

    Jag kan inte svara för några andra men jag har slitit hela mitt liv med detta. Numera läser jag helt problemfritt men min stavning är alltid ett stort problem. Vad hjälper det dig att hoppa på stavfel i ett forum? Har du något att tillföra ämnet på tråden eller är det enbart stavfel du letar efter ???


    Varför tar du det som ett påhopp? Skrev jag något otrevligt i det första inlägget? Skrev ju bara hur det stavades. Vill du inte lära dig hur saker egentligen stavas när du skriver fel? Jisses.
  • nevermind

    Mitt ex hade samma problem när han var liten, är nog inte alldeles för ovanligt. Alla har ju sina plus och minus, så din pojke behöver jobba med det här.

  • nevermind
    Diddi82 skrev 2015-11-11 11:58:46 följande:

    Jag kan inte svara för några andra men jag har slitit hela mitt liv med detta. Numera läser jag helt problemfritt men min stavning är alltid ett stort problem. Vad hjälper det dig att hoppa på stavfel i ett forum? Har du något att tillföra ämnet på tråden eller är det enbart stavfel du letar efter ???


    Ignorera idioterna.
  • Anonym (Jepp)

    Även bråk och stök i skolan är vanligt hos en viss delmängd av särbegåvade barn.
    Anledningen är ofta understimulans.

    De här ungarna har dessutom en uppsättning starka egenskaper och känslor som är jättebra men som det kan behövas en del träning att behärska. 

    Alla vet att en två-åring som får utbrott går igenom en naturlig utvecklingsfas, och alla vet hur tonåringar kan vara. Särbegåvade barn har andra men lika naturliga turbulenta faser och reaktioner. Det är dock omgivningen normalt tämligen okunnig om.

  • Anonym (NoMatte)
    Birgitta02 skrev 2015-11-10 14:52:10 följande:

    Jag var likadan. Det kunde gälla långa ekvationer på en halv A4-sida. jag visste alltid svaret på "X". Hade aldrig någonsin fel på svaret. Men fick ändå aldrig några höga betyg i matte eftersom jag inte kunde formulera hur jag kom fram till svaret. Vilket tydligen är viktigt för lärare och skolgång. Inte vet jag. Men att jag hade en stor begåvning inom matte (dvs kunde "se" svaret, betydde absolut inget alls, om jag inte kunde visa hur jag kommit fram till svaret.


    Jag gjorde likadant men fick bara sura miner från lärarna så...jag tröttnade på till slut på matte, utvecklades inte inom området och tappade lusten helt.
    Idag i vuxen ålder skyr jag matte men klarar mig ändå på de 4 räknesätten samt lite procenträkning.

    Jag anser att skolsystemet borde anpassas efter individen istället för att alla ska passas in en en slags medelmåttemall.
  • lövet2

    Jag känner igen problemet. I ditt ställe skulle jag ställa mig helt på barnets sida och hävda inför läraren att det är uppmuntran som behövs nu. Det läraren kräver av din son är att han räknar som "alla andra", men hans klasskompisar ligger på en 8-årsnivå i matte. Det gör inte din son, och därför hoppar han över alla onödiga led på vägen till svaret. Om några år kan han säkert formulera en förklaring till hur han tänker.
    Om läraren är omedgörlig, så prata med rektorn. En annan väg kan vara att prata med en ren matematiklärare (på högstadie- eller gymnasienivå då). En vettig matematiklärare kanske kan få din sons lärare att förstå.

  • scanmia

    Vad som har funkat förvånansvärt bra för min son, är att vi tränar, helt separat från resten av matten, på att skriva ut svaren så att man "får A++". Han får alltså göra alla uppgifter och komma på svaren precis som han vill (jag kollar ju så att det blir rätt). Sedan får han välja en eller två uppgifter per kapitel som vi skriver ut enligt konstens alla regler: hela meningar, ekvationer, svar och flera olika lösningar, prydlig handstil ... ja allt ska vara på plats. Ibland kommer vi på att det faktiskt finns moment som han inte har greppat, men för det mesta är det bara för att träna och visa läraren att han faktiskt kan. Det har som bieffekt att han numer får full pott på proven. Det blir också bra repetition om han har kommit långt i boken, men ska ha prov på något som han gjorde för ett tag sedan.
    Min kille är 10 år, så lite äldre än din son, men vi började med det här för över ett år sedan. Det jag tror gör att det funkar är att vi inte säger att han gör fel utan bara att vi övar på något helt annat när vi skriver ut uppgifterna. Vi accepterar att han kan lösa uppgifterna på sitt sätt och ger honom verktyg att jobba inom skolans system. Lite "du och jag mot världen"-retorik om du förstår vad jag menar. 

  • Anonym (Smart unge)

    Jag tycker att ni först ska få bekräftat om sonen är särbegåvad. Skolan kan hjälpa till med en utredning av detta.

    Att ligga två år före i matematik är inte så ovanligt och tyder mer på begåvning/talang inom området och/eller intresse samt en högpresterande personlighet, särskilt som du skriver att han inte utmärker sig inom andra områden. Är detta fallet så behöver nog sonen bara få mer utmanande övningar i skolan samt goda förklaringar till varför han behöver redovisa hur han kommit fram till svaren. I exemplet med "Pia" verkar det som att han faktiskt inte förstått vad övningen gått ut på, möjligtvis eftersom den är för lätt för honom = tråkigt och han då inte lyssnar ordentligt.

    Är han verkligen särbegåvad behöver han ett helt annat arbetssätt. Tyvärr så har skolorna i dagsläget vanligtvis väldigt lite kunskap om särbegåvning. Kanske behöver hans lärare extra utbildning för att bäst kunna hjälpa er son vidare.

    I båda fallen är det viktigt att han både får utmaningar som gör att han inte tappar intresset för ämnet samt ger honom rätt studieteknik så att han inte står handfallen dem dagen när han inte automatiskt förstår matematiken utan måste anstränga sig.

  • Farfallos
    Diddi82 skrev 2015-11-10 13:44:24 följande:

    Vår son på 8 år är troligtvis särbegåvad inom mattematik.
    Nu har vi stött på problem med att han envisas med att inte skriva ut sina
    lösningar utan bara skriver svaret. Något som han pappa även gjorde under sin skoltid. Pappan är även han begåvad inom mattematik.

    Är detta vanligt bland särbegåvade barn och hur hjälper vi honom på bästa sätt?
    Han blir även frustrerad när läraren tjatar om att han ska skriva ut lösningen och hittar på en egen lösning, tex:
    Pia köper en blommar för 40kr. Nu har Pia 10 kr över. Hur mycket pengar hade Pia från början?

    Han ser direkt att svaret är 50 men kan inte formulera detta utan han bara vet det. När han sen tillslut ger sig och ska skriva ner lösningen väljer han att skriva 5x10= 50. Vilket bara ger korrekt svar men har ju inget med frågan att göra.


    ...men lösningen 5 x 10 = 50 är ju inte helt tagen ur luften. Han inser att Pia köpt blommor för 4/5 av sina pengar, och att hon har 1/5 kvar. Den femtedelen motsvarar 10 kr och av den anledningen multiplicerar han 10kr med antalet delar (5) och får svaret 50. Lösningen känns jättekonstig i det här fallet, men principen är ju vanlig i många andra uträkningar.
  • Oliverna

    Gjorde matteprov i matte 1 B häromdagen på gymnasiet, alla rätt hade jag men blev endast godkänd pga att jag inte formulerat svaren. Men jag kan inte de, svaren bara vet jag

  • Diddi82

    Så tacksam för alla hjälpsamma svar här

    Vi har varit i samtal 1 gång med skolkuratorn som utryckte att det högst troligt rör sig om en särbegåvning och att de ska ha ett möte med alla berörda lärare om hur de ska hantera hela denna situation. Men någon mer "hjälp" eller hur vi ska gå vidare för att få detta på papper har vi inte fått.
    Han stämmer in på alla dessa 12 punkter som visar på en möjlig särbegåvning.


    1. Eleven överraskar dig flera gånger med sin ovanliga förmåga inom något område.
    2. Eleven kan verka uttråkad och rastlös.
    3. Eleven dagdrömmer, eftersom den egna tankevärlden har större utmaningar än skolarbetet.
    4. Eleven har svårt att arbeta med lätta arbetsuppgifter.
    5. Eleven har en större förmåga än sina jämnåriga att ta till sig ny kunskap och bearbeta den.
    6. Eleven är extremt vetgirig och har frågor som kan verka provocerande.
    7. Eleven ägnar sig åt sina intressen med sådan intensitet att omgivningen kan tycka att hen är nästan ?besatt?.
    8. Eleven kan ha svårt att släppa en aktivitet och gå vidare till nästa. Hen önskar gå till botten med allt. Avbrott kan orsaka stor frustration.
    9. Eleven sysslar med annat än det hen borde göra i skolan, men klarar sig ändå.
    10. Eleven kan försöka undvika nya aktiviteter (är perfektionist och tycker det är obehagligt att vara nybörjare inom ett område).
    11. Eleven presterar under genomsnittet i klassen på grund av dålig motivation.
    12. Eleven är mycket självkritisk.

    Han visar verkligen sina talanger inom matematik men även stor kunskap och förståelse inom andra ämnen. Men han blir ofta frustrerad i skolan och på fritids, särskilt om det enligt honom föreligger någon form av orättvisa. Då går han helt i taket och kan mycket väl lämna skolområdet om han känner att ingen vuxen lyssnar och tar han på allvar. Hans lärare har från första dagen sagt att han är något extra och att han tänker på ett helt annat sätt än övriga klassen. Han sätter henne på prov varje dag med sin vetgirighet

  • Anonym (s)

    mina båda barn var i så fall särbegåvade när de var 8 år. Just matten var oerhört enkel och de kunde båda räkna huvudräkning med tex 4-siffriga tal . I dag går de på högstadiet och visst är de ff riktigt duktiga i matte och en del andra ämnen men det är nog inte fråga om nån särbegåvning. Däremot är barn i lägre ålder väldigt stor skillnad på och vissa barn är mkt logiska och då blir matten lätt för dem. 
    Mitt ena barn har aspergerdiagnos. Det visste vi inte förrän ganska nyligen. Han har väldigt lätt för att lära sig men de säger inte det är särbegåvning. 

    Denna son med diagnos är exakt så som du beskriver din son i sista stycket. Visst kan han vara särbegåvad men enligt det här skulle det lika gärna kunna vara asperger eller annat. Dessa barn är väldigt logiska och "duktiga" ofta. Min son har hela sin skolgång "imponerat" med sin logiska förmåga i alla ämnen. 

  • Anonym (civing)

    1. Ni måste få honom att skriva ut lösningen, det är centralt i matten.
    2. Gör det genom att belöna honom.
    3. Höj svårighetsgraden på uppgifterna.

Svar på tråden Särbegåvad 8-åring