162 cm - Vad borde jag väga?
Är tjej, ca. 20 år gammal och 162 cm lång. Tränar några timmar varje dag, men skulle inte kalla mig vältränad, dock inte totalt otränad heller. Normal kroppsform. Vad borde jag väga? 
-
-
Svar på tråden 162 cm - Vad borde jag väga?
-
47 kg på 162 cm låter lite. Om man är väldigt finlemmad och inte har så mycket muskler kanske det är rimligt, men inte annars.
Jag är ungefär så lång och när jag vägt 47-48 kg har jag fått oroliga kommentarer om min vikt och frågor om ätstörningar.
Bmi kan ge en fingervisning i bästa fall men är inte något som ska följas slaviskt.
Tänk på att bmi inte tar hänsyn till muskler. Inte heller benstruktur i så stor utsträckning. När jag var som mest vältränad vägde jag 65-66 kg, alltså ett bmi som gränsade till övervikt. Jag lovar att jag levde betydligt hälsosammare och tränade och orkade mångdubbelt mer då än när jag vägde 48 kg. -
Jo du, förresten. Hur kan du inte vara vältränad om du tränar flera timmar varje dag? Äter du inget?Anonym (Anonym) skrev 2015-11-06 21:18:52 följande:
Är tjej, ca. 20 år gammal och 162 cm lång. Tränar några timmar varje dag, men skulle inte kalla mig vältränad, dock inte totalt otränad heller. Normal kroppsform. Vad borde jag väga?
-
Oj jag är någon cm kortare än TS och den enda gången jag vägt över 63 var när jag var gravid.Anonym (inte följa 60talet) skrev 2015-11-06 21:30:10 följande:
162 då ska du väga kring 63 för att kunna kalla dig kvinna. Och 75 för man
TS det beror på kroppsform. Men en normalt byggd kvinna i den längden omkring 55 kg -
BMI säger inte riktigt sanningen faktiskt. Beror såå mycket på muskelmassa, vätsa i musklerna o även bentäthet o benbyggnad. Är 170 lång, tränar mycket o har en väldigt muskulös / bastant kropp. Många gissar jag väger ca 70-72 o tror mig knappt då jag säger 80. Klädstorlek 42/M-L. Min kompis väger 62 till samma längd o ser sjuk ut i jämförelse, vilket hon även är medveten om, tränar inget alls o är bara "skinn o ben".
-
Allt är relativt. Själv är jag hundra gånger mer hälsosam nu när jag har bmi på 18 än vad jag var när mitt bmi låg på 22. Allt är som sagt relativt och beroende av en massa faktorer.Anonym (bmi missvisande) skrev 2015-11-07 11:54:39 följande:
47 kg på 162 cm låter lite. Om man är väldigt finlemmad och inte har så mycket muskler kanske det är rimligt, men inte annars.
Jag är ungefär så lång och när jag vägt 47-48 kg har jag fått oroliga kommentarer om min vikt och frågor om ätstörningar.
Bmi kan ge en fingervisning i bästa fall men är inte något som ska följas slaviskt.
Tänk på att bmi inte tar hänsyn till muskler. Inte heller benstruktur i så stor utsträckning. När jag var som mest vältränad vägde jag 65-66 kg, alltså ett bmi som gränsade till övervikt. Jag lovar att jag levde betydligt hälsosammare och tränade och orkade mångdubbelt mer då än när jag vägde 48 kg.
När jag skrev 47-66kg så menade jag ramarna för hälsosam vikt med bmi-mått. 47kg är precis på gränsen. Precis som 66kg är. Ja, bmi är ingen exakt vetenskap men funkar bra för att ge en fingervisning. Det är egentligen bättre att exempelvis mäta fettprocent (samt titta på hur fettet är fördelat) men få har möjligheten att mäta fettprocent hemma. Inte heller har läkare möjligheten att mäta det på vårdcentralen.
Sedan förstår jag inte varför folk kommenterar andras kroppar och vikt. Min kropp är i alla fall ingen allmän egendom och undanber mig kommentarer. -
Ja, precis som jag skrev finns det säkert personer som kan väga 47 kg till den längden och vara hälsosamma. Men för de allra flesta tror jag det är för lite.Anonym ("expert") skrev 2015-11-07 12:40:24 följande:
Allt är relativt. Själv är jag hundra gånger mer hälsosam nu när jag har bmi på 18 än vad jag var när mitt bmi låg på 22. Allt är som sagt relativt och beroende av en massa faktorer.
När jag skrev 47-66kg så menade jag ramarna för hälsosam vikt med bmi-mått. 47kg är precis på gränsen. Precis som 66kg är. Ja, bmi är ingen exakt vetenskap men funkar bra för att ge en fingervisning. Det är egentligen bättre att exempelvis mäta fettprocent (samt titta på hur fettet är fördelat) men få har möjligheten att mäta fettprocent hemma. Inte heller har läkare möjligheten att mäta det på vårdcentralen.
Sedan förstår jag inte varför folk kommenterar andras kroppar och vikt. Min kropp är i alla fall ingen allmän egendom och undanber mig kommentarer.
Generellt håller jag med dig om kommentarer om andras kroppar. Men om du syftar på dem som kommenterade mig så tror jag det i många fall grundade sig i genuin oro och välvilja. För jag VAR väldigt smal även om det grundade sig i stress och "vanligt" slarv med maten och inte ätstörningar -
Jag är 162 cm och har alltid vägt mellan 47 och 52kg. Vid 47 känner jag mig för smal och vid 52 lite för stor för att jag ska trivas i min kropp. 49-50 är perfekt för mig, men det är ju naturligtivs inte ett rättesnöre för någon annan än just mig.
-
Jag är 153 och väger 46 kg och jag är väldigt smal, folk brukar tro att jag har anorexia...har svårt att se hur jag skulle kunna vara en dm längre till samma vikt =S Nu är det ju så klart individuellt men jag har svårt att se hur man skulle kunna omfördela kilona så det såg mer ut eftersom jag verkligen inte har något överflödigt någonstans :S
-
Frågar som någon annan, för vad? Bmi är en sak och storlek en annan. Det är ju så himla olika hur det sätter sig.
Jag är lika lång som du och behöver väga under 55 kg för att inte låren ska skava när jag går i kjol. -
Varför tror du att bmi 18,1 skulle vara för lite för de flesta? Borde det inte tvärtom vara så att bmi 18,1 oftast är ett tecken på en hälsosam kropp? Forskningen visar ju på att de kvinnor med bmi 17-25 lever längst och förmodligen därför också har de mest hälsosamma kropparna.Anonym (bmi missvisande) skrev 2015-11-07 14:36:51 följande:
Ja, precis som jag skrev finns det säkert personer som kan väga 47 kg till den längden och vara hälsosamma. Men för de allra flesta tror jag det är för lite.
Generellt håller jag med dig om kommentarer om andras kroppar. Men om du syftar på dem som kommenterade mig så tror jag det i många fall grundade sig i genuin oro och välvilja. För jag VAR väldigt smal även om det grundade sig i stress och "vanligt" slarv med maten och inte ätstörningar