Hej,
Jag passar på att skriva mitt händelseförlopp här, då trådarna på familjeliv hjälpte mig när jag fick misstanke om utomkvedes i vecka 5.
Jag hade inga kända riskfaktorer för utomkvedeshavandeskap sedan tidigare, och jag gjorde även fertilitetsutredning för några år sedan där äggledarna kontrollerades utan anmärkning. Så jag var inte alls inläst på ämnet.
Jag gjorde ett negativt graviditetstest på dagen för BIM, fick även en blödning och trodde att det var starten på mens. Tog ett nytt graviditetstest några dagar senare (14 dagar efter ägglossning/befruktning), då mensen inte kommit igång. Fick svagt positivt på graviditetstestet! Mycket glad! Fyra dagar senare var det fortfarande bara svagt positivt på varje graviditerstest. Därefter började graviditetshormonet att stiga snabbare och jag fick starkare streck. Mådde fruktansvärt illa och hade värk i brösten pga hcg-halten. Fick då starka plus på graviditetstester, dvs i nivå med kontrollstrecket.
Jag blev fundersam på varför ökningen av hcg var så försenad jämfört med min tidigare graviditet, då det sundes tidigare och steg snabbare, och även i jämförelse med andras graviditeter. Googlade lite och såg att utomkvedshavandeskap kan vara en orsak till det. Jag var då vid den tidpunkten i v5-6.
I vecka 7+4 får jag bruna flyttningar, och därefter några förmiddagar lite färskt rött blod på pappret när jag går på toaletten. Vet att det kan vara helt normalt att ?läcka? lite nytt och gammalt blod under första trimestern. V.8 får jag utöver växt/molvärk kring livmoder osv, även ont långt ned på vänster sida. Får mina aningar med tanke på viss risk noterad i v5. V8+3 får jag fruktansvärt ont i vänster sida hela natten (borde ringt in till akuten redan nu), plus att det rinner lite färskt blod när jag går på toaletten. Tänker dock sömndrucken att det kanske bara är ett vanligt missfall. Ringer 1177 på morgonen och förklarar att jag ändå misstänker utomkvedes och de säger att jag ska åka in. Nu är värken helt försvunnen! kommer inte heller tillbaka de timmarna.
På akuten får jag lämna urinprov och blodprov, som visar att missfallet sannolikt inte har påbörjats än. Utan hcg är fortfarande relativt högt (om än inte blivit lika hög än som värdet brukar vara i v8). Med vaginalt ultraljud bekräftas att fostret inte är i livmodern, utan att det måste ha fäst sig i äggledaren. Otroligt sorgligt och jag börjar gråta. Får veta sen, om jag minns rätt, att fostret och dess kringliggande ?hinnor? var ca 6-8cm stor. oerhörd tur att äggledaren inte hunnit spricka! Jag får operation bokad omgående, blir sövd och äggledaren opereras bort. Allting gick jättebra! Även om det var chockartat för mig och familjen.
Vill framförallt uppmana dig som misstänker utomkvedes att begära vaginalt ultraljud om du har ont kring äggledare/äggstock! Viktigt att identifiera utomkvedes tidigt eftersom det kan vara komplicerat och bli livshotande om du inte snabbt får vård.
Jag ser fram emot att prova med min nu enda äggledare, har inte blivit avskräckt. ❤️