Vill ha kontakt med andra som planerar IVF i början av 2016

Jag blev också förvirrad över det där. Men du ska ta hela sprutan. :)

Ja det blir ju litegranna tillbaka till skolbänken det där - mg mäter vikten och ml mäter volymen. :)

Idag på TD, RD14 testade jag positivt på Clearblue's Digital!

Blodprovet för hcg och progesteron får jag svar på efter helgen!

Önskar alla helg-testare lycka till!

Klem fra Norge!

Det blir hela ens liv just för att i princip hela ens liv står på spel. Tanken att behöva leva utan barn gör förfärligt ont för de som längtar. Kom igen när ni har gjort fler försök. Det blir hela ens liv när man misslyckas gång på gång, när man kastas mellan hopp och förtvivlan och tvingas tänka tanken att det kanske aldrig blir något barn.

Det går upp och ner. Men just nu har vi gjort allt det andra. Vi har jobb, hus och har rest tillsammans. Nu är vi redo för nästa steg och det steget vill sig inte.

Under tiden jag åt Pergotime var det också jobbigt, men det blev nog tuffare eftersom vi fick 6 månader på oss. Sen var det punkt slut och dags för IVF. Nu när det inte tog så har jag åkt upp och ner. Ibland känns det bara som att det aldrig kommer att funka. Och så nästa dag är jag jättepeppad och känner att det kommer gå vägen.

Sen önskar jag att jag kunde vara jätteglad för alla andra som lyckas. Men det har också varit svårt. För jag vill ju också. Så himla gärna...

Allt är olika för olika människor. Jag har försökt i snart 6 år. Flertalet kurer med letrozole och Pergo. Det har jag kunnat hantera men IVF försöket har vart 100 resor värre för mig.... Allting ställs liksom på sin spets och IVF "ska ju" lyckas.

Min enda, och högsta önskan är ett barn. Jag säljer huset, djuren, tar ett "dåligt" jobb. Inget det känns just nu värt något utan barn. Stundtals så vet jag inte varför jag ska leva om jag inte får ett barn.

Om jag ska vara helt ärlig. Men eftersom hoppet alltid finns så slutar man ju inte leva.

Vi har med andra ord inga andra val än IVF. Och så är det väl för de allra flesta som kommer dit i andra fall också. Man gör ju liksom inte IVF om någon ser en annan chans till att man skulle kunna få barn.

Självklart känner du inte för lite! Jag var i din sits efter tre+ år med försök och tredje och sista IVF-försöket -- så många misslyckanden. Jag värkte efter barn, men hade samtidigt inga problem att prata om andras barn på jobbet, se ultraljudsbilder på Facebook och fick inte ont av att folk frågade om vi tänkte skaffa barn. Allt det som många som kämpar, precis som jag och min man gjorde, säger att de känner och som jag verkligen förstår att de känner. Men var det fel av mig att ha jäkligt kul också under dessa tre+ år av misslyckade försök? Att tycka att livet är bra OCKSÅ och inte bara skit? Kände jag "för lite"? Nej, verkligen inte. Jag var bara tacksam över hur jag kände och tycker absolut inte du ska analysera dina känslor på det sättet! Det är inte fel på något sätt att känna som du gör. Lika lite som det är fel att känna att allt är åt helvete efter många år av försök.

Plus! <3