IVFare i Stockholm?

Hej tjejer! Nu har jag varit på inskrivning och fått totalt fyra tider inbokade framöver. Ett nytt steg i denna resa har tagits!

På torsdag ska jag göra ultraljud för KUB. Wiii!!!

Sen blir det ett läkarbesök där jag ska diskutera min mammas bakgrund om blodpropp i moderkakan och missfall med det. Det är nog inte genetiskt men bra att få prata om det helt enkelt!

Sen blir rul nästa år!

Bm jag fick gillade jag så detta blir nog hur bra som helst! Kunde ställa alla mina frågor som besvarades med respekt.

Idag ska jag bara ta det lugnt och julpynta lite osv.

Ha en fin helg alla!!

Ni behöver inte svara om ni inte vill, men vart i Stockholm bor ni? Själv bor jag i Täby.

Ingen aning. Men jag tror verkligen på att man kan lita på läkarna och att de har koll. När är ÄP?

Ta det lugnt! Det blir som det blir och du kan inte påverka det. Jag tror ni får ut ett gäng fina och mogna ägg.

Iskristall hur gick det idag?

Jag har också kräkts mycket av smärtstillandet! Intressant att jag inte var SÅ ovanlig i sammanhanget :)

Ja nu ska det bli guldägg!! Håller tummarna för insättning :) Kul att vi är så nära varandra!

Man kanske kan se det som starkt, men för mig är det ren överlevnad. Det har varit hoppet som fört mig framåt. Bland det första jag gjorde i dimman efter det där telefonsamtalet var att ringa ivf-kliniken för att försäkra mig om att jag inte var "utskriven" där nu. När jag gjort så många försök och det slutat så tragiskt. Min livlina. Jag var så angelägen om att hinna göra ett försök innan jul, annars skulle det bli först i februari och det var då mitt barn skulle ha fötts och det hade blivit alldeles för jobbigt. Det känns som att jag har en del av sorgen som jag inte vågar släppa fram ännu, som jag kan ta fram och släppa först då jag har fått ett barn. Jag vet inte om det stämmer, men om jag kommer till den punkten att jag måste ge upp drömmen om ett barn så kommer all sorg välla över mig. Den gamla ivf-sorgen över alla de försök jag gjort som inte blivit något, missfallen och den avbrutna graviditeten samt det släckta hoppet. Jag vill inte ta det ännu. Jag vill hoppas och tro att det kommer att gå bra. 

Man vet inte alls hur man reagerar i ett sådant här fall. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Man har ju läst och "katastrofsurfat" om det ena och det andra, men på något sätt trodde jag inte att det skulle hända. När det gör det är det så overkligt. Man reagerar inte alls som man tror. Jag hoppas att jag inte kommer att behöva gå igenom detta igen, det är i princip omöjligt, "i princip". Jag kommer i alla fall ta moderkaksprov och inte fostervattensprov för det blev alldeles för sent och för jobbigt. Men nu tänker i på annat! Positivt. RD1!