Inlägg från: nonameleft |Visa alla inlägg
  • nonameleft

    Majbebisar 2016

    Cherryay skrev 2016-01-11 17:13:35 följande:

    Min första förlossning tog 22 timmar från första värken tills dottern var ute, dock bara 10 min krystvärkar :P

    Andra förlossningen tog 13 timmar från första värken tills dottern var ute, varav 20 min krystvärkar :P

    Förutsatt att det inte tillkommer några komplikationer av något slag i din graviditet skulle jag nog räkna med att din respektive hinner hem :)

    jag hade samma oro inför min andra förlossning eftersom det tar minst två timmar för min sambo att ta sig hem från jobbet efter att någon fått tag på honom där, men kan ju dessutom ta i princip hur lång tid som helst att få tag på honom i gruvan där han jobbar så det kändes riktigt tufft. Men även om denna förlossning (nr 3) säkert kommer gå fortare än nr 2 så är jag säker på att han hinner hem även denna gång :)

    Aktiva fasen räknas från det att livmoderhalstappen har utplånats helt och man är öppen 4 cm :)


    Tack! Bra att veta. Jag får hoppas på att han hinner hit. Flyget är 2 timmar och dörr till dörr med incheckningstid på flygplats inräknat blir det 4,5-5 timmar. Så det skulle vara om värkarna startar på kvällen som han inte hinner eftersom sista planet hit går kl 20 och första planet på morgonen landar kl 10 ... Det är alltså 14 timmar drygt.

    Hur har ni andra som redan fått barn upplevt tidigare förlossningar? Något ni skulle vilja ändra på till denna gång eller har det bara varit positivt?
  • nonameleft
    Cherryay skrev 2016-01-12 09:19:37 följande:
    Min första förlossning var speciell, på alla sätt. Var helt oförberedd eftersom hon kom för tidigt och min bm hade ställt om mig på att jag skulle få gå över två veckor. Därför fattade jag inte vad som gjorde så ont i magen när jag vaknade på natten. Hade täta värkar med fem minuters mellanrum från start så min mamma körde in mig efter ett par timmar. Vi befann oss då 50 mil hemifrån, hade firat jul hos min farmor o farfar, och när vi kom in till sjukhuset konstaterade de att förlossningen var igång men inte i den aktiva fasen än så vi fick åka "hem". De var också noga med att påpeka att det kunde ta i princip hur lång tid som helst innan det övergick i aktiv fas, speciellt för en förstföderska. Så, vi åkte "hem" och bestämde oss där för att försöka hinna ta oss hem o föda, alltså 50 mil bilresa, eftersom vi inte hade något med oss till bebis. Åka bil så långt, med konstanta värkar. Ingenting jag kommer göra om, ever! :P var tvungna att åka in på ett sjukhus halvvägs av resan för jag började kräkas så fruktansvärt, var då öppen 8 cm och de föreslog att jag skulle bli inlagd men vi fortsatte sista biten hem iaf och vi hann precis fram... Hann inte med någon bedövning, uppenbarligen, men de stack hål på fostervattenshinnorna och sen kom dottern ut på första krystvärken. Gick väldigt smidigt.

    Andra förlossningen var mer normal, inget direkt dramatiskt händelseförlopp där :P slemproppen gick på morgonen men hag tänkte inte mer på det, under eftermiddagen kom värkarna och sent på kvällen var det dags att åka in. Valde en förlossning utan bedövning den gången också och det gick fint.

    Jag upplever själv värkarbetet som det allra mest plågsamma, så utdraget och man vet aldrig hur länge det ska hålla på, så när det väl är dags att krysta blir jag bara lättad, då får man ju äntligen slut på det hela, sista biten innan man får träffa sitt lilla underverk liksom.

    Har inga planer på att ta smärtstillande denna förlossning heller, men har ju läst på om de olika som finns ifall att jag skulle ångra mig.
    Wow, vilken första förlossning! Var du aldrig orolig att du skulle föda i bilen?

    Jag tyckte att de första 7 timmarna med värkar var ok även om det gjorde vidrigt ont men därefter var det olidligt. Krystvärkarna orkar jag inte ens tänka på. 

    Jag skulle önska att jag vågade välja utan bedövning men vid min första förlossning så var jag utan bedövning mot min vilja då de inte lyckades få in nålen i ryggen som var alldeles för vattenfylld.

    Själva utdrivningsfasen var dessutom s
    å långvarig att det var på håret att det blev akut kejsarsnitt. Jag har inga som helst minnen mellan cirka kl 14 och 19.15 då sonen föddes, mer än den vidriga smärtan. Allt som hände under dessa timmar har jag fått berättat för mig. Därför känns det viktigt för mig att smärtlindring funkar denna gång så att jag får vara mer närvarande.

    Tilläggas ska att jag var fysiskt rätt färdig d
    å man varken får äta eller dricka innan förlossning på franska sjukhus. När sonen föddes hade jag inte ätit och druckit på ett dygn. Jag hade dessutom varit sängliggande vecka 33-37 pga utplånad livmoderhalstapp och för tidiga förlossningsvärkar så jag antar att jag var lite smått försvagad i hela kroppen Flört

    Hoppas och tror p
    å en lite enklare förlossning denna gång.Glad
  • nonameleft
    mom2be skrev 2016-01-13 20:54:31 följande:

    Kan vara så olika med förlossningar... Min första var en 50 timmars mardrömsförlossning. Andra gick snabbt! Lite småvärkar hemma och så gick vattnet. Ilfart till sjukhuset och en timme senare var nr 2 född. Ett missfall mellan de båda men vet inte om det spelar någon roll.


    Oj, ja det var verkligen skillnad! 50 timmar låter ju onekligen som en mardröm!!
  • nonameleft

    Hej alla tjejer!

    Hur mår ni?

    Gick in i 3e trimestern igår så nedräkningen har börjat officiellt. Glad

    Min lilla tjej är b
    åde väldigt livlig och stark. Ibland gör det riktigt ont när hon sparkar. Ha ha.

    Är s
    å nyfiken så att jag nästan spricker på att träffa henne och se hur hon är till personligheten  och hur hon ser ut. Har ju visserligen 3D-bilder från december men alla bebisar ser väl mer eller mindre likadana ut på dem. 

  • nonameleft
    Randig skrev 2016-01-29 14:21:42 följande:

    jo då, sparkarna känns ganska bra ibland nu:) Ibland sätter han in rejäla kickar på revbenen. Är i vecka 27 nu och det är mindre än 100 dagar kvar till BF :o Tiden har gått rätt fort ändå!

    Har ni också problem med att maten nästan kommer upp i stupen igen när ni ätit? Speciellt på kvällarna! kan inte ligga ner då X( Äter Losec också för annars har jag halsbränna konstant.


    Inga sura uppstötningar men däremot så har jag platsbrist för lungorna kvällstid FlörtKänns som att magen liksom trycker mot lungorna efter jag har ätit middag så det blir rätt tungt att andas.

    För övrigt har jag mage som mer ser ut som vecka 38 än 28 s
    å att knyta skorna och raka benen är redan väldigt besvärligt. Folk tror att jag ska föda imorgon typ och när jag var på gymmet igår var det en person som undrade om jag verkligen ska anstränga mig så mycket när jag ska föda så snart. Han var orolig att jag skulle föda på gymmet Skrattande
  • nonameleft
    Snelson skrev 2016-02-04 20:54:18 följande:

    Jag har en fråga till er andra. I tisdags var jag hos bm på vad som kändes som det första riktiga besöket. Första gången vi fick höra fosterljuden, sf måttet togs osv. Var då i v 25+4. Ni som har varit och mätt magen i ungefär den veckan, vad var ert sf mått?

    Jag hade ett mått på 28cm och låg därför en bit över den översta linjen... Barnmorskan sa att hon blev lite konfunderad och ifrågasatte om det inte var tvillingar ändå. Jag har gjort Kub och Rul och då har det bara synts en liten krabat :) jag tycker själv att magen är stor och spänd och har ändå bara gått upp 1kg än. Har iofs ett bmi på 30 så finns ju några kilo att ta av.


    Min gyn har inte mätt magen alls så kan inte säga något om det. Minns inte hur rutinerna är här i Frankrike eftersom det var 8 år sen sist. Vi har ju dock fler gynbesök och fler UL här (min gyn gör UL varje månad) så det kanske inte ens är nödvändigt att mäta då? Stor är magen i alla fall ;)

    Att magen är stor och spänd kan ju ocks
    å bero på gaser och behöver inte ha med bebisens storlek att göra. Det är inte helt ovanligt i alla fall. 

    Så här ser det ut när jag nu precis går in i vecka 29. Vore kul att se bilder på era magar (om ni har lust att visa förstås).



  • nonameleft
    lamiette skrev 2016-02-08 09:56:12 följande:

    Åh, jag vill så gärna bara kunna glädjas och längta efter bebisen, men vid RUL fick vi indikationer på förstorade inre organ. Uppföljningar har varit ok och bebisen verkar må bra så vi har slappnat av i det och tänkt att de kollar det efter förlossningen. Men så, inatt, började jag blöda. Jag fick besked att avvakta hemma. Har inga sammandragningar men blöder fortfarande så nu är jag på sjukhuset. Är i v 26+6 så bebisen behöver absolut mer tid i magen. Kan inte göra annat än att vänta och hoppas. Jobbigt!


    Usch så jobbigt! Håller tummarna för att allt går bra för er {#emotions_dlg.flower}
  • nonameleft
    emjh skrev 2016-02-21 21:45:03 följande:

    Hej på er. Hoppas ni mår bra!

    Jag har haft några riktigt tunga veckor. Min syster fick missfall och min pappa blev så dålig att vi trodde att han skulle dö. Efter 1½ veckas ångest fick han komma hem från sjukhuset och även om det inte är som innan känns det iaf lite bättre. 

    Känns inte så bra att ha varit så förtvivlad, jag har verkligen varit nere på botten. Hoppas inte bebisen blivit allt för påverkad. 

    Nu har jag en veckas föräldraledighet kvar och sedan börjar jag jobba igen, heltid i två månader. 

    Vecka 27+5 idag och det går fort. Vi har mycket som måste fixas hemma och svårt att hinna med två vilda småttingar, men det är bara att sänka kraven, det behöver inte vara perfekt.


    Usch vad jobbigt för dig. Skönt dock att din pappa fått komma hem. Hoppas han blir riktigt bra. 

    Skickar varma tankar till dig.{#emotions_dlg.flower}
  • nonameleft
    anas998 skrev 2016-02-24 11:08:05 följande:

    Vår bebis var nära att födas i måndagskväll. En bit av moderkakan har lossnat och det började blöda. Nu verkar läget stabilt men läkarna säger att det med 97% sannolikhet kommer att hända igen. Men jag gick in i vecka 28 (27+0) igår och då stod det i appen och 1177 att 9 av 10 barn som föds nu överlever. Så det känns iaf tryggt! :)
    Vill ni läsa om vad som hände så har jag skrivit historien på bloggen www.vagenmotfamilj.blogg.se


    Oj oj så läskigt. Hoppas för er och bebis skull att den får stanna inne åtminstone till vecka 37 så att alla organ fått mogna ordentligt. {#emotions_dlg.flower} Väldigt fin blogg förresten. 

    Fråga till alla som fått barn tidigare. Vet ni/minns ni i vilken vecka bebis vände sig med huvudet nedåt (om den gjorde det förstås)? Är det någon som fött med sätesbjudning och hur gick det i så fall? Har någon varit med om att barnmorskan försökt vända på bebis?  

    Själv minns jag inte hur det var när jag väntade sonen. Tror kanske att det var kring vecka 30. Flickan i magen nu har ännu inte vänt sig och jag börjar vecka 32 imorgon. Förvisso har hon tid på sig men det börjar bli rätt trångt därinne ;)

  • nonameleft
    Cherryay skrev 2016-02-24 17:38:32 följande:
    Första vände sig med huvudet nedåt från v. 33 och var fixerad i v. 35, nr 2 låg i säte tills hon vände på sig självmant dagen innan vändningsförsöket i v. 38 :P de brukar ju säga att det är vanligt att första barnet fixerar sig relativt tidigt medan resterande barn kanske inte fixeras alls utan gör det precis innan förlossningen drar igång :) kroppen funkar lite annorlunda som omföderska ;)
    Ok det visste jag inte. Det är ju gott om tid kvar i alla fall Glad
  • nonameleft
    JoJosan skrev 2016-02-25 19:30:42 följande:
    Samma sak hände mig förra veckan. Men våran lille kille var tvungen att komma ut. Var då i vecka 26+5.
    Han är stabil och mår efter omständigheterna bra.
    Visst, det är tidigt men de är så grymt duktiga inom neonatalvården.
    Men varje dag de små kan stanna kvar i magen är bra.
    Hoppas du hinner få en kortisonspruta bara. Ska tydligen hjälpa lungorna på de små att utvecklas.
    Hoppas din lille/lilla stannar kvar i magen ett tag, det är där de trivs o mår bäst just nu.
    Grattis till lilla killen och skönt att höra att han mår bra efter omständigheterna. Hjärta  Även om framstegen inom neonatal är enorma och man nu kan rädda barn som är ännu yngre en er son så kan jag tänka mig att det inte är helt lätt för er att gå igenom detta.

    Hoppas lilla killen f
    år fortsätta att växa sig stor och stark och grattis än en gång till lilla miraklet!!! 
  • nonameleft
    emjh skrev 2016-03-08 21:29:56 följande:

    Jag hade förlossningsbrev första gången men jag vet inte om de ens läste det. Andra gången struntade jag i det och jag kommer inte att ha det nu heller. 
    Jag vet att jag vill ha lustgas och inget annat. Glad

    Nu undrar jag en sak... jag har idag känt ett väldigt tryck nedåt och en väldig sveda i vad som känns som inne i slidan. Någon annan som känt lika? Kan inte minnas att jag känt likadant så tidigt förut...?  (Det svider inte pga svamp, det är en helt annan känsla, liksom långt inne). 

    Jag började jobba (heltid) första mars och har haft jättespänd mage varje dag sedan dess. Ont och illamående. Ser stjärnor ibland. :/  Ska på akupunktur hos min bm imorgon så jag ska prata lite med henne då. 


    Hej alla fina väntande mammor Glad

    @emjh Jag har haft samma känsla med sveda sedan nästan 2 veckor tillbaka då tjejen vände sig med huvudet nedåt och ibland liksom trycker på. Det är inte konstant men kommer då och då under dagen/natten. Inget att oroa sig för skulle jag säga. 

    Går in i vecka 34 imorgon och har inte ens börjat fundera på att packa BB-väskan. Eftersom man stannar minst 3 nätter på BB här i Frankrike behövs dock ganska många ombyten. 

    N
    ågra snacks eller dricka inför förlossningen är bara att glömma här tyvärr. Tungan ute Man får varken mat eller dryck (inte ens vatten) från det att man kommit över tröskeln till BB och till dess att bebisen kommit ut. Detta utifall att de skulle behöva göra akut kejsarsnitt/operation och man då måste ha tom mage ifall man ska sövas. Min förra förlossning kom jag in till BB vid halv nio på morgonen. Födde sedan kl 19.15 på kvällen - cirka ett dygn efter senaste måltiden. Vill dock minnas att man får dropp i alla fall. 
  • nonameleft
    Randig skrev 2016-03-22 18:12:56 följande:

    Sambon köpte hem en ny våg idag (våran gamla har vart sönder länge, ungefär i samma veva jag blev gravid, he he) och jag fick en chock när jag ställde mig, ha ha, vad faaan? Har ju gått upp 16,5 kg och är i vecka 35 (34+4), kommer ju minst gå upp 2-3 kg till sista veckorna, säkert mer om jag lägger på mig vätska som sist.

    Hua, jag tyckte jag var mindre denna gången än första graviditeten men nu så visar det sig vara ungefär det samma, knepigt. Gick upp 21 kg totalt fösta gången. 

    Någon mer som gått upp mycket?


    Jag har ökat totalt 13 kg i vikt och går in i vecka 36 idag. För en och en halv månad sedan så visade vågen +14 kg. Jag har alltså minskat i vikt trots att bebis nu ökat ganska mycket.

    Jag har helt tappat aptiten sedan n
    ågra veckor tillbaka och måste tvinga mig själv att äta. Pappan till bebisen har nämligen meddelat mig att han hade föredragit abort och att det inte går en dag utan att han tänker på det. Han tycker dessutom att jag mer eller mindre har tvingat honom till att bli pappa eftersom befruktningen skedde under semestern och att vi under denna hade ett storgräl.

    Att han hade oskyddat sex med mig varje dag i över 2 veckor och att vi hade planerat graviditeten sedan tidigare spelar tydligen ingen roll. Jag borde ha först
    ått att tillfället inte var det bästa och att abort alltid är ett alternativ när han inte blev överlycklig på en gång av beskedet. Pappan jobbar dessutom i ett annat land så jag har ju fått sköta det mesta av allt praktiskt kring graviditeten själv då vi endast är tillsammans helger. Jag befinner mig i något slags chocktillstånd sedan några veckor tillbaka. Har noll energi kvar. Har tappat all glädje och lust och just nu försöker jag bara ta mig igenom dagarna. Varje kväll när jag går och lägger mig hoppas jag att jag ska vakna nästa morgon och upptäcka att allt är en hemsk mardröm.

    Förl
    åt alla fina tjejer för att jag sänker denna positiva tråd med massa negativitet. Jag behövde nog skriva av mig.

  • nonameleft

    Hej alla!

    Denna tråden är ju "död" sedan länge så jag är osäker på om detta kommer att läsas men jag chansar.

    Först och främst ville jag höra hur det g
    ått för er alla? Jag slutade vara aktiv i tråden i början av april om jag minns rätt då jag gick igenom ett minde helvete med den blivande fadern som helt plötsligt fått "kalla fötter" angående att få barn. Jag hade en extremt tuff tredje trimester, dels för att pappan jobbar i ett annat land men allra mest pga detta. 

    Jag skrev ett l
    ångt och sorgset inlägg om detta och jag vill nu tacka Chreool och mom2be (kanske var det flera?) som gav mig uppmuntrande svar som jag läst först nu. Glad Sedan vill jag även uppdatera er om att det hela tog en väldigt lycklig vändning. Idag är vi stolta föräldrar till en fantastisk flicka. Hon kom till världen den 1 maj och om man i vanliga fall hör historier om att små barn sliter på förhållanden så har denna lilla ängel fört oss närmare än någonsin. 

    Om n
    ågon läser detta så får ni mer än gärna berätta hur det gått för er och era små.

    Hjärta

  • nonameleft
    anas998 skrev 2016-11-08 19:51:32 följande:

    Åh vad roligt att höra! :)
    Vår dotter föddes med akutkejsarsnitt den 26/4 i v.36+0 idag är hon en fullt frisk och välmående liten tjej! Vi ska dessutom få en till liten i juli <3 så allting rullar på fint i full fart här!


    Härligt! Och en till direkt efter :) Så spännande!! Vad blev det för namn på tjejen? Vår lilla ängel heter Mathilde.

    Jag hade en mycket bra förlossning men kanske lite för mycket ryggbedövning när det var dags att krysta s
    å hade svårt att känna när det var dags.
  • nonameleft
    Ananass skrev 2016-11-24 20:21:38 följande:
    Underbart att det blev så bra!!! :) vår lilla Althea föddes precis på bf den 20/5 efter ca 24timmar med värkar, det var tufft men klarade mig helt utan bedövning av alla dess slag precis som jag ville :) hon är nu alltså drygt 6månader gammal och en ganska stor tjej, 72cm och 8490gram :D

    Vi försöker få henne att börja äta lite mat nu, men det går inte så bra! Hon bara viftar med huvudet och vill inte öppna munnen, vet att det egentligen inte är någon panik men börjar ändå känna mig lite stressad, kan ju inte amma henne för alltid :)

    Övrigt så är det helt fantastiskt att vara mamma <3
    Härligt att det gick bra! Och så himla modigt av dig att klara dig utan bedövning. Jag var ju utan bedövning mot min vilja under min första förlossning och det var en mardrömsupplevelse så jag körde på med så mycket ryggbedövning det bara gick nu, ha ha. Denna förlossning var dock helt fantastisk och jag slapp att ha stora minnesluckor orsakade av smärtan. Jag har även sluppit förlossningsdepression denna gång och jag är så oerhört tacksam att jag kunde få en helt annan bild av en förlossning än den jag hade tidigare.

    Din tjej är riktigt stor jämfört med min lilla då Flört Mathilde som nu är snart 7 månader och ändå normallång (tror jag) är cirka 68 cm. Hon är en liten spinkis och har varit sen födseln. Väger nu cirka 6900 gram.

    Oroa dig inte för mycket för maten. Det ger sig med tiden. Vi började med smakportioner strax innan 6 m
    ånader och det tog några veckor innan Mathilde fattade grejen. Ett tips är att låta flickan känna och peta på maten. Bebisar är ju generellt nyfikna och om hon får röra tallriken och dess innehåll så kanske hon även stoppar fingrarna i munnen sedan och på så vis bekantar sig med smaken och konsistensen.  Glad

    Ja visst är det fantastiskt att vara mamma. Tycker faktiskt att det är ännu lite roligare nu när jag har tv
    å. Storebror som är 8 är ju så himla stolt och att se honom krama sin lilla syster eller att se henne skratta åt allt han gör i princip det får mig att smälta totalt :)
Svar på tråden Majbebisar 2016