Kaos med ekonomin

Det är 20 totalt på fogden men allt har de inte skickat betalningsföreläggande om än.

Tror det går att dra ut på de 13000 till september. Kanske men då är det totalt 20000 då dvs. jag skjuter fram en månad men lösning krävs ändå.

Vi får inte förskott. Inte ens i undantagsfall.

Jag har så mycket krediter så banklån är ej aktuellt.

Jag måste inte ha buffert. Mer om man behöver gå till läkaren eller annat som inte kan vänta.

Har förhandlat med alla. Om och om igen.

Tyvärr är det lite långt agg gå till jobbet. Cykel har jag ej. Vår matbudget ligger redan på ca 3500. Vet inte on den går att krympa mer. Det är inklusive hygien etc. Köper inget överflödigt alls. Kläderna jag har duger bra. Barnet behöver dock lite kläder ibland.

Jag ser att mina förutsättningar är usla men frustrationen gör att man behöver skriva av sig ibland.

Om det är så att du inte kan göra mer för din ekonomi än vad du redan gör så är det bara så. Kanske du får acceptera att få en betalningsanmärkning, om det nu är det som är din största farhåga. Vänj dig vid tanken. Du har gjort misstag i det förflutna men nu gör du ditt bästa för att ordna din situation. Acceptera läget och försök hålla dig lugn är mitt råd. Stress och frustration riskerar att göra dig sjuk. Kan du inte göra mer än vad du redan har gjort för ekonomin så är enligt mig nästa steg att lägga fokus på att ta hand om din hälsa och sköta ditt jobb, gör allt för att inte ha en enda sjukdag och håll hårt i din försörjning. Inte lätt att släppa tankar och oro jag vet, men om du har gjort allt du kan redan så hjälper det inte att misshandla psyket mer. För du vill inte att din situation ska bli ännu värre än vad den redan är. Vissa saker kan du inte påverka mer, men det du kan påverka är din inställning och din hälsa. Vilket på sikt påverkar din ekonomi

Du skriver att ni är 3 personer och att en av dem är ett barn. Att barnet inte kan bidraga så mycket förstår jag, men hur är det med den andre vuxna i hushållet? Nu låter det som att du står för alla intäkter till hushållet.

Min sambo bidrar med sin lön. Alla inkomster och utgifter är gemensamma.

Tig och gör upp en betalningsplan med företaget så drar dom tillbaka det, dock kostar det 700kr att hamna där men du slipper prick, varför inte ringt innan, oansvarigt!

Om det inte finns några andra utvägar än att ta ett blancolån så borde din sambo kunna ta det, men se verkligen till att ni kan betala tillbaka det enligt avbetalningsplanen eller allra helst lösa det i förtid.

Har ringt och mailat och bönat och bett men de säger nej.

Blancolån är ej alternativ. Jag förstår nog innerst inne att det är kört men hoppet är det sista som lämnar en. Jag vet att hälsomässigt kanske en betalningsanmärkning är det bästa men den depressionen jag skulle hamna i pga det är inte heller att underskatta.

Nej depression ska du undvika. Men varför bestämma dig för innan att du kommer bli deprimerad? Om du inte kan göra något mer för att undvika betalningsanmärkning så är det tyvärr bara att acceptera. En betalningsanmärkning kan man leva med och den är väl inte heller kvar för alltid.
Och varför måste du vara anmärkningsfri? Planerar du några ytterligare ekonomiska åtaganden?
Nu har du ju ännu inte fått anmärkning heller. Men när eller om du får den så gör du bäst i att försöka inte gräva ner dig i det. Acceptera att man kan inte lösa alla problem men man kan göra det man kan genom att fortsätta kämpa för att bli skuldfri. Släpp inte dina mål och fortsätt följa upp din ekonomi. Se till att hålla dig frisk och sköt ditt jobb. Så har du störst chans att en dag vara skuldfri och utan ännu fler betalningsanmärkningar.

Du har rätt men jag känner mig själv.

Jag har i åtanke att ev om 10 månader när förutsättningarna är bättre ansöka om samlingslån. Med en anmärkning är det kört. Samlingslånet skulle lösa hutlösa räntor och möjligheten att bli skuldfri inom 5 år.

Det är inte lätt när man kämpar hårt. Och har en lösning i sikte men inte här och nu. Frustrationen är enorm.