Felräknad vid IVF??

Det var rena skräcken. Andra gången förträngde jag alltihopa för jag orkar inte tänka på att jag nyss mist tvillingar... Jag hoppas innerligt att det är annorlunda för dig!

Det spelar ingen roll när embryona fäste, de utvecklas ju även när de inte har fäst. Sedan är det ju så att det inte är olika hur lång tid efter insättningen som de fäster, eftersom de bara kan fästa vid olika stadier av embryoutvecklingen. Satte du in 2-dagars så fäster de sig ca 5-6 dagar senare och satte du in 5-dagars fäster de ca 1-2 dagar senare och det är för att de just då är i den fasen då de kan fästa, de har just kläckt ur skalet och fäster sig. De kan alltså inte vänta i 2-3 veckor med att kläcka ur skalet och sedan fästa eller kläcka ur skalet och sedan ligga där och fäster efter 2-3 veckor, utan de fäster efter ett ganska specifikt antal dagar. Tyvärr.

 

Jag är ledsen. Och jag vet hur jobbigt det är att höra, jag har själv fått mf efter IVF i en senare vecka och dessutom efter en normal utveckling av fostret och då vi hade sett hjärtat ticka, så jag vet hur skitjobbigt det är.

 

Jag hade dock som du avvaktat för att gå vidare med fortsatta UL för att se om det sker någon vidareutveckling innan jag tog några tabletter eller skrapas och så. Hoppet är ju det sista som lämnar...

Det är jättemånga som tror att embryot kan fästa uppåt 12 dagar efter äl och att det "står still" i utvecklingen tills dess och att det gör skillnaden i hur stora de är, men precis i början är alla bra lika stora. Frågan är när storleken börjar skilja sig. Vid UL definitivt oavsett vad b.m än säger för det är ju så många som fått felaktiga b.f-datum och b.m viker inte en tum ändå. Men hur långt tidigare? Jag har ju själv aldrig fått se levande foster så jag kan inte jämföra med mig själv. Det vanligaste är dock att om det inte ser bra ut v.8 så är det MA, men som sagt ett till VUL ska alltid göras ändå.

Jag skulle också avvakta en vecka till. Vet hur det är att leva på hoppet. Har själv tyvärr upplevt två gånger i rad att fostret varit för litet. Första graviditeten tillbakaflyttad en vecka fick komma tilbaka efter en vecka och då fanns det ett foster med hjärnaktivitet men efter en vecka så slog inte hjärtat längre. Graviditet nr 2 tom hinnsäck som växte och Hcg som ökade fick komma tillbaka men inget foster syntes visade sig vara en mola(tumör). Två år och ingen bebis än :( Håller tummarna för dig att det kommer att se bra ut nästa gång.

Det är ju det som är frågan som många svarar olika på, utvecklas embryona i full kapacitet innan de satt sig? Och kan embryona växa olika snabbt i tidigt stadie? 

Det som håller mitt hopp vid liv, är att graviditeten hade sett normal ut, om det var en naturlig befruktning - eftersom läkarna då promt hade sagt att jag räknat fel på två veckor. Sen hade det inte spelat någon roll om jag sagt att jag suttit i kvinnofängelse under den tiden, utan en man i sikte - "befruktningen skedde då". Detta stör mig. Är ni med hur jag menar?

Embryona måste vara blastocyster innan de fäster och det blir de dag 5 efter äl. Har själv satt in 10 sådana nämligen och har 5 till i frysen. Så fram dit-samma takt. Hjärtat slår efter ca 21 dagar,d.v.s v.5+0, men så tidigt är det omöjligt se. Hur länge sen utvecklingen följer samma kurva vet inte jag.

MEN... Är fostret ca två veckor sen i utvecklingen jämfört med vart man skall ligga så är det kört? Trots att det finns ett spann på foster i de olika faserna, i 6e veckan kan det vara mellan 5-10 mm! Det är ju jättestor skillnad från foster till foster som är i samma vecka. Någon som kan förklara det om nu alla embryon växer i samma takt?  

Grejen är att det inte förklaras på annat sätt än det vanliga, paren har räknat fel - och läkarna flyttar bara fram eller tillbaka graviditeten till den vecka som storleken på fostret är passar in i. "eftersom fostren enligt gammal sed inte växer olika"
Och sen flyttas BF igen runt vecka 20 när barnet är i fas enligt tabellerna. osv. 

Läste precis en notis om en ny forskning som visar att skillnader i fostrens utveckling sker mycket tidigare i en graviditet än man tidigare trott. 

Hopp igen!

En tanke som slår mig är om IVF inte fungerade, men att du stax efteråt hade ägglossning igen och lyckades bli gravid på naturlig väg. I så fall kan det ju stämma med gravititetslängden. Jag hade inte gjort någon skrapning eller liknande på ett par veckor.

Lever tillsammans med en kvinna så det är omöjligt. :)

Är själv biolog och har en del utbildning i embryologi och genetik. Tyvärr är det som tidigare skribenter redan skrivit - till en viss tidpunkt utvecklas alla embryon (även olika däggdjursarter) exakt lika. Det beror på celldelningen. Cellerna ska delas i ett visst mönster under givna tidsintervall. Gör de inte det är det något som är fel. Det börjar inte skilja sig åt förrän långt senare än v. 6. 

Vad jag kan tänka mig är en möjlig förklaring är att något är fel med embryona. De kanske inte har dött än och utvecklas än så länge, men de utvecklas inte som de ska, vilket i slutänden kommer innebära att de inte klarar sig igenom en graviditet. 

Så mycket forskning som gjorts på detta ämne så tror jag tyvärr inte att man hade missat att embryoutvecklingen skulle kunna dröja så länge och ändå vara normal, det hade man sett. Jag känner verkligen med dig och hoppas innerligt att det har en bra förklaring och att de fortsätter utvecklas normalt senare. 

Jag tänker dock att det förmodligen är en dålig idé att ta bort dem innan du själv känner dig säker på att de inte kommer att klara sig, för annars kommer du alltid grubbla på det. Gör ingenting du själv inte vill. 

Lycka till <3 

Tack, jag hör vad du säger, och det sjunker in. Det går inte att slåss mot det, och jag måste inse. Tack för input, det hjälper faktiskt. 

Tack för allt engagemang och delande av erfarenheter. Önskar alla lycka till! ?? Livskamraten

Frågetecknen ska vara ett hjärta <3!

Jag vet hur det är att behöva gå igenom det här... Liksom de flesta andra härinne. Det är sjukt tufft. Hoppas att ni kan ta stöd i varandra, bryta ihop och gå vidare. Det är det enda man kan göra i det här. 

Önskar så att jag hade något bra råd, men det är väl tyvärr bara som det är. Det tog oss drygt tre år att plussa, och varje motgång har tagit så fruktansvärt på oss båda. Men sen händer det - på riktigt - och det kommer hända er också. Jag fick MF förra FET vi gjorde och försöket efter tog det sig äntligen på allvar. 

Ta hand om varandra. Kram på er båda två! 

Fin du är. tusen tack Cyanea! Bryta ihop ett tag och sen nya tag. Måste vara fantastiskt när det väl händer och allt är bra. Är glad för din skull. Trots all sorg, så blir jag glad när jag hör att det går, att det kanske bara är en tidsfråga. 

Kram :)

Det känns alltid som att "det kommer aldrig att gå" förrän det verkligen gör det. Vi försökte mer än 30 gånger (främst på egen hand) innan vi fick vårt första plus (som blev ett missfall). 30 gånger fick vi besked om att det inte fungerat. Plötsligt fick vi positivt besked. Därefter en gång till direkt efter. Helt overkligt fortfarande. 

Många misslyckanden knäcker verkligen, men det jag tog med mig av missfallet var själva faktum att det går. Missfall beror så extremt sällan på kvinnan, utan i regel på fostret. Jag fick äntligen bekräftelse på att jag kunde bli gravid, och det vet ni också nu. Det går. Ni har bara enorm otur. <3