Felräknad vid IVF??

Är själv biolog och har en del utbildning i embryologi och genetik. Tyvärr är det som tidigare skribenter redan skrivit - till en viss tidpunkt utvecklas alla embryon (även olika däggdjursarter) exakt lika. Det beror på celldelningen. Cellerna ska delas i ett visst mönster under givna tidsintervall. Gör de inte det är det något som är fel. Det börjar inte skilja sig åt förrän långt senare än v. 6. 

Vad jag kan tänka mig är en möjlig förklaring är att något är fel med embryona. De kanske inte har dött än och utvecklas än så länge, men de utvecklas inte som de ska, vilket i slutänden kommer innebära att de inte klarar sig igenom en graviditet. 

Så mycket forskning som gjorts på detta ämne så tror jag tyvärr inte att man hade missat att embryoutvecklingen skulle kunna dröja så länge och ändå vara normal, det hade man sett. Jag känner verkligen med dig och hoppas innerligt att det har en bra förklaring och att de fortsätter utvecklas normalt senare. 

Jag tänker dock att det förmodligen är en dålig idé att ta bort dem innan du själv känner dig säker på att de inte kommer att klara sig, för annars kommer du alltid grubbla på det. Gör ingenting du själv inte vill. 

Lycka till <3 

Jag vet hur det är att behöva gå igenom det här... Liksom de flesta andra härinne. Det är sjukt tufft. Hoppas att ni kan ta stöd i varandra, bryta ihop och gå vidare. Det är det enda man kan göra i det här. 

Önskar så att jag hade något bra råd, men det är väl tyvärr bara som det är. Det tog oss drygt tre år att plussa, och varje motgång har tagit så fruktansvärt på oss båda. Men sen händer det - på riktigt - och det kommer hända er också. Jag fick MF förra FET vi gjorde och försöket efter tog det sig äntligen på allvar. 

Ta hand om varandra. Kram på er båda två! 

Det känns alltid som att "det kommer aldrig att gå" förrän det verkligen gör det. Vi försökte mer än 30 gånger (främst på egen hand) innan vi fick vårt första plus (som blev ett missfall). 30 gånger fick vi besked om att det inte fungerat. Plötsligt fick vi positivt besked. Därefter en gång till direkt efter. Helt overkligt fortfarande. 

Många misslyckanden knäcker verkligen, men det jag tog med mig av missfallet var själva faktum att det går. Missfall beror så extremt sällan på kvinnan, utan i regel på fostret. Jag fick äntligen bekräftelse på att jag kunde bli gravid, och det vet ni också nu. Det går. Ni har bara enorm otur. <3