Blir lite fundersam när jag läser mycket om blivande pappor som masserar sin gravida frus fötter, pysslar om dem lite extra, pressar apelsinjuice åt dem och åker iväg och köper cravingmat sent på kvällen osv... Gör era män det? Min man skulle ALDRIG få för sig att göra någonting sådant för mig. Idag efter en hel dags jobb och sedan timmar på stan kom jag hem sent med bla tre svintunga matkassar, jag sa att jag hade mkt sammandragningar för jag lyft dem in i bilen och var trött, slut och urhungrig efter att ha haft det allmänt körigt. Han lyfte in kassarna från bilen när jag bad honom såklart, men sen lät han mig inte sitta ner och vila o äta utan jag skulle packa in maten först... Alltså, jag packar gärna in maten - men varför inte bara ett enda litet ord av omtanke - typ "orkar du packa in maten efter allt detta, eller behöver du ha i dig lite mat först? Har du sammandragningar? Ja men sätt dig ner och vila nu gumman!" Eller något liknande... Ja, ni fattar. Då hade det varit lättare för mig att vara stark, känt att tack för omtanken men jag fixar detta! Förstår ni hur jag menar? Istället börjar han bara prata om hur mkt han haft o allt han gjort. Men han är ju inte gravid!! Blir så ledsen, var bara tvungen att skriva av mig. Han tar mkt ansvar för hem o barn, men jag skulle så gärna bara vilja få den där lilla extra kramen, klappen eller omtänksamma ordet... Att man får känna sig lite speciell, att han är stolt över att man bär hans barn. Ni vet, det där man kan se i en blick utan att ett ord ens behöver sägas... Bad honom i morse att under hela dagen skicka ett enda sms för att visa att han är rädd om mig, och kanske tala om för mig att han gläds lite tillsammans med mig åt den här graviditeten. Tror ni det har kommit något sms? Inte då. Är jag överkänslig? :(