Vill bara säga till alla er tjejer därute att ni är SÅ fina precis som ni är, oavsett vikt, byststorlek eller något annat. En gravid kvinna är det vackraste som finns tycker jag, oavsett kroppsform och vilken form magen antar - stor, liten, toppig, bred, låg, hög... You namn it. Var stolta över er själva o era kroppar som lyckas bära och föda fram en sådan liten gudagåva! <3 kramar
Min son som är född Sep-14 väger runt 12 kilo och varje gång jag bär han så får jag ont i magen.. Någon som gör en lite nojig alltså..
För jag undviker att bära han mot magen osv men ändå så kommer smärtan. Kan bli liknande när jag veckohandlar tex och bär tungt. Kommer bli intressant det här med resterande månader :/
Uff, låter jobbigt.. Min dotter vägde nästan 12 kg när jag var gravid med sonen, men hon var ju tre och kunde ?hjälpa till? mer när man bar henne (som en liten apunge liksom ;) ) Jag har läst att man i den här perioden kan ha lite extra mycket värk i magen, ffa på sidorna, pga den växande livmodern. Men att det ska gå över när man lägger sig ner och vilar. Gör det det? Annars borde du ta upp det med din BM tror jag. Och så det där klämkäcka rådet, men måste du storhandla/bära barn etc.? Du kan inte få avlastning? Jag VET hur dum och korkad den frågan är men ibland gör man saker av bara farten. (T.ex. köpte jag som gravid en sulky som dottern själv kunde klättra i så att jag slapp lyfta i henne). Ta hand om dig!
Vi har talat mycket om fysiska problem i graviditeten, om svårt med relationen och annat som gör tillvaron tung. Jag är i en annan dimension just nu. Fysiskt mår jag ganska bra, men psykiskt? Mitt i natten vaknar jag och kan inte somna om, dagarna präglas av att jag känner mig jagad, hög puls, ont i mellangärdet, spända käkar, gråt som kommer så fort jag står ensam i duschen eller kör bil. Jag ser vägen till BF som en backe uppför samtidigt som jag känner att jag faller fritt. Vem är jag nu? Vem kommer jag att vara då?
Åh, modigt av dig att ta upp det här.. Det låter helt klart kämpigt. Kan inte säga att jag helt känner igen mig, och vet inte riktigt heller hur man ska agera, men ser att du fått bra råd ovan. Att prata med BM låter som en bra idé.
Det jag dock känner igen mig i är att grubbla och oroa sig en hel del för framtiden. Hur kommer det bli? Hur kommer vår tillvaro förändras? Kommer vi orka? Kommer vi klara av att hålla ihop som par (har ju en skilsmässa bakom mig som började i samband med barnafödandet..)? Ofta känner jag att jag förnekar graviditeten, eller rättare sagt ? jag inser att jag är gravid men vill inte tänka på att vi har ett barn om fyra månader? Det skrämmer mig!
Varma kramar!
Stackare!! Jag ramlade i trappan på ryggen/rumpan rätt rejält för två veckor sedan. Var ordentligt blå och svullen efteråt... Att ramla på "baksidan" påverkar nog inte bebisen, däremot satte min foglossning igång ordentligt efter fallet... :(
Ååå var en riktigt klant förut å ramla i trappan hemma. landa på ryggen å gled ner. Har skit ont i ryggen nu. Men blir så klart lite nojig för bebisen. Men har känt den efter fallet. Är det någon som har erfarenhet av att ramla när man är har varit gravid?
Snart v 23, börjar känna mig lite tung o andfådd...
Jag förstår verkligen. Det var därför jag sa att det kanske var en dum fråga.. Vi har det lite likadant, min make jobbar långt hemifrån just nu och har ungefär 3 timmars restid varje dag. Även om han och jag har samma arbetstid blir ju hans dagar mycket längre, varför jag får stå för hämtningar/lämningar, skjuts till aktiviteter, mathandling/lagning, tvätt etc. Men jag tänker så här, även om ni kanske inte VILL handla mat och städa på helgerna så är det kanske så det MÅSTE bli nu i fyra månader? Att du får vila på helgerna och att din man får ta hand om hus och hem då, så att det blir lättare för dig i veckorna? Eller, kan ni beställa hem mat från t.ex. Mathem? Köpa städning varannan vecka från något städbolag (så kan din man bara dammsuga på kvällar/helger)? Kan din man göra storkok av köttfärssås, grytor, köttbullar etc. på helgen och frysa in så behöver din veckomatlagning bara bli att tina mat och fixa grönsaker? Det tar ju inte bort problemet med att bära sonen, men gör att du behöver göra mycket mindre av det andra, så totalt sett kanske du mår bättre?
Tack för att ni Carabellis kusp och Elenic delar med er, det är skönt att vi kan vara öppna och prata om allt. Kan nog vara nyttigt för alla att få höra att en graviditet med dess tankar och funderingar (mkt kring framtiden) inte enbart är rosaskimrande ... Kan vara lätt att tro att det bara är man själv som går "upp o ner" i känslorna och att alla andra enbart är konstant lyckliga o harmoniska. Även om man såklart njuter av sin graviditet så kan man ju påverkas av vad man har med i bagaget och oro inför framtiden... Jag funderar mycket på hur det ska bli, hur man ska orka, hur barnet kommer vara (jättekrävande, skrikig, sova dåligt?) om det kommer att vara friskt eller om jag "utsatt" hela familjen för en stor livsomvändning där ingenting nånsin kommer bli sig likt (om man exvis får ett handikappat/sjukt barn), om vårt förhållande kommer klara sig, om man nånsin kommer kunna få egentid igen o hinna träna mm, och mycket annat som snurrar... Nån som känner igen sig i att ha mycket tankar om sådant? Var nog ännu mer i början iofs, nu har jag landat lite mer i det iaf!
Ja, det är verkligen viktigt att ? som du säger ? förstå att allt inte är rosenskimrande lyckligt och att man inte är konstig som inte bara är glad. Jag är verkligen orolig för framtiden, hur det ska bli osv. Våra barn är ju inte min makes biobarn, och varannan helg är de hos sin biopappa ? det gör att vi får chansen att bara vara vi så ofta som två helger i månaden. Givetvis är det en guldförutsättning för ett bra förhållande. När vi har barnen hos oss är vi också en superlycklig barnfamilj som älskar att göra saker tillsammans. Resa, gå på teater och musikföreställningar, gå på restaurang, bo på hotell, hitta på äventyr. Hur ska det bli med en liten? Och kanske än värre, om vi får en liten som har särskilda behov? Som inte är frisk, eller som har något kromosomfel? Hur kommer det påverka tiden jag har med mina stora barn och min relation med dem?
Däremot är jag inte alls så under isen som du Carabellis.. Jag tycker verkligen att du ska ta dina signaler på allvar och prata med din BM, och givetvis med din partner om du inte gjort det redan. Har tänkt på dig i helgen och hoppas att du får hjälp att landa, och landa mjukt..
Har varit på föräldramöte för min yngsta i kväll. Lämningarna är hemska å har varit det sen augusti . Hon får dras från mina armar jätte ledsen. Vet att det går över men att få gå varje dag från ett ledsamt barn är så jobbigt för henne och oss. Iallafall tog upp detta på föräldramötet å hormonell som man är grinade jag flera gånger skäms kudde på mig själv Men det har varit jätteoroligt med personal på denna avdelning många byten av pedagoger..
Åh, förstår att det var känslosamt och att hormonerna gör så att det blev tårar.. Men BRA att du tog upp det! Oavsett om barnet slutar gråta eller ej ska man aldrig behöva lämna ett gråtande barn tycker jag. (Eller, rättare sagt, så ska man aldrig lämna ett gråtande barn..) Barnet uttrycker med gråten ett behov av något, och att då lämna det ensam med det är liksom inte okej. Uppenbart känner barnet av oroligheterna som varit på förskolan, och även er oro för lämningen. Det är förskolans skyldighet att se till att barnet är tryggt och mår bra hos dem, och ett barn som gråter vid lämning (och dras ur armarna) gör inte det. Om det är jobbigt för dig, känslosamt och hormonellt, kanske det är lättare för din partner att stå på sig och driva frågan? Och finns det något ni kan göra på er sida för att förändra? (Lämna vid annan tidpunkt, stanna ett tag, ändra rutinerna, ny ?inskolning? etc.) Hoppas det löser sig för er!
Suck och stön.. Ligger klarvaken och kan inte somna om.. Somnade vid 21, var super trött, vaknade kl.00.15 och här ligger jag nu, tre timmar senare fortfarande klarvaken, Gaaaah!
Har haft det så här några nätter senaste två/tre veckorna, blir galen på det.. Sist somnade jag om kl 5, sådär lagom en timme innan väckarklockan ringde.