En grupp för oss som nyss plussat och har barn sen innan :)
Vi har en dotter född Juni 2013 och är nu ÄNTLIGEN gravid igen :)
Skulle lämna spermaprov och massa blodprov nästa vecka men verkar som att vi slipper de :D
Vi flyttar till hus om 23 dagar och de känns ännu roligare nu när man kan se framemot ett syskon till våra stora tjej!
Skönt att vi är några kvar med RUL i början av november!
Shecity o Dubban: jag börjar nästan bli mer nervös nu när det närmar sig RUL. Känner tyvärr igen mig i att tvivla på om allt står rätt till alt tvivla på att det verkligen ska bli en bäbis. Har inte alls det där rosa lyckoskimret runt mig. Vet inte varför, graviditeten är efterlängtad och barnet välkommet. Det kan bero på att jag är så pass gammal nu att jag känner att tiden är begränsad, så om det går fel finns det inte så många chanser att få en bra graviditet till.
Jag hoppas ju att allt kommer gå bra och försöker intala mig själv att det är så det kommer bli. Lite positiv tankekraft, liksom. 
Allt gick bra:) blir en pojke den 22/3:)
Wooop Wooop, halvvägs idag då! Firar med en dag i sängen. Bläää.
Allt gick bra:) blir en pojke den 22/3:)
Allt gick bra:) blir en pojke den 22/3:)
Allt gick bra:) blir en pojke den 22/3:)
Ja, jag säger som Reflexen- jag har haft några veckor av lugn och glädje, men nu när det är mindre än en vecka kvar till RUL är jag supernojig igen. Drömde mardröm i natt om hur jag fick missfall och födde ut små bitar av en minibebis, en liten hand, en liten fot... Usch!
Känner också igen mig i känslan av att inte lyckas vara strålande jätteglad. Känner mig gravid, men inte att jag väntar barn så att säga. För mig är detta absolut sista chansen: Vi sa när vi började försöka sommaren-14 att blir det inget innan jul så lägger vi ner. Så blev jag gravid i September, men fick missfall i December... Då gav vi det EN chans till och där är vi nu. Detta både då jag börjar bli gammal (fyller 38 i December) men också för att vi känner att vi inte orkar med fler motgångar. Det här är min sjunde graviditet och vi har två barn sen tidigare, så you do the math... Nånstans måste man glädjas över det man har också. Önskar också att jag kände mer och fler fosterrörelser så att jag iaf kunde connecta på det sättet. Egentligen känner jag nog rätt mycket, men vågar inte lita på att det är just det jag känner, en frisk, pigg liten bebis...
Allt gick bra:) blir en pojke den 22/3:)
Ja, jag säger som Reflexen- jag har haft några veckor av lugn och glädje, men nu när det är mindre än en vecka kvar till RUL är jag supernojig igen. Drömde mardröm i natt om hur jag fick missfall och födde ut små bitar av en minibebis, en liten hand, en liten fot... Usch!
Känner också igen mig i känslan av att inte lyckas vara strålande jätteglad. Känner mig gravid, men inte att jag väntar barn så att säga. För mig är detta absolut sista chansen: Vi sa när vi började försöka sommaren-14 att blir det inget innan jul så lägger vi ner. Så blev jag gravid i September, men fick missfall i December... Då gav vi det EN chans till och där är vi nu. Detta både då jag börjar bli gammal (fyller 38 i December) men också för att vi känner att vi inte orkar med fler motgångar. Det här är min sjunde graviditet och vi har två barn sen tidigare, så you do the math... Nånstans måste man glädjas över det man har också. Önskar också att jag kände mer och fler fosterrörelser så att jag iaf kunde connecta på det sättet. Egentligen känner jag nog rätt mycket, men vågar inte lita på att det är just det jag känner, en frisk, pigg liten bebis...
Jag är så sjukt trött! Har varit trött hela graviditeten, men de senaste dagarna har jag somnat vid åtta med barnen och ändå varit trött vid fyra redan 
Är det ngn mer som är så här trött? Känner att jag bara jobbar o sover just nu