BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

37+2 idag. Skulle barnet få för sig att födas nu så räknas den inte längre som prematur <3 bara 19 dagar kvar till BF, känns helt overkligt! För 1 år sedan trodde jag aldrig jag skulle lyckas få barn. Efter 14 månaders försök fick vi missfall i v.8. Det var ungefär 1 år sedan. Men sen tog det bara 4 försök så var jag gravid igen. Och denna gången verkar det ju gå vägen <3

Har njutit mkt av min graviditet. Mått lite illa och så, men inte så jag ska klaga. Men de senaste 2-3 veckorna börjar jag bli riktigt less. Har gått upp ca 25 kg, känner mig tung och trött. Ont i bäcken, höfter och rygg och har utvecklat carpaltunnelsyndrom. Fötterna är jätte svullna och jag börjar tokflåsa av minsta ansträngning. Går upp ca 3 gånger per natt för att kissa. Har fått hemorrojder. Brösten läcker (vilket inte känns så negativt iofs, känns mest häftigt ) Det tar mig typ 15 min varje morgon att ens lyckas klä på mig (stödstrumpor är inte det lättaste att få med en jättemage i vägen). Det börjar vara så mkt problem nu så nu vill jag bara att bebis ska komma!

Förlåt för att jag klagar, men behövde bara skriva av mig lite men nu känner jag mig verkligen redo för vårt barn. Allt är inköpt, förlossningsbrev är skrivet och väskorna packade. Nu ska man "bara" lyckas som förälder oxå...

God morgon :) Nu har jag pratat med mvc och hade turen att det var just min bm som ringde upp mig. Förklarade för henne hur det var, att jag hade gått mycket i söndags så,men att jag fick sammandragningar igår bara av att plocka ur diskmaskinen och att de kommer mer och även denna molande värken. Även att jag misstänker att 2 små bitar av slemproppen gått men att jag vet att den kan återbildas. Sa även att jag var rädd för att ta upp tid i onödan sa hon strunta i det,för det ville hon inte höra. Det står i min journal att det skall kollas om det kommer mer eller så,för det läkaren skrivit. Och är det ingenting nä men vad bra, då är de kanon nyheter och jag slipper oroa mig. Men det skall ändå kollas upp. Kändes så bra,för som jag förklarade så var ju fogarna lugnare igår så inte den som jag kände av så igår kände jag. Så hon lyckades lösa en tid på torsdag till mig,vilket känns bra och tur. Misstänker ju även att jag åkt på en svampinfektion igen men inte säkert,så får jag det kollat med. Som det inte räckte med den förkylning jag åkte på under kvällen och natten, men men var la väntat då dottern varit sjuk i helgen. Men tar mycket hellre en förkylning än magsjuka. Så skall inte klaga för mycket på förkylningen :)

Alltså det känns så bra och skönt att ha en bra bm som lyssnar och förstår mig underbart,hoppas jag får samma underbara läkare som jag fick sist,för hon är en av det bästa läkare som jag någonsin träffat. 
Dock pratade min bm om att det inte stannar av ifall det drar igång när man är i vecka 34+0 vilket jag skulle vara isåfall den 28 februari. någon som känner till det eller så? Vart lite nervös när hon sa det,känns ju väldigt tidigt. Behöver ju inte vara någon fara med dessa sammandragningar men när hon sa så vart jag lite nojig,känns väldigt snart och vad innebär det för vård och så ifall det skulle ske? Vet inte om jag räknas som en person som riskerar och födda för tidigt. Med dottern räknades jag ju som fullgången då hon föddes 38+3. Mycket tankar just nu. 

Nu skall jag försöka njuta av min kopp te och hoppas de hjälper min förkylning lite. Hoppas ni andra haft en bra natt och får en bra dag. 

Hur går det för dig? Låter läskigt och något som bör kollas upp då det skett förut! Håller tummarna

Tack snälla alla för era svar och så :) Jag är extremt tacksam över min bm kan jag säga. Idag har det varit ganska lugnt då jag inte gjort mycket utan mest legat i sängen eller på soffan,då jag inte alls mår bra idag pga min förkylning. Hoppas den går över snabbt, mitt huvud har i stort sätt exploderat idag har det känts som,inte lätt då att ha en tös som också är sjuk. Men inte varit så farligt med sammandragningarna,inte som igår men känt de. Och kommit mer nu under kvällen och även den molande värken. Så känns skönt att få det kollat. Sist läkaren kollade var ju inte tappen påverkad eller något,vilket var så skönt, men upplever ju mer nu,men hoppas ändå så att det inte är någon påverkan så jag slipper och oroa mig. 

En sak jag la märke till imorse och även en av det första sakerna min man sa till mig när han kom hem och krama om mig var att magen har verkligen blivit stor nu!! Alltså jag fick en chock,för visst magen har ju varit där men känns som den bara pang blivit jättestor helt plötsligt. Bebis växer ju mycket just nu, men blev ändå så förvånad hehe :) Någon mer som blivit förvånad helt plötsligt av att en mage dykt upp? :) Sen tycker jag magen är låg, men tror jag kanske bara är en sån som bär lågt,för vet jag folk tyckte att jag hade magen långt ner även med dottern så. Är så nyfiken på hur stor bebis kan vara där inne, nyfiken på vikt och så. Men framförallt är jag nyfiken på vem det är som gömmer sig där inne, är det en pojke eller en flicka och kommer han eller hon vara lika mamma eller pappa eller storasyster eller någon annan? Så nyfiken och längtar så <3 Dottern var och är extremt lik mig och framförallt som bebis,alla sa att det bara var mamma hihi :) Iallafall när det gäller utseendet,dock i sättet är hon väldigt lik oss båda,min mamma och min brorson. Tycker detta är så intressant och kunna se likheter och så spännande :) Längtar så till förlossningen och bebis,samtidigt som jag känner mig nervös,orolig och tycker det känns läskigt. Men som sagt glad,förväntansfull och spänd också inför det :) 

Tänker att du ska skita i din bm och ringa förlossningen ist så kan de väl kolla? ;)

Hej allihopa! 

Har varit hos läkaren idag för att kolla så tappen inte har blivit påverkad. Måste säga till och börja med så älskar jag verkligen den läkaren,hon är bara helt fantastisk!! Allting såg jättebra ut,tappen var inte förkortad utan var lite mer än 3 cm vilket var väldigt bra. Så sammandragningarna har inte påverkat något vilket är skönt. Så hon sa att jag skulle fortsätta och kämpa på och göra det jag orkar och orkar jag inte så skulle jag vila,men att jag ändå försöker röra mig lite varje dag och så för blodcirkulationens skull. Så det kändes så bra. Vi pratade även om min smärta jag haft ner i underlivet och fogarna och så. Hon sa att det är inte alls konstigt då bebis ligger med huvudet neråt och nog gärna trycker på neråt och så för att lägga sig till rätta och så. Men hon förstod och såg att jag hade ont och att fogarna har blivit värre sen jag sist var där för ca en månad sen. Men tyvärr kan man inte göra så mycket åt det,det är typ akupunktur men eftersom jag är nål rädd så känns inte det som ett alternativ för mig. Och någon annan smärtlindring finns inte då man inte kan ge typ morfin liknande tabletter för det är ju inte bra för bebisen. Så tyvärr inte mycket man kan göra och det är en hemsk smärta. Det hon däremot pratade om, var att man kan ju göra en bedömning och diskutera ev en hinnsvepning eller ta hinnorna om jag skulle vara mogen för det när jag är i v 38+0. Men ingenting som är bestämt,vet inte ens om det blev bestämt att man skulle göra en bedömning för det,men förstod det som så. Eftersom jag har så extremt ont och inte kan få sova eller något så kan man ju se. Men de gör ju ingeting om jag inte är mogen eller så för de vill inte riskera att jag liksom ligger och har ont i en sjukhussäng i 3 dagar, detta lät och kändes så bra. För just nu är jag ju så rädd och gå över tiden och det känns så jobbigt att smärtan bara blir värre för varje dag fast jag inte gör någonting typ. Samtidigt vill jag ju inte riskera något utan vill ju bebisens bästa och vill absolut vara fullgången 37+0 om det inte sätter igång utav sig själv. Samtidigt sa hon att jag hade goda förutsättningar för att bebisen kanske kommer kring v 38+ då min dotter föddes i vecka 38+3 men så klart finns ju inga garantier eller så. Men vore skönt om det blev så, går ju in i vecka 33+0 på måndag så isåfall skulle det innebära 5 veckor till,tills jag iallafall är v 38+0. Men vi får se hur det blir och vad som sker. Min man är ju inte så förtjust i detta med ev igångsättning,vilket jag förstår. Då jag också helst vill att de skall sätta igång utav sig själv,men just nu gör detta så ont och jag känner mig inte som en bra mamma till vår dotter och sen skall jag klara av en förlossning och ett barn till. Men som jag förklarade så är det ju inte säkert att det behövs, det är inte ens säkert jag får det och inte ens säkert att jag är mogen. Men han är rädd att det skall sluta med sugklocka eller kejsarsnitt då vi har läst att det finns en ökad risk för det. Underbart att han bryr sig så om bebisen men önskar att han kunde förstå mig med lite och hur jag känner. Men nu verkar det som vi har kommit framtill att skulle det inte sättas igång innan v 38+0 och jag får en bedömning då av och se hur mogen jag är och så, så att vi i första hand vill göra en hinnsvepning eller ta hinnorna. Detta känns bra för oss båda, sen får man ju se om jag ens får det. Men hon sa att jag hade bra förutsättningar eftersom jag födde lite tidigare sist och är omföderska,men som sagt man får se. Kan inte lova något. Blev ett långt inlägg men det är mycket tankar och känslor och så nu efteråt. 

Tycker ni jag tänker dumt? Och hur hade ni gjort i ett sånt här läge och så? Är det dumt med ev hinnsvepning eller att de tar hinnorna? 
Vill bara bolla tankar och känslor lite och få höra era åsikter kring det. Ibland är det bättre med utomstående än någon som är mitt i det med känslor och allt inblandat om ni förstår hur jag menar :)

Det är bra att skriva av sig! Precis sådär är min man också. När jag är sur och grinig blir han likadan. Och då blir man ju inte gladare direkt;) dessutom är det mer än ok att ha dagar man bara vill ge upp på. Och vet du...lite godis kan göra underverk så bara att äta:)

Jag drog igång städning på övervåningen...konstant stenhård mage med sammandragningar. Satte mig precis i soffan med världens kramigaste dotter. Inte mycket som slår det! Och vi insåg att vi inte hade något godis hemma..tydligen blev maken sugen på något för han erbjöd sig att åka och handla nyss..så lät det inte för någon timma sen när jag frågade honom. Själv känner jag mig som ett vrak utseende mässigt idag och vill inte vistas utanför dörren . Haha. Någon mer än jag som har sådana dagar?

Trevlig lördagkväll!