BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Hej allihopa, kopierar det här bara så har ingen aning hur det blev ;) men först goda nyheter ;) vi har blivit godkända för hemgång utan hjärtläkaren! Yay! Medicin minst ett år framåt och kontroller men som sagt så mår hjärtat bra nu och förhoppningsvis stanna så ;) hemgång någon gång nästa v.....

Däremot så ligger vi (jag och lillkillen, medans pappa och storasyster är hemma) kvar på neo (samvård) dvs han ligger uppkopplad inne där jag sover. Finns toa/dusch osv. Det är typ allt. Babyfängelset kallar vi det x) det är hemskt där!! Men känner att jag måste få skriva av mig någonstans! Allt sköts såå dåligt där! En avdelning som bör vara extra försiktig då det är sjuka bebisar och känsliga föräldrar!

Det började redan när vi skulle flyttas dit, på morgonen hör jag ingenting, vet inte ens om jag ska bli utskriven från BB. Åker ner och hälsar på bebisen vid 15... 15.30 kommer en sjuksköterska och säger att vi båda fått rum på neo samvård (istället för neo intensiven) jaha okej? Blir helt ställd, fattar ingenting. 1h senare flyttar vi in där ist, bryter ihop totalt. Tror jag haft det inom mig innan då jag inte riktigt vågat ta in att jag ska ta hand om honom (pga hjärtat osv) hann inte med mentalt och sen var vi bara där.

Personalen har noll koll, alla har sina egna rutiner, alla gör på sitt sätt, de vet inte vart saker finns någonstans och alla kommer med små tips som inte är andras lik/är bättre.

Tog lång tid innan jag fick genomgång utav avdelningen, det är tex ett gemensamt kök för typ 20 rum, vart man hämtar blöjor, sond material tex.

Jag personligen är en sån person som ogillar att göra "fel" och vill gärna ha kontroll på läget så jag kan slippa hamna i situationer där jag skulle kunna ha fel ;)

Det i bakhuvudet, ett sjukt barn, hormoner som sprutar så blir jag bara mer irriterad och irriterad på personal och hur de jobbar. Hans mediciner kommer sent och jag måste fråga efter dem osv, ingen som vet något, "jag återkommer" men inget händer. Jag ber om medicinlistan/tider, så jag vet, känner att jag inte kan lita på dem.

En säger något som gäller, sen kommer det en annan som säger tvärtemot!!

Det är sjukt många såna här incidenter! Jag brukar inte klaga eller säga till i första laget, men jag kände redan dagen efter att jag måste skriva ett klagomål till någon som har hand om det här.. Sa tom detta till min sambo (som inte kan vara där mycket).

Känner mig som världens sämsta mamma när de först säger en sak och sen något annat sen när jag gör som den första sa osv.

Sen igår (torsdag) kommer en läkare in på FM. Berättar att lillkillen har fått fel dos utav en av sina hjärtmediciner! Wtf????? Över dubbel så hög dos. (de ha de i tablettform först som de gjorde till vätska för sonden, de beställde medicinen i flytande ist) och när de började ge den flytande så gav de massa mängd flytande som innan. Dvs någon gjorde inte sitt jobb! Och det hände inte en gång! Får medicinen av olika sjuksköterskor varje gång. Läkaren beklagar sig, ska undersökas varför och hur detta kunde ske osv. Medicinen sänker pulsen och min son ligger lågt, men nu förstod de varför han hoppat ner på 50-60 när den varit som lägst. Pga medicinen. Nu har medicinen en halveringstid som tur är, men jag tänker bara TÄNK OM. Jag blev chockad när han pratade.

Men sen senare så blev jag mest förbannad och inte alls förvånad! Det springer sjuksköterskor/undersköterskor/bm inne hos oss hela tiden och igår var det efter mötet med läkaren flera incidenter som fick mig vilja ta med mig min son och åka hem! Bara grät :( ville inte ha någon annan nära honom och kände att jag kan ta hand om honom själv! Men var tvungen att hålla ihop det då de springer ut och in i rummet hela tiden. Grät på toaletten :(

Min första tid med min dotter var hemsk! Ville att denna gången skulle bli bättre, komma hem och slappna av på ett annat sätt, men tär att ligga där :( tycker synd om alla andra där på avdelningen som måste ligga där flera veckor!

Mannen kom jag böt av mig imorse, så jag är hemma med dottern så är han där över helgen. Men känner mig dålig som måste låta min son vara kvar.

Blääää. Måste försöka få till en nystart när han får komma hem sen så jag glömma det här.

En annan fråga. Har ni beställt eller hämtat ut några gratis gravid boxar eller så? Och isåfall vilka och var det bra? :) Vet att med dottern hämtade vi ut på babyproffsen och fick ifrån Libero. Skulle vilja ha babyproffsens men orkar inte åka dit med foglossning,då närmaste babyproffsen är en bit bort. Så tips tas gärna emot :)

Så hemskt med den smärtan. Jag har ont av foglossning men den har blivit bättre sen jag slutade jobba och inte heller klättra på stegar.

Jag ska försöka tvätta upp babykläderna i veckan som kommer, köpa lite blöjor m.m och packa BB väskan.

Jag ska ha med mig kläder till mig själv såklart, som dels är mjuka och sköna, och även går bra att amma i. (Köpte så galet sköna byxor på cubus , har x antal av dem även deras linnen är kanon så dem får följa med) sen hygienprodukter(schampo, balsam och duschcreme m.m) lypsyl!!! Amningsinlägg. Godis saknade jag sist med, i alla fall efter förlossningen när man kommit upp till BB. Sen ska jag försöka få med mig några par av nättrosorna hem för dem var ju perfekta de första dagarna efter.

Till bebis blir det någon pyjamas, några uppsättningar med kläder, blöjor och våtservetter, mysfilt och snutte. Nappar, ytterkläder.

Lite roligt att vi får lillebror i mars, blir lite annat än mitt i sommaren som med dottern.

Någon som kan tipsa om en bra Skötväska? Har kikat på skiphop bland annat. Men tar gärna emot tips:)

När jag väntade barn två köpte vi en skiphop duo fast extra stor. Den va dyr men funkade hur bra som helst, med extra kläder och blöjor till båda barnen. Bästa väskan jag köpt. Passade bra över handtaget på Emmaljunga syskonvagnen också :)

Jag måste bara få skriva av mig lite, vet inte vart jag skall ta vägen. Allt känns bara så jobbigt idag och tårarna bara rinner ner just nu. Jag är så sjukt trött på att ha ont hela tiden :'( Kan inte sova för jag kan inte vända mig i sängen och fogarna gör så ont så det väcker mig. Inatt vaknade jag även av förverkar,lätt mensvärk,gjorde inte ont men ändå så jag vaknade. Gör typ ingenting hemma för jag inte har någon energi eller för det gör för ont,vilket gör att jag mår ännu sämre och vantrivs med hur det ser ut hemma. Känner mig då värdelös som fru som inte kan hjälpa till med något knappt. Sen känner jag mig värdelös som mamma,som inte kan sitta på golvet och leka med min dotter eller knappt leka alls. Inte gått så mycket idag och ändå haft kryckorna det mesta men ändå så sjukt ont och denna veckan känns det bara som det blir värre och värre för varje dag. Kan inte böja mig fram eller sånt utan att få ont. Och det enda folk säger till mig är att det inte är långt kvar ändå,är ju bara några veckor och att det kommer gå fort och bara och kämpa vidare,har ju kämpat så här länge så lite till fixar jag. Men för mig går det inte fort,varje dag känns som en evighet just nu och jag kan inte riktigt se något slut på det!! Bebis kan komma om 6 veckor men kan likaväl komma om 10 veckor också. Börjar ta över min glädje över att vara gravid mer och mer. Känns inte som någon förstår mig helt,hur jobbigt detta är och hur ont det verkligen gör!! Vill klara av och vara mamma till min dotter och skall vara en bra mamma till bebisen sen också. Folk frågar hur jag mår och hur allt går,då säger jag jo det går. Vad annat skall jag säga,vad har jag för annat val?! Alltså missförstå mig inte, älskar att vara gravid och älskar bebisen och vet att detta är en små sak och gnälla över,att det finns de som har det värre och mycket svårare. Men för mig är detta så jobbigt, först må så illa,tappa,vikt och kräkas och må illa hela graviditeten och sen bara lite uppehåll innan detta med foglossningen. Finns lite tid när allt bara få vara bra :(

Sen för varje dag som går blir jag mer och mer orolig och nervös inför förlossning,hur allt kommer gå och bli och om allt är okej med bebis och hur den kommer att må när den kommer ut och så. 

en otroligt känslosam dag,med mycket,tankar,funderingar och känslor. Vet inte vad jag vill få ut av detta inlägg,bara få skriva av mig lite tror jag och kanske få lite förståelse. Och om någon har något tips på vad jag skall göra,så tar jag mer än tacksamt emot det. 

Tack för att ni finns och för att jag får lov och skriva av mig lite.

Ja men precis så är det verkligen,förstå mig rätt men skönt att man inte är ensam om det ändå. Just det där med humöret, antingen så är man irriterad och arg eller bara ledsen och nere. Konstant sur eller trött,hur rolig kan man vara och umgås med då? Här jobbar ju mannen långt bort och pendlar,vilket innebär att han oftast är borta 12 timmar hemifrån,från liksom 7-19 så inte mycket han hinner hemma och fixa och greja på vardagarna eller umgås och leka med dottern. Har min mamma som jag är hos ibland men Går ju inte varje dag heller och även en vän jag umgås mycket med och som har ett barn min dotter kan leka med, men går inte heller varje dag och måste man ändå vara social och trevlig. Eller måste och måste, vet att hon förstår men man kan ju inte bara lika och vila och så heller då. Ja jag vill också bara att bebis skall komma,samtidigt vill jag ju inte såhär tidigt utan att den ändå skall vara färdig bakad liksom. Är ju i vecka 32 nu så har jag tur och bebis vill komma tidig så kan den ju komma om 6 veckor, men 8 veckor kvar till bf och 10 veckor som längst. Dottern födde jag 10 dagar före bf,men finns ju inget som säger att det sker igen, hade så mycket runt oss med saker när vi väntade dottern så vet inte om det påverkade och satte igång allt när jag slappnade av. Men att hon föddes tidigare gör tyvärr att jag är inställd på att födda tidigare denna gången med vilket inte är en bra inställning,men svårt och tänka om. Skulle inte förvåna mig om går över tiden bara för det. Känns bara hopplöst och tänka på det. Och just den finna kommentaren det kommer gå fort och det fixar du,det ordnar sig. Det har ju gått bra hittills så det kommer det göra det sista veckorna med. Det har gått bra för jag inte haft något val!! Så tröttsamt...

Måste fråga er en annan sak. När ni känner av era förverkar hur känns det då? Känns det alltid som ni har "mensvärk" molande värk?

För förut så när jag stod upp och skulle gå några steg så fick jag som hela magen blev verkligen stenhård och gjorde små ont och fick stanna upp lite för kunde liksom inte röra mig kändes det som. Så la mig en stund på soffan, då fick jag att magen blev stenhård,ont i ryggen och ont framtill,i underlivet eller ja mellan benen hur man nu skall förklara det bra,skit svårt. Men hoppas ni förstår vad jag menar. Det drog,tryckte,ilade och värkte, fick liksom andas lite djupare under denna stund,liksom in genom näsan och ut genom munnen,varade bara någon sekund sen släppte det,men skrek till när jag kände det för gjorde så ont. Men sen efter en stund fick jag likadant igen men försvann efter några sekunder,men känns och gör ändå ont. Har inte haft att det gjort ont i ryggen så innan men denna gången gjorde det de och magen blev så hård,bebis puffade och gjorde vågor efteråt och så. Först trodde jag bara beisen tryckte ut sig men hela magen vart så hård och spänd. Var detta förverkar eller vad var det? När jag haft ont där innan ibland har jag trott att det varit foglossning men då har det varit lite mer tillhållande och mer i ljumskarna och höfterna liksom. Foglossning enligt mig kommer och går ju inte så,utan är ju ihållande. Möjligen kan det göra mer ont och bli värre i höfterna om jag vänder mig i sängen men inte så som förut. Pratat med en vän och min mamma som tyckte det lät som förverkar och var väldigt säkra på det. Jag tror mer och mer själv på det,men så blir jag osäker när det står att det inte skall göra ont och känns som mensvärk. Gjorde ju inte extremt ont men ändå så de känns. Minns inte alls hur det var med dottern och minns inte att jag hade förverkar eller sammandragningar så. Så vad skulle ni säga om detta? Skall ju till bm på fredag och skall då fråga och ta upp detta med henne och se vad hon säger. Men skulle ändå vilja veta lite innan om någon annan har det såhär och ifall jag behöver oroa mig eller vara nervös.