Ensam vårdnad, vad gäller?

Man fyller bara i att man vill ha ensam vårdnad som mamma

Är det så enkelt? Undrar dom inte varför?
Vart fyller man i det? :)

När det handlar om vårdnaden så får man som ogift kvinna alltid ensamvårdnad. Det är endast om man är gift som ens make automatiskt får det. Eftersom det är barnets rättighet o veta vilka ens föräldrar är så måste både du och pappan skriva på ett sk faderskapsintyg men det har absolut INGENTING med vårdnaden o göra!

Utan OM man vill ha delad vårdnad så får man ansöka om det och då måste ni BÅDA skriva på precis som med faderskapet. Men som sagt har du inte ingått äktenskap så får du ensamvårdnad automatiskt och det förändras inte utan att du har något o säga till om.

Om det skulle vara så att pappan känner att han absolut måste ha delad vårdnad så måste han isf stämma dig. Men det finns nog ingen risk att han får för sig o göra det ;) 

Det beror på lite, är du gift med barnets far vid barnets födsel (observera att även om skilsmässopapperna är inskickade men dom ännu inte kommit) så är du gift.  Då kommer ni per automatik få gemensam vårdnad direkt och du måste gå antingen via socialnämnd eller domstol för att bli ensam vårdnadshavare.

Är du inte gift med barnets far kommer soc vara på dig om att en faderskapsbekräftelse ska göras, där mannen erkänner sig vara far till barnet. Därefter kan man underteckna papper om gemensam vårdnad, men innan dess är du som mor ensam vårdnadshavare. Vill du inte att han ska få vårdnad om barnet så får han gå via domstol om han vill ha gemensam vårdnad. Här ska du också veta att om du utan skäl försöker "jävlas" med honom kan det straffa sig själv (att HAN blir ensam vårdnadshavare). För att inte få vårdnad om barnet krävs det att "föräldern gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling".

Tack för superbra svar. :)

Det är ju där problemet ligger. Jag gör inget av det här för att jävlas. Han visar tydliga missbrukartendenser. Jag litar verkligen inte på honom längre och vill inte att han ska kunna "bestämma" över barnet. Han kommer bli tokig när jag gör det här och kommer säkert försöka "hämnas" på mig. Jag vill inte att vårt barn ska hamna i mitten av det här. Så länge pappan är nykter så vill jag att de ska ha en fin kontakt. Vad ska jag göra?

Jag tycker att du försöker förklara för honom (kan ta hjälp av soc) att du inte vill att han ha vårdnad om ert barn just nu, men att du självklart inte hindrar ett umgänge och om han skärper sig i framtiden så skickar du in papper om gemensam vårdnad till skatteverket. Han har ett barn nu, det är inte bara han och ni som föräldrar ska ta hand om ert barn. Som missbrukare är man inte alltid lämpad för det. Vad är det han missbrukar? Spel, droger, alkohol?.. Det du gör är att du skriver under faderskapsbekräftelsen (utgår ifrån att du är ogift) men inte papperna om gemensam vårdnad. Vill han ha det så får han- som ovanstående sagt,- stämma i domstol.

Du gör ingenting mot honom.

Att INTE skriva på för gemensam vårdnad är INTE någonting du gör. Det är en icke-handling som därmed inte heller kan riktas mot någon.

Som ogift kvinna har man automatiskt enskild vårdnad. Pappan måste "förtjäna" sig sin del av vårdnaden. Det är inte ditt fel, utan lagstiftningens, att det ser ut så.

Men tänk på att ditt barn är rätt värnlöst med bara en vårdnadshavare. Om någonting skulle hända dig skulle pappan inte ha något att säga till om utan erat barn skulle hamna i systemet. Kanske tycker du att det känns säkrast så men tänk på att det inte är säkert att ditt ex kommer att missbruka för evigt. Tänk på att ex skulle till och med ha svårigheter att få ta hand om barnet igen den dagen han blev nykter.

Jag har förklarat allt det där för honom, men han lyssnar inte. Jag har tagit hjälp av hela hans familj, han lyssnar inte. Jag kan inte säga att han är fullfjädrad missbrukare, men han börjar falla tillbaka. Det är alkohol, Ritalin, tjack. Han säger att han kommer ändras när barnet föds, men jag tror han kommer tröttna. Han kommer säkert stämma mig, vad händer då? Jag har ju inga bevis på att han missbrukar, och han sköter ju jobbet.

Vi är inte gifta. Jag kan alltså besluta det här själv? Så får han stämma mig om han vill? Det va ju såhär det inte skulle bli. :(

Ååh, det här är så svårt! Vill verkligen bara göra det som är bäst för barnet. Men hur ska jag veta vad det är? Som sagt, han är inte fullfjädrad missbrukare än. Men han har varit i träsket förut och det ser inte lovande ut..

Du beslutar om du vill ge honom vårdnad ja. Vägrar du skriva på pappret kan ingen tvinga dig. Gällande era problem kan jag bara hänvisa till kommunens familjerättsrådgivning. Han får stämma dig i domstol vilket kan kosta en del. Skulle dock rekommendera er att ni löser vårdnadsfrågan utan domstolens inblandning. Det finns både positiva och negativa saker med vårdnad, som "äsch" skrev så kan du genom att inte ge honom vårdnad, utesluta honom från vissa saker som han som far har rätt till moraliskt.

Du har inga skyldigheter gentemot ditt ex. Och du har rätt att tycka vad du vill och fatta de beslut som du anser vara de bästa. Så förklara EN gång. Sedan förklarar du inget mer. Det är INTE ditt problem om han inte förstår eller håller med. Lev ditt liv och låt honom vara. Fall inte i någon sorts medberoendebeteende där du tramsar med honom. Du har ingen skyldighet att acceptera hans trakasserier om han ägnar sig åt det. Bestäm dig, stå för det och ta ingen skit.

(Och oroa dig inte för morgondagen. Den kommer i vilket fall.)

Jag lider med dig och förstår verkligen din oro (är i en liknande situation men pappan bråkar dock inte med mig). Men det mest troliga är att han inte kommer att stämma dig (både pga ekonomiska skäl - folk med missbrukarbeteende brukar inte vara så benägna att slösa pengar på sådant här - och det faktum att domstolen kommer att riva upp ALLT och då har han en del att stå för och förklara vilket han inte kommer tycka det är värt) och i värsta fall stämmer han dig och vinner och ni får delad vårdnad.

Det finns en jätte bra hemsida - socfamratt.se - som jag har för egen del surfat runt en del på, låt dig bara inte skrämmas av dom hårda orden, ibland låter det lite "brutalt" eller vad man kan säga. Tex att det är ett brott (tror jag?) att försvåra umgänge, men det betyder inte att dom kommer att tycka att du gör fel som kanske i framiden nekar han o träffa sitt barn då han verkar vara helt 'förstörd'. Dom kommer snarare tycka att du är ansvarstagande som inte bara lämnar bort ungen till någon som inte verkar klar i huvudet.

Denna länken handlar om omständigheter som kan motivera ensam vårdnad ( www.socfamratt.se/vardnad/vardnad/892-omstaendigheter-som-kan-motivera-ensam-vardnad ).

Det som gör att jag inte kommer gå med på delad vårdnad om mitt barn (jag är gravid i v 34) är för det första det faktum att om pappan någon gång skulle säga emot mig så är det inte för våran dotters bästa utan isf av rent egoistiska skäl/ för att bråka (det är jag dock inte så orolig för i mitt fall då jag vet att han vet att jag vet bäst men bättre att "skriva facit själv") den största anledningen för mig är att vid delad vårdnad krävs båda föräldrars medverkande i ALLT. Du kan inte ens byta dagis utan att han godkänner. Du kan inte fixa ett pass till ditt barn utan att han involveras. Vilket gör allt väldigt svårt och jobbigt och komplicerat (för att inte tala om tidskrävande) SÄRSKILT om den andra föräldern är som ditt ex! 

Han må vara relativt normal i dagsläget (man kan snorta en hel del ritalin o tjack varje dag och ändå kunna verka normal, uppåt droger ger inte alls lika påtagliga "symptom" på missbruk som nedåt) men den dagen han börjar punda på riktigt så är sannolikheten att du kommer hitta honom och lyckas få med han till polishuset för en passansökan tex väldigt otrolig. För att inte tala om dom psykiska svårigheter man får när man försöker bli frisk från sitt missbruk och anpassa sig till samhället igen.

Jag hoppas för din skull att han lyckas bättra sig men baserat på det du berättat om honom och mina erfarenheter av alla sorters missbrukare så ringer det tyvärr en hel del varningklockor hos mig om att han inte är i närheten av att ha "knarkat färdigt" och att han antagligen håller på en del för tillfället också. En missbrukare som säger "jag bättrar mig när detta händer" menar eg "jag vet vad jag håller på med och det tänker jag fortsätta med men jag säger såhär för att du fattar ingenting och det är detta jag tror att du vill höra". 

Sen är det också så att en förälder har ingen rätt till barnet. Det är BARNET som har rätten att få träffa sina föräldrar. Det är alltså din uppgift som mamma att skapa dom bästa förutsättningar för ditt barns relation till den andra föräldern för att ditt barn i framtiden ska kunna ha en bra relation till sin pappa OM BARNET VILL DET. Innan barnet vet bättre själv så är det din uppgift att se till att barnet inte far illa, vilket en ostabil pappa orsakar. 

Få han att förstå vad som faktiskt krävs när man har vårdnad (om du nu vill försöka få han med på noterna) eller som någon nämnde gå till soc för dom har en instans som jobbar bara med att hjälpa föräldrar komma överens så kan dom förklara för honom. Och säg till han att ett vagt påstående om att han kommer att bättra sig efter barnet är fött är en riktigt jävla kass ursäkt och att den dagen då han kontinuerligt bevisat att han kan, vill och klarar av att vara en bra stabil förälder (typ om fem-tio år) så har du inga som helst problem med att skriva på papper om ensam vårdnad. 

Det blev en hel jävla uppsats men hoppas det lugnar lite iaf! Många kramar <3 det kommer gå jätte bra säkert!!

Tack för alla svar! Jag ska försöka prata vett i karln och funkar inte det så får han skylla sig själv. Den som är viktig i det här sammanhanget är barnet. :)

Vad bra :)

Men ett tips bara. Glöm det där med att banka in vett i karln. Det är bara moraliserande och översitteri. Förklara DIN ståndpunkt och släpp det sedan.

Lycka till!