• Haloz3n

    Ensam vårdnad, vad gäller?

    När det handlar om vårdnaden så får man som ogift kvinna alltid ensamvårdnad. Det är endast om man är gift som ens make automatiskt får det. Eftersom det är barnets rättighet o veta vilka ens föräldrar är så måste både du och pappan skriva på ett sk faderskapsintyg men det har absolut INGENTING med vårdnaden o göra!

    Utan OM man vill ha delad vårdnad så får man ansöka om det och då måste ni BÅDA skriva på precis som med faderskapet. Men som sagt har du inte ingått äktenskap så får du ensamvårdnad automatiskt och det förändras inte utan att du har något o säga till om.

    Om det skulle vara så att pappan känner att han absolut måste ha delad vårdnad så måste han isf stämma dig. Men det finns nog ingen risk att han får för sig o göra det ;) 

  • Haloz3n

    Jag lider med dig och förstår verkligen din oro (är i en liknande situation men pappan bråkar dock inte med mig). Men det mest troliga är att han inte kommer att stämma dig (både pga ekonomiska skäl - folk med missbrukarbeteende brukar inte vara så benägna att slösa pengar på sådant här - och det faktum att domstolen kommer att riva upp ALLT och då har han en del att stå för och förklara vilket han inte kommer tycka det är värt) och i värsta fall stämmer han dig och vinner och ni får delad vårdnad.

    Det finns en jätte bra hemsida - socfamratt.se - som jag har för egen del surfat runt en del på, låt dig bara inte skrämmas av dom hårda orden, ibland låter det lite "brutalt" eller vad man kan säga. Tex att det är ett brott (tror jag?) att försvåra umgänge, men det betyder inte att dom kommer att tycka att du gör fel som kanske i framiden nekar han o träffa sitt barn då han verkar vara helt 'förstörd'. Dom kommer snarare tycka att du är ansvarstagande som inte bara lämnar bort ungen till någon som inte verkar klar i huvudet.

    Denna länken handlar om omständigheter som kan motivera ensam vårdnad ( www.socfamratt.se/vardnad/vardnad/892-omstaendigheter-som-kan-motivera-ensam-vardnad ).

    Det som gör att jag inte kommer gå med på delad vårdnad om mitt barn (jag är gravid i v 34) är för det första det faktum att om pappan någon gång skulle säga emot mig så är det inte för våran dotters bästa utan isf av rent egoistiska skäl/ för att bråka (det är jag dock inte så orolig för i mitt fall då jag vet att han vet att jag vet bäst men bättre att "skriva facit själv") den största anledningen för mig är att vid delad vårdnad krävs båda föräldrars medverkande i ALLT. Du kan inte ens byta dagis utan att han godkänner. Du kan inte fixa ett pass till ditt barn utan att han involveras. Vilket gör allt väldigt svårt och jobbigt och komplicerat (för att inte tala om tidskrävande) SÄRSKILT om den andra föräldern är som ditt ex! 

    Han må vara relativt normal i dagsläget (man kan snorta en hel del ritalin o tjack varje dag och ändå kunna verka normal, uppåt droger ger inte alls lika påtagliga "symptom" på missbruk som nedåt) men den dagen han börjar punda på riktigt så är sannolikheten att du kommer hitta honom och lyckas få med han till polishuset för en passansökan tex väldigt otrolig. För att inte tala om dom psykiska svårigheter man får när man försöker bli frisk från sitt missbruk och anpassa sig till samhället igen.

    Jag hoppas för din skull att han lyckas bättra sig men baserat på det du berättat om honom och mina erfarenheter av alla sorters missbrukare så ringer det tyvärr en hel del varningklockor hos mig om att han inte är i närheten av att ha "knarkat färdigt" och att han antagligen håller på en del för tillfället också. En missbrukare som säger "jag bättrar mig när detta händer" menar eg "jag vet vad jag håller på med och det tänker jag fortsätta med men jag säger såhär för att du fattar ingenting och det är detta jag tror att du vill höra". 

    Sen är det också så att en förälder har ingen rätt till barnet. Det är BARNET som har rätten att få träffa sina föräldrar. Det är alltså din uppgift som mamma att skapa dom bästa förutsättningar för ditt barns relation till den andra föräldern för att ditt barn i framtiden ska kunna ha en bra relation till sin pappa OM BARNET VILL DET. Innan barnet vet bättre själv så är det din uppgift att se till att barnet inte far illa, vilket en ostabil pappa orsakar. 

    Få han att förstå vad som faktiskt krävs när man har vårdnad (om du nu vill försöka få han med på noterna) eller som någon nämnde gå till soc för dom har en instans som jobbar bara med att hjälpa föräldrar komma överens så kan dom förklara för honom. Och säg till han att ett vagt påstående om att han kommer att bättra sig efter barnet är fött är en riktigt jävla kass ursäkt och att den dagen då han kontinuerligt bevisat att han kan, vill och klarar av att vara en bra stabil förälder (typ om fem-tio år) så har du inga som helst problem med att skriva på papper om ensam vårdnad. 

    Det blev en hel jävla uppsats men hoppas det lugnar lite iaf! Många kramar <3 det kommer gå jätte bra säkert!!

Svar på tråden Ensam vårdnad, vad gäller?