Ångest av att åka hem efter jobbet

Haha, ja nog lät du mkt mer positiv idag och det är ju bra! Har ångestattackerna minskat? Jag är trött, helt förlamande. Orkar inte ta tag i något... Skrämmande. Hoppas effekt av sertralin kommer snart..ätit sen i tisdags alltså. Biverkningarna ser jag inte fram emot när jag redan är så kass...men jag vet de kommer för det gjorde de ju sist...har du många biverkningar?

Jag har analyserar o ältat så länge nu...och tror mig veta vad roten till ångesten är...insikter som leder till mer ångest...ska det verkligen vara såhär jobbigt att leva?

min dr trodde att det kunde va så att jag får leva m ångest livet ut...

Har du klarar jobba o ta hand om barnen samtidigt m dessa biverkningar?

Ni som mår dåligt, har ni läst på om d-vitaminets påverkan på fysisk och psykisk hälsa och hur brist kan leda till så mycket ohälsa?

(Hälsningar en som just idag fått dvitamin på recept pga trötthet som bland annat kan vara en följd av lite lågt värde)

Det sägs att det är folk med för höga krav på sig själva som blir utbrända.

Att läsa denna tråden får mig att fundera på om jag som redan har problem med mitt psykiska mående borde tänka om och kanske nöja mig med att ha ett barn i framtiden och inte ens två.

Måste det vara städat hemma? Är det svårstädat? Ju mindre saker man har ju enklare blir det att städa. Gör er av med saker.
Likadant med barnens rum. Barn idag har så skrämmande mycket saker. Det hade väl inte vi när vi växte upp? Gör din äldsta delaktiga i valet. Tex att varje december gå igenom leksaker och så får han välja vilka leksaker han inte tycker är roliga längre som ska skänkas till barn som har föräldrar som inte har råd att köpa leksaker till sina barn. Alla städer har ju inlämningsställen nu för tiden. Ni slår in paketen och märker till vilken ålder och vilket kön. 

Köp en bänkdiskmaskin om ni inte har plats för en vanlig (Eller såklart inte redan har det)

Barn behöver inte underhållas konstans. När jag va lite va det ofta man hade tråkigt. Men då fick man hitta på något att göra. Barn har fantasi. De behöver övervakas men inte underhållas. Gör en lekhörna i köket så de kan leka där när ni gör hushållssysslor. Ni behöver verkligen inte gå ut varje dag. De är ju ute på dagis. 

Sluta ha så höga krav på dig själv. Tydligen ett vanligt problem idag hos föräldrar i vår generation.

Och sluta för guds skull tro att alla andra orkar göra saker med sina barn och har det så himla bra. Lägg ner Facebook och andra sociala medier. Varje dag får du upptryckt i ansiktet hur perfekt alla andra har det och hur mycket de hittar på. Säg att 30 av dina vänner med barn lägger upp en sak i månaden. I dina ögon blir det varje dag någon gör något roligt med sina barn.

Middagar behöver inte vara avancerade. Kör på enkel billig husmanskost. Gör den roligare och nyttigare genom att skära upp olika grönsaker i tärningar som du lägger i olika skålar på bordet så man får plocka ihop sin egen sallad. Gurka i en skål, tomat i en och morötter i en skål. Hur kul som helst. Kommer ihåg att min kompis mamma gjorde så. Jag minns inte vad vi åt för mat där. Jag minns bara alla olika skålarna med olika grönsaker och att det va det enda stället där det faktisk va kul att äta grönsaker ;)

Hur går det med alla biverkningar? Jag har precis ökat upp dosen. Mår illa, är trött och har konstig smak i munnen. Ångesten är ju värre också...men tar lugnande för det...är så nervös och skakig ändå...och vill inte eller orkar inte göra ngt. Just nu känns det som om jag aldrig kommer få energi tillbaka i kroppen...

Hej igen, för mig har det gått rätt bra att börja med Sertralin. Har ätit den i 9 dagar nu och började väldigt försiktigt, med en halv tablett och var bara lite illamående i tre dagar, men har redan efter någon dag även på den här låga dosen börjat må betydligt bättre. Förut hade jag ångest som la sig över precis allting, jag kunde inte se fina saker jag cyklade förbi på väg till jobbet, jag var så fokuserad på min oro och ångest. Nu har jag längre stunder för varje dag när jag bara tänker på vanliga saker. Var också hos doktorn i förrgår och fick Omeprazol mot mitt konstanta illamående (har gått ner 20 kg pga det) och har nu haft hela två dagar utan illamående, vilket är en skaplig revolution för någon som nästan varje kväll har suttit med en hink på ballkongen och flåsat... Bara det är ju ett lyft för livsandarna.

Det låter ju som du får rätt jobbiga biverkningar. Skakig brukar jag också bli av SSRI, men det brukar klinga av efter någon dag. Bara man vet att det "bara" är händerna och så som är skakiga, och att det inte är ett tecken på att man är nervös (min hjärna brukar tolka det så annars) så tycker jag det är ganska hanterbart. Illamåendet tycker jag är värsta biverkningen. En del får kombinera SSRI med Omeprazol pga det, det kanske kan vara något, om det blir för jobbigt? Det är också bra att ta medicinen med mat så skonar man magen lite. Kanske tar det någon dag innan biverkningarna klingar av på den här nya dosen, så kanske du mår bättre psykiskt sedan. Blir man inte trött av lugnande? Det kan ju vara det som är boven?

Jag försöker verkligen ta tag i mig själv nu. Min mamma ringde och skällde ut mig för att jag är så negativ igår och att det går ut över barnen. Jättejobbigt att höra, men det är väl så med kritik som är sann :( Försöker svälja alla negativa grejer jag vill säga, och har t o m gjort två armband för att påminna mig: Ett med pärlor där det står "positivt" och ett som det står "negativt" på. På handen nedanför det där det står "positivt" har jag ritat en liten pil framåt med bläckpenna på handloven, och på den där det står negativt har jag gjort en pil bakåt, för att påminna mig om att det positiva tänket tar mig framåt och leder någon vart. Det ser lite kul ut men är en bra påminnelse innan jag öppnar munnen. Jag blir helt trött i skallen, det är ansträngande att försöka förändra sig när man har gaggat på i det här mönstret så länge. Men det lär dröja innan jag ringer mamma igen, det samtalet gjorde mig verkligen ledsen även om det kanske leder till något gott i slutänden.....

Hej.

Klent råd men tränar ni något med power i?

Klassiskt att släktingar ska slå på en när man redan ligger! Avskyr när folk säger självklara saker. Mindre prylar!! En hall som är städad gör mycket. Ha inte onödiga kläder där.

Nu har det gått en tid..inte haft ork el lust för mkt. Ätit sertralin 3 v nu och de värsta biverkningarna är borta. Tröttheten är dock kvar och jag mår fortf väldigt dåligt o har ångest. Men det är väl klart, alla ens problem är ju verkliga och inget tabletterna tar bort skönt att du orkar "se mer" o inte är förblindad av ångesten. Du har nog rätt i att tröttheten beror på de lugnande tabletterna. Dock har tröttheten funnits de dagarna jag inte tagit dem. Så ledsamt detta m din manma! Hur har det gått? Pratat ngt mer m henne? Hur ser situationen hemma ut?

Hejsan,

har du pratat med din doktor igen och gjort nån uppföljning av hur du mår på Sertralin? Det kanske är för tidigt att utvärdera än, men om du fortsätter känna som du gör låter det ju som att du inte har så bra effekt av just den medicinen :(

Jag var hos min doktor häromdagen och ökade dosen till 75 mg Sertralin, har tagit det idag och känner av biverkningar igen, känner mig lite skum och illamående men det klingar nog av om någon dag hoppas jag. Trodde inte jag skulle få biverkningar när jag trappade upp utan bara när jag började, men men.

Fick också recept på Atarax att ta när jag får panikattacker. Har du provat det? Jag har läst att man blir rätt trött dagen efter och att de mest gör en dåsig. Känns ändå bra att ha nåt att ta när det är riktigt jobbigt, om jag nu vågar ta steget och ta en.

Känner som du, att jag deppar av verkliga orsaker. Samtidigt är ju det ett gott tecken, då är det ju inget "fel" på oss, vi reagerar adekvat på vad som händer och då borde vi ju må bättre om det ordnar sig. Jag hoppas på att må bättre när vi har flyttat ut på landet i januari och jag slipper vår lilla fula lägenhet i ett miljonprojekt.

Var hemma hos mina föräldrar i helgen och då kändes det jättebra, men när det började närma sig hemresa kom magkatarren och ångesten. Jag tror det är att det helt enkelt är för mycket just nu. Det är tungt med 3 blöjbarn och ett stressigt timvikariat där man bara vet några dagar framåt om man har försörjning eller inte. Jag försöker fästa blicken på små saker att se fram emot. Medicinen hjälper ganska mycket. Det känns ändå onormalt att jag vantrivs så pass med att ha små barn.... jag önskar jag var en sån där som var som lyckligast när jag var tillsammans med familjen. Det är ju hemskt att känna så här, otacksamt och gnälligt :( men kanske är det pressen av att allt hänger på en själv och att vi inte har något socialt skyddsnät som kan avlasta oss när vi inte orkar. En del är kanske känsligare för det.

Om jag var du skulle jag ringa min doktor och fråga om effekten av medicinen och om hon tror att det kommer bli bättre eller om du borde byta preparat.

Hoppas det känns bättre snart!

Tack för ditt långa meddelande! Min mamma har precis åkt hem och jag har gråtit till o från hela dagen...så onormalt det känns att som vuxen ligga här o grina när mamma åkt hem. Men som du säger, det är för mycket nu. Det värsta är bara att det har varit såhär alldeles för länge... Nu när mamma åkt hem känner jag mig så oerhört enormt ensam, överallt. Känner mig också onormal som inte mår bra av att umgås m min "vanliga" familj.

Så skönt att det kändes bättre när du va hos din familj. Förstår precis ångesten när man ska åka hem..

Jag vill också flytta, bort från detta hus vars våra negativa stämningar sitter i väggarna på!! Jag känner av det och mår illa av hela trycket som ligger i luften. Först när jag kommer ut som jag orkar andas ordentligt..

Jag har uppföljning med min dr i veckan inbokat. Ska prata om allt då..ursch..kanske föreslår dr att öka till 75 mg, misstänker det. Och som du säger, biverkningar igen..

Atarax har jag provat men funkar inte på mig. Ingen effekt mot min ångest utan jag blir bara trött o väldigt seg dagen efter. Hoppas funkar på dig. Våga prova, absolut inget farligt läkemedel utan de mer "klena". En antihistamin som ges vid allergi (tror jag det är) och som för en del fungerar mot lättare ångest. Prova o berätta gärna vad du tyckte, men ta den gärna på kvällen då man blir mkt trött.

Känner igen känslan, det där när man haft besök och de åker hem! Ibland blir jag så ledsen då att det knappt är värt det. Det brukar kännas bättre om man ringer på kvällen och pratar lite.

Har du inte möjlighet att flytta närmare familjen, eller flytta någon annanstans? Handläggarjobb finns ju lite varstans i landet och annars kanske det går att jobba med någon annan form av administration? Vad säger din man, har han något förslag om hur ni ska lösa saker och ting så det känns bättre, skulle han t ex kunna flytta närmare dina föräldrar (om det är det du vill alltså)?  

Jo vi har börjar prata om flytt...men vet inte exakt vart...någonstans närmare min familj iaf. Men vet ju inte om jag vågar. Så otroligt rädd för förändringar o både jag o mannen är lika handlingsförlamade o rädda så kombinationen är ju sådär..jag skulle få jobb, men inte mannen... (((

Åh, blir knäpp på riktigt snart!!

Tror du det är svårt för barn att ryckas upp från sin trygghet o flytta..? (

Hej! Ett år sen, skulle så gärna vilja höra hur det går för dig ts! Hur blev trivseln i nya boendet på landet, och hur gått med ångesten? Jobb?

Hej! Jodå, vi trivs bra här på landet och har skaffat höns. Dock har jag blivit utbränd igen och varit sjukskriven några månader, men ska snart börja arbetsträna igen. Maken är inte särskilt lätt att prata med och han verkar inte så villig att göra några förändringar ( i nuläget hämtar och lämnar jag och det går inte att diskutera med honom hur vi ska lösa det när jag börjar jobba igen så jag inte blir utbränd en gång till). Utöver stressen så är livet mycket bättre nu. 

Hur är det själv, flyttade du närmare din familj eller vad har hänt sedan sist?