Ångest av att åka hem efter jobbet

Hej, hur kände du för situationen hemma innan du gick tillbaka till jobbet?

Det är en väldigt stor press att börja jobba igen heltid och ha mkt ansvar hemma. Dessutom är allt väldigt nytt, det har bara gått två veckor och är en stor omställning. Första frågan är sim sagt vad din man har för sysselsättning och vad ni haft för arbetsfördelning innan? Sen känns det som att han beskyller dig för allt som inte funkar, och att du oxå klandrar dig själv...

Försök att förenkla vardagen. Måste du jobba heltid? Om du måste det så måste din man ta mer ansvar hemma... Försök tänka ut rutiner kring handling, matlista och enkel mat. Försöka ha så lite krav som möjligt när ni kommer hem. Var snäll mot dig själv!

Så där kände jag också när mitt barn var mindre. Räddningen för mig var faktiskt att vi separerade och hade barn varannan vecka. Hemskt att säga, men jag var så sliten, trött och grinig att jag inte kände igen mig själv längre. Men att ladda batterierna varannan vecka var räddningen, jag hade blivit utbränd annars...

Sätt dig ner med din man och gör upp nåt slags schema! Tvätta en viss dag, dammsug en annan dag, dela upp sysslorna mellan er.( men om din man är hemma på dagarna utan barn tycker jag definitivt att han ska sköta städningen!)

Tex; måndag: mannen går ut med tvillingarna, du är hemma med sonen och tvättar, låt honom hjälpa till, gör sedan något mysigt ihop.

Tisdag: du går ut med barnen, mannen gör middag.

Onsdag; hämtmat och stanna inne! Det är OK!

Detta är bara exempel..men ett schema kanske gör att du kan koppla av och inte bli så stressad?

Se även över hur sonen sover på dagen på förskolan, han kanske sover för mycket där?

Hur har det gått ts?

Men går din man hemma om dagarna men är sur för att du inte hinner städa? Varför går barnen så länge på dagis om han är hemma??

Instämmer till fullo. Har 3 barn och planering och struktur är verkligen A och O. Är dessutom såpass "lat" att vi har en timmes tv/nedvarvningstid direkt efter dagis och skola, dels behöver de det och dels får jag 5 timmars städ/rensa/diska/plocka/betala räkningar tid. Vi har även uppskrivet i almanackan vem som gör vad i hemmet vissa dagar. Så blir det rätt lagom.

Är din man inte pappa till barnen? För på din trådsmalt låter det som att han knappt gör någonting, varken med barnen eller hushållet. Hushållet borde ni kunna dela på ändå tycker jag. Sätt er ner och skriv upp varje grej som måste göras hemma, som att städa, tvätta, laga mat och dylikt. Sedan delar ni upp det emellan er. Sätt upp en lapp med dina sysslor och ett med hans på kylen.

Är barnen inte hans så finns det inte så mycket du kan göra, men är de hans så ta varannan läggning var. Slutar han senare så kan han ta barnen mer på helgen.

Att vänja sig vid livet som förälder går i tre steg det har det gjort för mig iallafall. Första veckorna när / om båda är hemma. Nästa chock är när den andre börjar jobba, tredje är när båda ska jobba.

Det är väl den tredje fasen ni är i nu. Det är så det är. Har ni så tätt mellan barnen kanske det bara var en kort period ni hann jobba båda, med den äldste alltså. så ni kanske bara inte fått kläm på det än. Det får man om båda hugger i och ni ser till att få rutiner. Jobbar din man bara deltid då han kan hämta redan vid två så har ni det ju bättre förspänt än de flesta. Vi har gjort så att mannen jobbar heltid och jag 80 och efter det hinner vi med bättre. Två heltid och ett antal barn är rätt stressigt.

Hur går det TS? Jag tror någon av er kan gå ner i tid , till 80 procent eller så. Det gör stor skillnad vet jag då jag varit där själv.

Hej igen,

nu har maken också börjat jobba, och dessutom fått tillsvidareanställning. Innan gick barnen 20 timmar på dagis när han var arbetslös. Jag knegar på med mitt "sommarjobb" på 80 % och fasar lite för hösten då jag blir själv hemma med alla barnen. (hemskt att känna så iofs...)

Sedan han började jobba den här veckan går jag upp vid 6, maken sticker till jobbet och så gör jag i ordning barnen och cyklar med dem till dagis (5 km) och sen vidare till mitt jobb (3 km), jobbar till halv fem så maken hämtar. Jag är helt slut! På kvällen försöker jag se till att det är städat och att allt är i militärisk ordning inför morgonen så det går att hitta allt snabbt. Jag väcker dem en halvtimme innan vi cyklar så de hinner bara äta välling och få på sig kläder så cyklar vi. Det är väl inte kvalitetstid precis :(

Fördelen nu är att det i alla fall knappt hinner bli stökigt eftersom vi aldrig är hemma, men å vad trött jag är, och storebror somnar vid tio på kvällarna hur många gånger jag än säger åt dagis att han inte ska sova mer än max en halvtimme, de har massor av vikarier och de glömmer jämt att tala om det för dem. Alltså har vi INGEN tid att vara själva på. Jag väntar på ett sätt på att sommaren ska ta slut så jag slipper det här men samtidigt väntar man ju på sommaren hela året och i höst kommer jag nog vara arbetslös och hemma själv :(

Ni hör, lite gnälligt här just nu, trött som tusan.