Ytterligare en aktivitetstråd, när blir det för mycket?

Alltså egentligen så gör man väl sånt i första hand som man sagt ja till. Så förväntas man ju göra som vuxen.

Men hur är det med matchen, drabbar det någon om hon tackar nej?

Det behöver ju inte innebära att det är för mycket. Hon hade ju kunnat ha noll aktiviteter och råkat få två kalasinbjudningar som kolliderade eller att ni planerat att åka till djurpark eller gröna lund etc. Kalas är ju viktiga . Förra helgen hade mina pojkar skridskoläger. Två av kompisarna pep iväg på kalas under lägret och missade något träningspass. Det är ju liksom inte hela världen. Blir någon annan i laget lidande om hon inte är med? Annars tänker jag att det kommer massor med matcher . Våra har tävling på lördag. 6-åring har fotbollsträning som kolliderar. Han vill göra båda saker men förstår att det inte går och att han måste välja. Han valde skridskor ochctävling. Fotbollsträning finns det många av. Första konståkningstävlingen. Han hade fått välja vilket som. Det är ju också en livserfarenhet....Att man ibland måste välja, ta ställning. Man kan ägna sig åt en aktivitet som fotboll i olika mängd etc. Jag tycker inte att ni gjort något misstag. Hon är 7 (tror jag). Världen går ju inte under för att hon missar en träning eller två. De tränar säkert varje vecka den dagen. Inte disco varje vecka.

Jag förstår alltså inte varför alternativet är att helt sluta för att hon just nu har ett kalas och ett disco hon vill gå på? Hon går på kalaset och på discot och tränar och spelar match när det inte är sådana speciella händelser. Eller så går hon ifrån träningen lite tidigare så att hon hinner till discot (om det alternativet finns). Vi pratar ju inte elittränande 15-åringar här .

Sätt dig ner och prata med henne:
- Det är ok att ta en paus med en aktivitet en period om hon tycker något känns jobbigt eller trist just nu. Man måste inte sluta helt för gott för den skull. Det är vanligt med barn som kommer och går lite i den åldern. Min 6-åring fick för sig i somras att han absolut aldrig mer skulle åka konståkning. Han var benhård på detta under ett par månader. Sedan i slutet av oktober kom han på att han ville åka en gång i veckan. Vid jul var det 4 gånger/vecka som gällde. I februari skulle han sluta igen , men det blev inget av det. 
- Om det är flera träningar i veckan så måste man inte vara med på alla.
- Vill man göra något annat någon gång som att gå på kalas eller disco, så gör man självklart inte det.
- Om det känns som om det är mycket så är det dumt att börja med nya saker. Fast helt ok att följa med en kompis eller så för att testa, men om det verkar jättekul så får kanske något annat stryka på foten ett tag. 

Att hon känner som hon gör just precis idag är ju liksom inget som är fel. Hänger helt enkelt inte med på det resonemanget. Det är ju bara att lösa. Val och beslut och prioriteringar måste man ju lära sig att göra. Utmärkt tillfälle till att vägleda henne i detta, tänker jag . 

"så gör man SJÄLVKLART det", skulle det givetvis stå. Blev lite tokigt .

Tack för ditt svar! Ibland behöver man höra att man överdriver Hon har precis fyllt 8 år.
Pappan och jag är väl inte helt ense här heller, han tycker inte att man skippar träningar, ska det vara ska det vara. Annars kan hon lika gärna sluta. Jag tänker väl mer som dig att det är okej att hoppa över någon gång då och då om det är något speciellt. Han menar att då kommer hon sätta det i rutin om det är upp till henne att välja, att det inte funkar att komma och gå som man vill. Hursomhelst ska hon spela matchen i helgen och får hoppa kalaset, hon är inte glad åt det men hon har sagt ja och jag tänker som Alexi där. Träningen nästa vecka som är samtidigt som ett annat kalas får hon välja om hon vill hoppa över. Inget pappan är jätteglad åt såklart men jag förstår henne, att hon hellre går på en stor fest än tränar.
När jag skrev misstag tänkte jag på att jag eller vi har låtit henne ha tre aktiviteter när jag innan hade på känn att det skulle kunna komma att bli för mycket. Jag vill inte att hon ska känna stress, samtidigt är det nog nyttigt att hon nu inser att det handlar om prioriteringar delvis. Att dygnet bara har 24 timmar.
Barn är roliga, hon är jätteavis på brorsan nu som har så mycket fritid att lägga på vad han vill eftersom han valt bort aktiviteter men själv vill hon ha fyra och säkert fem eller sex om ett år

Jag ska prata med henne ikväll, tar till mig av dina råd. Du fick det att låta så enkelt som det säkert är, tack!
Om man bortser från denna situation, när skulle ni säga att det blir för mycket?

Jag tycker också att man ska ta ansvar för ett åtagande så att säga, men kalas, disco etc är ju speciella och viktiga händelser i den åldern. Jag avstår också från en aktivitet om något jag tycker är viktigare kommer emellan och det inte påverkar någon annan mycket negativt på något sätt.

Jag tycker inte att det är ok att strunta i en träning för att det är bekvämt att vara hemma och spela ipad just då, eller för att man plötsligt kommer på att man vill leka med en kompis. Det kan man planera och göra en annan gång (före och/eller efter eller helt enkelt nästa dag), men speciella saker....absolut. 

Jag tycker också att det är helt ok att regelbundet minska på antalet träningar i veckan. Jag gillar inte hattande på måfå, men vill man vara aktiv men i mer lagom dos så kan man bestämma att barnet i fråga tränar på måndagar om det är så att det är t.ex. två träningar/vecka. Och så är man konsekvent i det.

Jag tycker att det låter som om hon just nu får en massa nya lärdomar och erfarenheter.....och börjar inse att ni som föräldrar faktiskt inte kan lösa detta åt henne .  Hon måste ta ställning till vad hon faktiskt vill. Och ibland kan man vilja det omöjliga.....och vad gör man då .

Men som sagt, ta det inte så blodigt. 

Jag tycker det är viktigt att det inte blir för mycket. Man ska ha tid att bara vara, göra ingenting, ha tråkigt, leka med kompisar, vara med familjen osv.

Min dotter går fklass och har fotboll en gång på helgen och simning en gång på vardagskväll. Det räcker nu. Ny aktivitet får bli när simningen är avklarad. Vi föräldrar och lillebror ska orka alla tider och skjuts och fix också.

Ja, så är det nog. Ibland glömmer jag bort vad det är jag har att göra med, en 8-åring Dessutom är jag gärna hård mot mig själv och tänker och analyserar alldeles för mycket. Jag vill gärna att hon har en så stressfri barndom som möjligt.
Jag kan förstå barnens pappa till viss del, han tycker de springer på kalas hela tiden och det är ju lite så och det krockar med aktiviteterna många gånger nu när hon har flera och matcher och så som inte är i stan och ligger gärna på helger. Det är inte jämt och han tycker att eftersom det inte alltid är så ska det väl inte vara några problem att hoppa över dessa, han ser inte att varje kalas är något speciellt och annat än det förra riktigt. Kalas som kalas ungefär. Det gör jag men jag tar å andra sidan inte lika seriöst på aktiviteterna som han gör.
Jag ska ta det lilla lugna