• svabb83

    varför skaffa barn sent? tänker många fel?

    Bara så nyfiken. varför skaffar så många barn så sent?

    Rent biologiskt är kroppen i bäst "skick" att bli förälder runt 20-27. Ni vet minimera risken för barn med sjukdomar.

    Men det jag undrar allra mest, hur ska era barn ha möjlighet till avlastning till sina barn när mormor morfar/farmor farfar är så gamla o inte orkar. O jag menar ju inte bara i ren avlastning och goda förutsättningar för föräldrarna med stöd i sin föräldraroll. Utan även en sund och fin relation med pigga mor- och far föräldrar.

    Är tanken att era barn ska "köpa" den tjänsten i form av barnvakt?

    Låter kanske något provocerande nu. Men jag är så nyfiken.. För enligt min beräkning blir så här, första barnet 30, nästa barn 32. föräldrarna 50-52 år när barnen är tjugo (inget konstigt) barnen satsar på studier/karriär, buffrar pengar, resor.. Ja ni vet. Dvs. de skaffar barn runt 30, föräldrar åldern 60-62, i bästa fall. Då är man iof ganska så pigg i bästa fall... (håller tummarna) men redan tio år senare är det liksom sjuttioåringar vi pratar om...

    Alla har självklart sina fulla rätt att göra som de vill. precis som jag har mina åsikter.

    Jag var/är ung mamma. Jag har inte rest, pluggat under tiden. Jag är drygt 40 när barnen är 20. Och jag kan då resa och göra min karriär. Utan att ta det från mina barn. Förstår ni vad jag menar? Jag har världens efterätt sen. Jag och barnen kommer att kunna uppleva så mycket tillsammans och jag är en pigg farmor då!

  • Svar på tråden varför skaffa barn sent? tänker många fel?
  • MeAngeleyes
    svabb83 skrev 2015-04-17 00:02:23 följande:

    Undantag i min frågeställning är givetvis ni som pga av ofrivillig barnlöshet inte "skaffat"/blivit gravida.. Förutsatte att det var självklart av texten att tolka..

    det här med hälsa och ålder är väl något som jag ser är att hoppas på.

    Jag och sambon har i princip alltid fått klara alla situationer som föräldrar helt själva av olika anledningar. Därför anser jag att det är viktigt för mig att vara ung farmor o han farfar. Det är ibland oerhört svårt att pussla ihop vardagen utan stöd från föräldrar/släktingar. Men mest saknar jag och barnen en nära relation till mor- far föräldrar.. därför är den frågan stor för mig..


    svabb83 skrev 2015-04-17 00:02:23 följande:

    Undantag i min frågeställning är givetvis ni som pga av ofrivillig barnlöshet inte "skaffat"/blivit gravida.. Förutsatte att det var självklart av texten att tolka..

    det här med hälsa och ålder är väl något som jag ser är att hoppas på.

    Jag och sambon har i princip alltid fått klara alla situationer som föräldrar helt själva av olika anledningar. Därför anser jag att det är viktigt för mig att vara ung farmor o han farfar. Det är ibland oerhört svårt att pussla ihop vardagen utan stöd från föräldrar/släktingar. Men mest saknar jag och barnen en nära relation till mor- far föräldrar.. därför är den frågan stor för mig..


    Men det är ju inte bara det som kan påverka hur gammal man hinner bli. Inte träffat nån, den man träffar kanske vill vänta, läget är inte rätt osv osv

    Och även om du har yngre mor och farföräldrar så är det ingen garanti att dom kan och vill hjälpa till!
  • Harmagedon

    Jag tycket det är så snett att tro att det finns ett rätt eller fel. Vi är olika, vi prioriterar olika och har olika drömmar och mål med våra liv. Jag och min man skaffade barn när vi ville ha barn utan en tanke på barnbarn eller barnpassning från släktingar. Det går ju inte ens att veta om man får friska barn eller om ens barn vill skaffa barn. Så för mig känns det väldigt främmande att planera in sina barnbarn när man är 20...

  • Natulcien
    svabb83 skrev 2015-04-17 00:02:23 följande:

    Jag och sambon har i princip alltid fått klara alla situationer som föräldrar helt själva av olika anledningar. Därför anser jag att det är viktigt för mig att vara ung farmor o han farfar. Det är ibland oerhört svårt att pussla ihop vardagen utan stöd från föräldrar/släktingar. Men mest saknar jag och barnen en nära relation till mor- far föräldrar.. därför är den frågan stor för mig..


    Ja, du ser frågan ur ditt perspektiv såklart.

    Jag och min sambo har också klarat alla situationer helt själva, fast helt problemfritt. Vi har inga som helst svårigheter med vårt vardagspussel, allt flyter på och funkar fint. Vi har inte ens haft behov av barnvakt på flera år. Och vi har en jättefin relation till alla mor- och farföräldrar.

    Så ur mitt perspektiv blir hela trådstarten lite konstig. Och utifrån din beskrivning så låter det ju inte som om det var så bra att skaffa barn tidigt då, om ni har haft det så jobbigt?

  • sextiotalist
    Natulcien skrev 2015-04-17 10:49:16 följande:
    Ja, du ser frågan ur ditt perspektiv såklart.

    Jag och min sambo har också klarat alla situationer helt själva, fast helt problemfritt. Vi har inga som helst svårigheter med vårt vardagspussel, allt flyter på och funkar fint. Vi har inte ens haft behov av barnvakt på flera år. Och vi har en jättefin relation till alla mor- och farföräldrar.

    Så ur mitt perspektiv blir hela trådstarten lite konstig. Och utifrån din beskrivning så låter det ju inte som om det var så bra att skaffa barn tidigt då, om ni har haft det så jobbigt?
    Det verkar som att ju yngre folk är när de skaffar barn, desto större behov av avlastning. Det resonemanget som jag möter på det här forumet (företrädesvist yngre föräldrar) har jag inte mött bland mina jämnåriga vänner. Däremot har jag träffat kolleger som har barnbarn med unga föräldrar har höga krav på att vara barnvakt.
    Så utifrån min erfarenhet (som är just min erfarenhet), äldre föräldrar = mindre behov av avlastning, yngre föräldrar = stort behov av avlastning (ja, jag har vänner med 4-5 barn)
  • En PantherTant
    sextiotalist skrev 2015-04-17 11:56:01 följande:
    Det verkar som att ju yngre folk är när de skaffar barn, desto större behov av avlastning. Det resonemanget som jag möter på det här forumet (företrädesvist yngre föräldrar) har jag inte mött bland mina jämnåriga vänner. Däremot har jag träffat kolleger som har barnbarn med unga föräldrar har höga krav på att vara barnvakt.
    Så utifrån min erfarenhet (som är just min erfarenhet), äldre föräldrar = mindre behov av avlastning, yngre föräldrar = stort behov av avlastning (ja, jag har vänner med 4-5 barn)
    Dagens sanning! För exakt sådär är det ju!
  • Natulcien
    sextiotalist skrev 2015-04-17 10:56:01 följande:
    Det verkar som att ju yngre folk är när de skaffar barn, desto större behov av avlastning. Det resonemanget som jag möter på det här forumet (företrädesvist yngre föräldrar) har jag inte mött bland mina jämnåriga vänner. Däremot har jag träffat kolleger som har barnbarn med unga föräldrar har höga krav på att vara barnvakt.
    Så utifrån min erfarenhet (som är just min erfarenhet), äldre föräldrar = mindre behov av avlastning, yngre föräldrar = stort behov av avlastning (ja, jag har vänner med 4-5 barn)
    Ja, det är min erfarenhet också. Behovet av avlastning verkar oändligt mycket större bland unga föräldrar. Många unga verkar väldigt trötta?

    Men visst, jag och sambon hade ju hunnit jobba heltid i 16-17 år vardera när vi fick barn, vilket innebar att via hade bra jobb, bra ekonomi och möjlighet för oss båda att trappa ner och jobba deltid och ändå ha gott om pengar.

    Unga är ju mitt i karriären, vilket ofta innebär långa dagar på förskola för deras barn och mycket bortlämnande till barnvakter. Det har ju vår son sluppit.

  • sextiotalist
    Natulcien skrev 2015-04-17 11:04:15 följande:
    Ja, det är min erfarenhet också. Behovet av avlastning verkar oändligt mycket större bland unga föräldrar. Många unga verkar väldigt trötta?

    Men visst, jag och sambon hade ju hunnit jobba heltid i 16-17 år vardera när vi fick barn, vilket innebar att via hade bra jobb, bra ekonomi och möjlighet för oss båda att trappa ner och jobba deltid och ändå ha gott om pengar.

    Unga är ju mitt i karriären, vilket ofta innebär långa dagar på förskola för deras barn och mycket bortlämnande till barnvakter. Det har ju vår son sluppit.
    Just detta med trötthet, jag är alltså en äldre förälder och har aldrig upplevt den trötthet som många yngre tycks göra. Men jag var också tröttare när jag var mellan 20 och 30 (utan barn).
    Min "piggaste" ålder har nog varit från 30 och framåt, känner mig inte heller som 50+are speciellt trött.
  • Natulcien
    sextiotalist skrev 2015-04-17 11:07:07 följande:
    Just detta med trötthet, jag är alltså en äldre förälder och har aldrig upplevt den trötthet som många yngre tycks göra. Men jag var också tröttare när jag var mellan 20 och 30 (utan barn).
    Min "piggaste" ålder har nog varit från 30 och framåt, känner mig inte heller som 50+are speciellt trött.
    Även där delar vi samma erfarenhet. Glad
    Jag var också tröttast mellan 20-30, och blev bara piggare och piggare efter 30.
    Mina föräldrar är båda över 70 och pigga de också. Svärmor sover förvisso middag varje dag, men får hon bara den vilan så är hon som en Duracellkanin resten av dagen. När vi var hos henne senast sprang hon runt och lekte tafatt med tre småbarn en bra stund. Hon är 75.
  • Pescetarian

    Förmodligen för att folk vill hinna göra ALLT under ett liv; studera, resa, klättra på karriärsstegen, leva singelliv, hitta Mr. Right, köpa hus, vara barnfria ett tag, gifta sig, stadga förhållande och ekonomi, resa tillsammans - sedan skaffa barn!

  • sextiotalist
    Pescetarian skrev 2015-04-17 11:26:59 följande:

    Förmodligen för att folk vill hinna göra ALLT under ett liv; studera, resa, klättra på karriärsstegen, leva singelliv, hitta Mr. Right, köpa hus, vara barnfria ett tag, gifta sig, stadga förhållande och ekonomi, resa tillsammans - sedan skaffa barn!


    Och de som gjort "allt" har ju också mest förutsättningar att få hållbara förhållande. Det finns det ju statistik på, att de som träffas när de är lite äldre håller ihop sina förhållande i högre utsträckning än de som träffades som yngre.

    Men var är det för fel att vänta med att skaffa barn tills man träffat den rätta, har ett stabilt förhållande, ha en stabil ekonomi och få en del upplevelser tillsammans innan man skaffar barn?
    Det är ju rätt vettigt egentligen eller hur?
    Att studera utan barn är också rätt smart, jag unnar alla ett rikt studentliv, att känna sig säker i sin anställning är inte heller helt fel.
    Dvs mycket det du skriver tycker jag är vettigt att man har gjort innan man skaffar barn. Då är man mer redo att varva ner.
Svar på tråden varför skaffa barn sent? tänker många fel?