Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Ja jag står nog på tur nu efter blomman :) Går in i vecka 36 på måndag, tiden går så fort! Har varit nervös senaste veckorna då lillan inte vänt sig, har varit lite tumult i huvudet senaste tiden då jag verkligen önskade att få föda vaginalt. Men nu tror jag faktist hon har vänt sig!! Ska till bm kl. 13 idag ( fredag) så jag hoppas hon kan bekräfta det. Hade ju varit helt underbart! Börjar bli mer och mer klumpig/ otymplig pga. Magen, men ändå bara gått upp 11 kg so far.

Håller tummarna att lillan vänt sig nu.

Går in i vecka 36 på måndag så nu är jag väl längst gången men ni med twins får nog ut era först ;) den 19 juli är jag beräknad till. Om det inte blir snitt för mig också.

Var hos bm idag ( dock inte min bm då hon har semester) hon tyckte sig tro att bebis vänt sig men vill att vi gör ett ul i vecka 37+0 iallafall för att vara säkra. Jobbigt att vänta fram tills dess, vill gärna veta om hon vänt sig eller ej så jag kan ställa in mig på antingen snitt eller vaginal förlossning.

Kul att höra att era bebbarna mår bra Blomman och Ahavamaria! Även om du/ ni fick gå igenom lite för att få ut dom små liven.

Idag nådde vi ännu en milstolpe, vagnen är äntligen här! Den är så fin så jag smälter, en Bugaboo donkey mono blev det, med ljusrosa sufflett :) nu saknas bara lillan sen är allt komplett.

Vecka 36 idag och besök hos bm imorgon, hoppas hon kan konstatera att lillan vänt på sig nu då förra vikarie bm bara kunde gissa sig till det :)

Ultraljud sista juni är inbokat iallafall för att veta helt säkert. Jag som trodde det var slut med ul nu.

Ett VUL i vecka 9

Ett NUPP i vecka 13

Ett RUL i vecka 19

Ett TUL i vecka 25

Ett TUL i vecka 33

Och så nu ett UL i vecka 38

Jag klagar iof. Inte, det är alltid kul att se bebis :)

Uppdatering från mig: vecka 37 nu då, dags för ul och ev. Vändningsförsök nu på torsdag då vi misstänker att lillan fortfarande ligger i säte. Eller vi kan snarare inte få någon uppfattning om hur hon ligger. Det är något stort som putar ut strax under revbenet ( inte så värst skönt) vi har trott det varit en rumpa eller ett lårben men nu är bm mer misstänksam om det kanske är ett huvud istället. Nervös är jag inför torsdag men det ska ändå bli skönt att få veta hur hon ligger och om vi kanske får någon chans till att föda vaginalt...

Tog ut mig lite väl mycket i helgen, det märks även flera dagar efteråt, har svårare att gå långa sträckor fortfarande pga. Sammandragningar och nu efter helgen så har vaderna börjat kännas trötta.

Hoppas ni mår bra allesammans, för mig blir det nog soffläge tills energin är tillbaka.

Stor kram på er

Vändningsförsöket var det värsta jag varit med om! Det gick inte att vända på henne då rumpan satt där den satt. Bricanylen jag fick som injektion fick mig att skaka och gjorde mig rädd och ofokuserad, samt läkarens hårda tryck på magen fick tårarna att spruta. Jag försökte andas men kunde inte fokusera, det var det obehagligaste jag någonsin varit med om och blev verkligen ett trauma för mig. Tog lång tid innan jag kunde lugna ner mig men bara tankarna på det får mig att skaka. Bebis tycks må bra efteråt iallafall, blev uppkopplad på CTG en bra stund efteråt. Men fy aldrig mer! Det blev iallafall ett planerat snitt till den 14 juli ( istället för BF 19 juli) startar värkarna innan så åker vi ju in för snitt tidigare såklart.

Känns läskigt men skönt ändå med något att ställa in sig på. Så nu får jag stå ut med ett hårt huvud gnagandes på höger revben ett tag till.

Det var det fruktansvärdaste jag varit med om, just Bricanylen får man som injektion för att livmodern ska slappna av och så inte förlossningen startar. Jag reagerade jätte kraftigt på den, fick panik och bara skakade samtidigt som läkaren tröck hårt hårt på magen så jag bara ville skrika, samtidigt skulle jag försöka andas och slappna av men det gick liksom inte, jag snarare hyperväntilerade och försökte andas samtidigt som tårarna forsade okontrollerat. Grät mig till sömns inatt, kunde inte släppa den hemska upplevelsen. Idag har jag bara varit hemma och tagit det lugnt, käkat godis och myst med hundarna i soffan, det känns lite bättre fast så fort jag tänker tillbaka på det så börjar jag skaka. Har typ blåmärken på min mage nu också som är ömma. Hemskt var det, Ursh aldrig mer!

Barnmorskan som stod bredvid mig på höger sida sa typ bara " försök att slappna av och andas" det var allt jag försökte göra men Bricanylen gjorde att jag fick panik och då är inte ens en enkel uppgift som att andas så lätt just då.

Vi har valt att föda på BB Sophia.

Det där med profylax gick inte i det stadiet alls. Bricanylen tog över min kropp för mycket, fanns ingen chans till att försöka fokusera det var för mycket på en gång med paniken från Bricanylen och från smärtan när doktorn tröck på magen. Har pratat av mig mycket med min sambo samt tröstat mig med lite nätshopping och lugn och ro. Är livrädd för snitt också så jag ville verkligen att vändningsförsöket skulle gå vägen.

Oroa dig inte, min lilla ligger i säte nu i vecka 38, där av planerat snitt då vändningsförsöket ej lyckades i vecka 37. Hade mer än gärna fött vaginalt istället för snitt, är livrädd för snitt just pga. Att man är vaken när de skär och tar ut bebisen, obehagligt att bara tänka på det. Jag hade verkligen sett fram emot en vaginal förlossning, hade förberett mig med profylaxkurs, Tens apparat och kurser från Mvc, men nu får jag försöka ställa om mig inför ett snitt, vilket är otroligt svårt då det för mig känns som en besvikelse :(

Ojoj mycket ska man behöva vara med om :( hoppas det blir bättre snart och VILA!! Sänder stora peppkramar till dig.

Det är lite extra kämpigt nu på slutet. Idag gick jag in i vecka 38. Känner mig ganska rörlig och sådär men krafterna tar slut fort och efter en dag i shopping gallerian igår så är mina vader extremt trötta, drog på mig stödisarna idag faktist. Städade hela hemmet igår så idag finns det inte mycket energi att hämta. 15 dagar kvar till snit, är livrädd! :,(

Har kontroll den 2a juli hos bm på Mvc, då ska vi skriva sammanfattning.

Är inte så rädd för att det ska göra ont, tror de sätter spinalen bra innan de börjar och så testar de ju känseln efteråt och så, men det är mer obehags känslan som är jobbig, att veta vad de gör kommer ge mig panik. Det ger mig panik redan nu och då är jag inte ens där än. Får man lugnande innan ks? Typ stesolid eller något. Ursh fy ser verkligen fram emot att få ut bebisen men inte till ks :( vill såklart vara vaken när bebis kommer ut så jag får hålla i henne direkt efteråt, men är så rädd redan nu så jag kommer säkert få panik där.