Man lutar sig tillbaka och njuter utav det du skriver. Visst är det fantastiskt! Tänk att få uppleva varje liten utveckling och få gosa in sig i den otroligt mjuka huden och skratta med varje skratt, det är så om man svämmar över utav kärlek.
Svårt att avgöra hur många gånger Alicia äter per dygn, hon får nog i sig rätt mycket på kort tid för vi ammar inte så långa stunder och hon har sedan start varit en riktig kräks hihi :) men jag skulle uppskatta ca. 8 gånger per dag, det blir mycket snuttisnutt till kvällen men det är väl en trygghet och då står hon också sig hela natten sen från 22 till 07 eller 08.
Hoppas din kropp känner sig piggare snart! Tär ju på krafterna så enormt över att ha ont :(
Fy vad läskigt det låter med dessa andningsuppehåll. Jag har inte märkt av att Alicia haft några, men min sambos dotter hade andningsuppehåll när hon var bebis och har fortfarande och hon är 5 år nu, detta året har de gjort en sömnundersökning men hon har inte sömnaden och det är inget fel på hjärtat så tydligen är det normalt med andningsuppehåll om de inte håller i sig för länge. Men jag förstår din oro! Jag kollar ofta till lillan innan jag lägger mig just för att känna mig trygg en sista gång innan jag somnar. Det fruktansvärdaste som någonsin skulle kunna hända är ju att vi förlorar henne.
Angående smakportioner så har hon inte varit så intresserad förens i lördags faktiskt när hon fyllde 4 månader. Konstigt att det slog om precis då! Vi har prövat lite banan, en smula från smörgås, lite mangopure och hon har ändå tyckt det varit ganska gott. Spännande tror jag att hon tycker och hon förstår vad man ska göra och blir glad när man kommer med skeden, även om det bara är D dropparna ( som hon förvisso spottat ut hela tiden fram tills nu) det fanns böcker på biblioteket om barnmat osv som jag tänkte bläddra i för att få lite inspiration, kanske finns på nätet också kom jag på nu ( Hallå 2000 talet haha) har inte så brott med maten känner jag, jag tar det lite när det faller in, men tänkte väl testa typ potatis och morot någon dag, jag vill gärna helamma fram till 6 månader och sedan trappa ut på det och amma på kvällar och morgon kanske. Men jag har aldrig riktigt njutit av den här amningen, känner som att det är lite utav en börda :/ jag känner mig låst och det är bara jag som kan natta henne, jag känner lite att jag behöver få känna att jag kan få gå ifrån också. Hade velat övergå till flaska så min sambo kan hjälpa till mer men min sambo tycker det är bra att jag ammar för det är bra för Alicia, och det känner ju jag också samtidigt som att jag tycker det är jobbigt. Hittar ingen balans på det där, vill ju inte tuttförvirra henne Heller med flaska så hon tappar greppet och inte vill amma sen alls. Hur har du gjort/ tänkt med smakportioner ?
Snart lycklig skrev 2015-11-14 14:24:12 följande:
Först, kramar och tankar till er som fått missfall. "Hjärtan". Kämpa på, det kommer att gå!
Egostatus: vår lille kille är nu 4 månader och drygt en vecka. Han äter nu 4 ggr per dygn, ibland 5. Han sover från ca 20.30-22.00 till ca 07-08. Hans tidigare så frekventa rossel och snarkningar har drastiskt avtagit. Dock sover jag själv inte så bra, då jag har fruktansvärd värk i min kropp, kan knappt vända mig i sängen, ta mig upp, böja mig etc. Är oerhörd trött alltjämt. När jag kommit upp på morgonen är det betydligt bättre. Tror det beror på nedtrappningen av kortisonet, även om jag trappat ned oerhört sakta. Tar fortf 4 mg, men ska i nästa vecka sänka till 3 mg. Ganska säker på att mina trötta binjurar är tillbaka och behöver stärkas, samt ngt behövs för leder och skelett (enkelt uttryckt).
Vi har haft det jobbigt, då vår lille kille haft ett par riktiga andningsstopp, där jag behövt "skakat" igång honom. Hemskt!!!! Vi har haft larm kvar på honom nattetid, även om vi alls inte behövt enligt sjukvården. Vi har definitivt lärt oss skillnaden på falska och riktiga larm. Akutenbesök två ggr i förra veckan, men vår kille är stark och helt frisk enligt dem. De anser att vi har larmet kvar och på även på när han sover under dagen. Detta är, som ni förstår, hjärtskärande jobbigt, oroande och nervöst. I detta hänseende i mognad, måste vi räkna honom som 5,5 v yngre. Alltså knappt 3 månader.
Jag är så lycklig för honom och så kär i honom. Han är näst intill alltid glad och ögonen glittrar och han ler sina breda leenden blandat med skratt. Bubblar frekvent med saliven och vi börjar nästan tro att en första tand retar honom lite. Han är nu 65 cm lång och väger 6340 gr (i måndags). Huvudet är stabilt (om han inte blir för trött) och han vill gärna lyfta lilla rumpan till en början för att krypa, när han ligger på magen. Vill gärna sitta eller helst stå i mitt knä. Han vill helt enkelt vara med och se allt. Han har nu hunnit få två doser Rotavaccin och en dos trippel hittills. Efter trippelsprutan tränade han sina lungor hela kvällen, många tårar.
Bullen, hur har du gjort/kommer att göra med smakportioner? Det kan dock skilja sig om man ammar eller som i mitt fall flaskmatar.
Jag skriver inte ofta, men läser varje dag. Kramar till er alla.
