• Kärleksförtvinad

    Efter 20 år... skiljas?

    Jag har varit ihop med min fru i över 20 år nu. I början var allt frid och fröjd, vi älskade varandra och gosade/kramade/längtade efter varandra, osv. Vi gifte oss, och fick barn...

    Redan när hon blev gravid med barn 1, så försvann sexlusten för henne. Hon ville inte ens ha beröring. OK, jag förstår, hormoner ohch grejer, klart jag kan vänta och ha tålamod. När barnet var fött, så var hon nyförlöst, och efter det ammade hon och då hade hon ungen klängande på sig, ville inte ha mer närhet än så. Definitivt ingen sexdrift. Och hon ville inte ens ha kel och gos.

    Efter det kom barn 2, och då upprepade sig hela historien här ovanför. Efter att barn 2 slutade amma, så var det extremt sporadiskt mellan sexandet. Och det var alltid jag som fick ta initiativ, och 99 gånger lät det "inte idag, usch, jag känner inte för det". Alltså... hon sade verkligen "usch" när sex kom på tal.

    Sedan var jag ju jobbig som tjatade, hur nu ett försök att få till kel & närhet & sex en gång med några månaders mellanrum kan vara tjat? Nåja, jag bestämde mig för att hon får väl ta initiativ då.

    Resultat... Det gick över ett år, helt utan sex. Jag höll på att dö, men skulle ju vara duktig och göra som hon vile (låta henne ta initiativ, när hon kände för det). Till slut tog jag initiativ ändå (annars hade det inte blivit något).

    Nu är ungarna 11 och 12 år gamla. De har sett sina föräldrar kyssas en gång i sitt liv. Vi lever ju i princip i ett kärlekslöst äktenskap. Har sex några gånger per år, alltid när jag tar initiativ (oftare vill hon inte), och då bara som en "snabbis". Hon vill/behöver/har inget som helst behov av tillfredställelse (förspel och så). Det låter bara... "nej, ta du, jag behöver inte..." Många gånger har jag sagt att då skiter vi i det.

    Jag vill ju ha sex MED henne, inte att det bara ska sex "från mitt håll" så att säga. Men... surtanten är helt ointresserad. Jag har försökt med allt, hjälpt till hemma, gett henne massage, väntat, inte tjatat... hoppats att det ska komma tillbaka...

    Vi har det bra ordnat med allt annat i livet. Jag har företag och tjänar mycket pengar, vi har ett fint hus, ungarna välartade med väldigt bra skolresultat, många vänner och så. Vi har trevliga semestrar ihop när vi reser utomlands eller åker iväg och åker skidor. Men vi har ju ingen "glöd" mellan oss längre. Ingen passion, kärlek, attraktion.

    Och nu, för en vecka sedan... Kom jag på mig själv med att jag inser att jag känner inget för henne längre. Ja, inget attraktionsmässigt i alla fall. Tror knappt jag skulle få upp den om hon plötsligt skulle vilja ha sex nu.

    Vi bor ihop, har barn ihop. Vi bråkar aldrig, ingen av oss har någon vid sidan av, har inga sådana problem.

    Den stora frågan är nu... Ska jag skilja mig nu (är 40 år), och hoppas att jag ska hitta någon ny kärlek? Eller ska jag stanna kvar i ett kärlekslöst äktenskap?

    Ska jag vänta tills barnen flyttar hemifrån, för deras skull?
    Ska jag vänta några år till, tills barnen är lite äldre, och förstår mer?

    Eller är det kanske rentav mer skadligt för barnen, att ha föräldrar som inte älskar varandra? De får ju en skev bild av hur ett förhållande och ett äktenskap ser ut. Ingen av oss längtar efter den andra längre. Hon har till slut lyckats kyla ner alla mina känslor... fram tills för en vecka sedan försökte jag och höll hoppet vid liv, för min skulle, för barnens skull, osv.

    Men nu vet jag inte om jag orkar längre. Jag vill inte bli en kärlekslös kall fisk som hon... Tänk om det sitter i och man vänjer sig?

    Fan... leva resten av livet helt utan passion/längtan/ömhet/kyssar/närhet/sex/åtrå... Det känns deprimerande att tänka på. :(

  • Svar på tråden Efter 20 år... skiljas?
  • Upptagenmeninte
    Tacketack! 

    Jag tror faktiskt att det kan fungera. Vi har en gedigen bakgrund, över 20 år tillsammans. Vi bråkar, verkligen, aldrig. Allt annat i vårt liv fungerar bra ihop... utom den detaljen. Att jag känner mig kärleksförtvinad, och hon har ingen lust. Helt osynk där.

    Hon känner sig "tjatad och pressad" att ha sex. Och jag känner mig nobbad och nekad, och får närhet och värme alldeles för sällan (några få gånger om året... och det inte alls så intensivt och efterlängtat från henne jag skulle vilja, det är ju som att hon "ställer upp").


    Hon säger i alla fall att hon inte kommer att bli svartsjuk, att det är OK för henne, bara jag blir lycklig och får det jag vill ha. Hon får allt resterande "familjeliv", vi behåller familjen intakt och ger barnen samma trygga uppväxt de haft hittils. Roliga semestrar (utomlands på sommaren, skidor på vintern, osv). 

    Om hon sedan, faktiskt, blir svartsjuk... Det får tiden utvisa. Jag tror inte att jag skulle bli svartsjuk, om HON träffade någon vid sidan av. Någon som lyckas tända glöden i henne, som hon får rumla runt med i sänghalmen. Faktiskt, inga problem för mig, nästan så jag hoppas hon ska göra det. Då vet jag ju att hon mår bra, och har det skönt. 

    Jag tänder ju inte de känslorna hos henne längre... Shit happens. Det går inte att tvinga/fejka fram känslor man inte har. Bättre då att hon får det med någon annan, än med ingen. Jag vill ju bara att hon ska ha det bra. Om hon tänker lika... så borde det fungera.  :)

    Om jag blir kär? Ja, jag hoppas jag inte blir det. Därför vore det bästa att inte träffa någon singel, som är mer tillgänglig, så att säga. Det bästa vore att lyckas hitta en tjej som inte heller vill ändra på sitt liv, som också har en annan familj, men som inte kan ge henne "det". Eller ett par, som vill ha en in tredje part (jag är inte den som är knusslig, om vi bara kommer överens bra, så...).

    Kanske är ett nålsöga för smått att träffa... Men konstigare saker har väl hänt. Uppsala är ändå rätt stort. Kanske hade varit svårare ute på en liten by på landet.
  • Anonym (Lite ledsen)

    Du får gärna uppdatera här hur det går. Jag tror vi är många som har liknande problem och funderingar. Hoppas ju själv på att min sambo ska få tillbaka sexlusten till mig men vem vet, kanske blir jag som skriver likadant som du om något år. Finns det ingen som fått tillbaka lusten/attraktionen till sin partner efter att ha tappat den? Någon?

  • Anonym (Spännande)

    jag har visserligen inte makens välsignelse att prassla, men han verkar nöjd över att slippa ha sex med mig.

    Jag har träffat bra män på VM och har under två åren haft ett par älskare. Märker att som kvinna vill jag ha mer än sex, jag är aldrig förälskad och efter ett par månader övergår det i vänskap utan sex. Jag har gjort denna resa fyra gånger nu och det blir aldrig så där riktigt bra, sexet kan vara fantastiskt men det är nyhetens behag varje gång.

    Men jag har fått bekräftelse på att jag är bra och sexig och det har gjort mycket för mitt självförtroende, så jag ångrar mig inte!!!

  • Upptagenmeninte

    En liten updatering då:

    Frugan är gladare än på länge, och hela "vardagsstämningen" hemma är faktiskt bättre, på något konstigt sätt. Kanske för att det inte finns några förväntningar som inte uppfylls, samtidigt som hon inte känner sig "skyldig" för att jag inget får? Nåja, hursomhelst, så är det ju positivt! :)

    Letandet på nätet då... Victoria Milan verkar mest bestå av falska profiler, faktiskt. Jag läste om det tidigare, men tänkte... lika bra att chansa. Man vet ju aldrig, liksom.

    Resultatet från VM är så urkasst... Kvinnor som "tittat" på min profil, som sedan inte ens öppnar brev man skickat. Och som sedan återvänder och "tittar" på ens profil (utan att ha öppnat brevet). Eller hur? Den enda kvinnan som svarat är antingen inte riktigt frisk, eller någon snuskgubbe (känns som det mellan raderna), som frågar vilket märke av kondomer jag föredrar, och annat helt ovidkommande. Innan man ens hunnit säga hej och lärt känna varandra det minsta. Nej, VM verkar vara totalt bottennapp. Tumme ner, som fan.

    Happy Pancake kollade jag på, och Mötesplatsen, men lade ner. Det verkar mest vara folk som söker seriösa förhållanden där, och det är ju inte vad jag säker efter.

    Jag har försökt lite på BC då... Och det är inte lätt att sticka ut i mängden! Herrejösses så mycket svar och brev alla tjejer får! Och par som vill ha en extra kille får väl snudd på lika många svar de med. Man är en av hundratals, ja tusentals killar på varje tjej/par verkar det som...

    Läste i en tjejs dagbok där hon ursäktade att alla inte fick svar på deras brev. Efter två veckor hade hon fått över 2500 brev. Japp, ni lästa rätt... tvåtusenfemhundra brev!

    Jag har dock två par som det eventuellt kan bli något med (vi ska väl träffas över en kopp kaffe, så får vi se om det leder vidare... men har inte bestämt dag för fikandet än. Så det kan ju fortfarande rinna ut i sanden.

    Jag har skickat sammanlagt över 166 brev hittils på BC... tur man är snabb med fingrarna över tangentbordet! Mest är det, faktiskt, nekande svar jag skickar... till singelkillar (bi, osv), som kommer med pang på rödbetan förfrågningar. Eh, nej, tack.

    Har X antal brev till kvinnor och par som de inte läst än, så än lever hoppet. Men det är faaasen inte lätt! Antingen vill de ha 25+ i dolme, eller så är det specifikt par och tjejer som efterfrågas.

    Och... sedan finns såklart många som är övertygade om att jag ljuger (har berättat hela upplägget med frugan i min profil), så jar har fått både utskällningar via meddelanden (för att jag är... otrogen och ljuger om vår överenskommelse...). Och ett par var det som ville träffa mig, men bara om frugan satt bredvid och såg på (i princip), eftersom de antingen trodde jag ljög om henne överhuvudtaget, eller om att jag ljög om att det var OK att jag skaffade någon vid sidan av.

    Nåja, nya friska tag! Finns det kvinnor här, som har profiler på BC?

    Tänkte om ni ville slänga ett öga på min profil, och komma med feedback. Det finns säkert något man kan förbättra, för att öka chanserna... Förfrågan om det finns på forumet på BC i så fall, så ni hittar det där. ;)

  • Anonym (Spännande)

    Jag är kvinna och tycker VM är bra. Jag besvarar alla mail om jag tycker de verkar seriösa. Man behöver inte alltid öppna för att läsa om det är en rad.

    Tror däremot inte du ska skylta med att frun är med på noterna. Det ger inga pluspoäng för någon annan än dig. Det fina med VM är att båda är i samma sits.

  • Upptagenmeninte

    Nog är det mer än en rad text alltid, så korta meddelanden som några få ord skulle jag aldrig få för mig att skicka.

    Hmm... skulle det bli bättre gensvar på om jag skriver att jag är gift... och att frugan inte vet något? Som att "det hemliga" blir mer spännande  för den andra parten då? Intressant tanke... kanske något att experimentera med.

    Jag tänkte i min lilla värld att det skulle vara något positivt att man inte är otrogen...

  • Upptagenmeninte

    På tal om VM... feedback på den profilen vore väl iofs också intressant. Nu när jag fått en VM-are på tråden! :)

    Vad säger du/ni (om det finns andra kvinns här som vill komma med ett utlåtande)?

    Jag har för övrigt tagit bort i min VM-profil att jag har OK från frugan, så nu är det hemligt och spännande (hoppas vi)... :D

  • Anonym (Blomman)

    ...vattnar man inte och göder växterna blommar de ej...

    ...skäms på er som inte ser längre än näsan räcker!

  • Upptagenmeninte

    Hur tänker du nu, Blomman?

  • Anonym (Edvin)

    Vill bara säga, intressant tråd. Tänk vad ett brev kan göra. Ska fundera på det.

Svar på tråden Efter 20 år... skiljas?