Efter 20 år... skiljas?

Hittade ett test på nätet... www.psykologitest.se/relation-karlekssprak.php 

Det blir ärligt sämsta alternativet på alla punkter, utom dessa två:

Om jag vill prata om något som är viktigt för mig lyssnar min partner uppmärksam

Min partner är genuint intresserad av vad jag gör

På de två punkterna blev det näst sämsta alternativet. Shit, vilket botten-napp...

Läste ett inlägg i en annan tråd här...

"Mina föräldrar skilde sig när jag blivit vuxen. De höll i hop "för barnens skull" och jag tror att det har påverkat mig mycket mer än en eventuell skilsmässa hade gjort.

Det var väldigt tydligt att de inte var lyckliga tillsammans även om de inte bråkade mycket.

Hela min uppväxt har jag gått runt och trott att man bara blir olycklig om man gifter sig och det är först på senare år jag har kunnat ha nära relationer på riktigt."

... och det vore ruskigt synd om det blir det resultatet av att föräldrarna håller ihop "för barnens skull"... :(

Håller med!! Man ska inte hålla ihop för barnens skull. Det är inte barnen ni är gifta med. Allt jag säger är att jag tycker man ska prova allt man förmår innan man kastar bort 20 år tillsammans. För er skull. Inte för barnens, de klarar sig oavsett vilket.

Ni förlorar inget på att testa familjerådgivning. Men ni kommer vinna kunskap och insikt om er själva, oavsett vilket beslut ni väljer att fatta sedan.

Är exakt i samma sits. Tillhör väl tyvärr kategorin kvinna som inte vill ha sex...med min man. Finns andra jag däremot kan tänka mig att ha det med.

Vårt sexliv har väl egentligen aldrig varit riktigt bra om du fråga mig...förutom när vi var nykära. Min man har inte varit särskilt drivande o har ibland haft problem med ståndet. Han påstår att han vill ha sex när vi pratar om det men han tar aldrig initiativ. Så oerhört avtändande...

Sen var han dessutom otrogen...mer känslomässigt än sexuellt ...och där snackat vi avtändning. Inte precis när jag kom på han...det var lite tiggande faktiskt...men sen.

Kärleken har för mig ebbat ut också...men inte för honom. Vi grälar inte o har väl ett bra liv...men jag mår inte bra just nu. Tror tyvärr att mina barn far mer illa av det än jag vågat erkänna. Ändå känns det så grymt att tänka att ens barm ska ha skilda föräldrar...

Vi har börjat på FR...för andra gången...

Hos oss finns attraktionen kvar och vi har sex, någon gång i veckan. Men den känslomässiga närheten är borta. Den existerar inte. Oftast känns det som om vi har en stor avgrund mellan oss. Vi kan inte prata, diskutera eller gräla. Efter 15 år har vi aldrig grälat. Tjurat möjligen men aldrig grälat.

Vår relation är väldigt platt helt enkelt och det gör mig galen. På onsdag börjar vi FR och om ett år gör jag en utvärdering. Är det inte bättre då så lämnar jag.

Jag och min man är båda 39 och våra barn är 5 och 11.

Jag tror det finns något bättre där ute för mig, och även för dig.

ne det är ju bara snopp i fittan som räknas som sex.

Jag skulle nog klassa all form av interaktivitet mellan två människor som sex, oavsett vilka kroppsdelar som används.

Om den ena parten inte är intresserad av någon form av interaktivitet alls... så blir det svårt att få till någon bra sex, eller sex överhuvudtaget.

Att sköta allt på egen hand är, enligt mig, ett väldigt odugligt alternativ till sex/närhet/kärlek. 

Tjena TS

Säg åt tanten att du vill skiljas och att det beror på ert kassa sexliv. Min situation är fan emej exakt som din men jag har äldre barn, 17 å 14. Senaste 14 åren har det kassa sexlivet varit jädrigt jobbigt. Tar knäcken på mig. Sexlivet blir inte bättre. Det blir det inte. Inte så länge hon inte är motiverad till att se problemet. Möjligen blir hon det om man lägger skilsmässopapperenen på bordet.

Fan, du är bara 40. Du har många år kvar

En liten updatering... Jo, det var jag som skapade tråden (kommer inte ihåg inloggning, tog bara något fejk-email då, för att få upp en anonym tråd lite snabbt).

Då har vi haft samtal. Flera sådana. Det första föregicks av ett lååångt brev, där jag förklarade hur det låg till. Hur jag saknade den där gnistan, saknade henne, saknade sex. Frågade hur hon egentligen ville ha det. Skiljas?

Det första hon föreslog, var att jag skulle skaffa någon vid sidan av. Jag blev lite förvånad, faktiskt... Men vi diskuterade och malde vidare, och bestämde att vi, än en gång, skulle försöka "bättra oss". Vi tyckte båda det var väldigt skönt med brevet. Vi fick en nystart!

Först var det bra, bättre än på tio år, minst! Men sedan... falnade det efter någon vecka. T.om. jag kände... bara kompis-känslor. Fast jag försökte, hittade jag inte "hettan". Damn it.

Observera, att jag nu förmodligen kan förstå, hur hon har känt länge. När "hettan" inte finns där för ens partner. Det går inte att fejka fram den, det blir inte bra, inte rätt.

Nya diskussioner... Är det så att vi bara har blivit väldigt, väldigt goda vänner? Världens bästa vänner? Förmodligen. Båda känner så. Båda känner sorg, över att det är så, men det är så landet ligger. Båda känner dessutom lättnad, att vi båda kommit fram till att det är så.

Det är nu det lite, i alla fall i mina ögon, ovanliga, kommer in. Hon föreslår, igen, att jag ska hitta någon vid sidan av.

Humm... Alltså... Vi trivs jäkligt bra ihop i övrigt. Vi är riktigt, riktigt goda vänner. Vi jobbar ihop (faktiskt), och trivs med att jobba ihop. Vi tjänar rejält med pengar dessutom... För vi jobbar väldigt bra och effektivt när i jobbar ihop.

Vi har barn ihop, som vi kan vara extremt stolta över. De är välartade, har intressen, är riktigt duktiga i skolan, har bra vänner, och de är hur bra och skötsamma som helst. Det har de alltid varit (peppar, peppar...).

Vi har kul ihop på våra semesterresor med familjen. Vi fixar ihop vardagen på ett bra sätt, bråkar aldrig, jag har/får massor av tid till mitt fritidsintresse, osv. Så... Vi ska fortsätta bo ihop. Som riktigt goda vänner.

Ja, vi kommer att fortsätta vara gifta (finns liksom ingen poäng i att skiljas, vad jag kan se), vi ska fortsätta fixa ihop vardagen så bra som bara vi kan göra. Vi ska fortsätta att uppfostra barnen ihop, och bo ihop. Dumt att ändra på ett vinnande koncept.

Den enda skillnaden blir... Att jag ska försöka hitta mig en "kurtisan". En någon vid sidan av, så att säga. Hon har ju, i princip, noll och ingen sexdrift alls. Det bara är så, lets face it. Jag vill... jag vill känna den där "hettan", jag vill ha värme, närhet, åtrå, kåthet. Hon vill att jag ska få det, men hon kan inte ge det, eftersom hon känner inte det behovet. Och jag veti sjutton, vi har ju båda vuxit till att bli "vänner", så den hettan är vilse för mig också...

Så jag har hennes tillåtelse... det är ju till och med så att det är hon som har frågat om jag inte kunde vilja ha det så. Det är hennes förslag. Jag får "min hetta" på annat håll, och fortsätter bo ihop och dela vardagen och barnen med henne.

Då har man bara det smått omöjliga uppdraget att hitta någon trevlig dam till det... Svårt, men kan inte vara omöjligt. Helst en gift kvinna, i samma situation som jag. Med en snubbe som tappat lusten, och som gett henne grönt kort, så att säga.

Jag vill helst inte bidra till att någon är otrogen, så makens tillstånd vore skönt om hon hade. Jag vill helst inte hitta någon som blir alltför "kär" i mig och som vill dela hela mitt liv, det är ju risken med en singeltjej... För jag vill ju fortsätta dela mitt liv med min fru och uppfostra våra barn tillsammans. Som en familj...  Fast med en familjefar, som "får sitt" på annat håll.

Victoria Milan vet jag inte... har läst mycket dåligt om den sidan. Dessutom vill jag som sagt helst inte bidra till vänsterprassel som kan förstöra förhållanden och familjer.

Typ ALLA annonser på BC överöses med svar från diverse kärlekskranka män. Så chansen att få napp och hitta något bra, och varaktigt, torde vara rätt liten.

Reggade ett konto på Happypancake, men min presentation godkändes inte. Skrev ärligt om läget, men si det föll inte väl på läppen på någon admin. Då blir jag lite anti, faktiskt... ska sanningen inte duga till, liksom?

Vet inte var jag ska hitta något... Men det borde väl finnas någon hemmafru som behöver underhåll i sänghalmen, och lite mer därtill. Vill ju inte BARA ha sex. Sex är, bara en del av närhet/passion/längtan/sex. Jag vill ha mer än bara sex... men ändå leva kvar i mitt nuvarande familjeliv.

Låter det som att både äta kakan och ha den kvar? En omöjlig kombination? Det får framtiden utvisa. Jag ser ändå positivt på morgondagen nu. Mer positivt än på länge.

Det här kan ju, faktiskt, på något konstigt sätt, kanske göra att vi blir ännu lyckligare ihop. Ja, frugan och jag, alltså. Hon slipper tjat om sex, och jag slipper bli nobbad och få kalla handen. Och kanske... kanske kan jag hitta en passionerad kurtisan som vill ha samma upplägg?

Kul! Önska mig lycka till!

Lycka till!

Kan det funka ? Blir hon inte svartsjuk?

Du kanske blir kär?

Alla sätt är bra utan de dåliga :)