Anonym (?)

Äldre 29 Mar 15:37

55 svar

Vad är det bästa för barnet, egentligen?

Mamman och pappan bodde 40 mil ifrån varann. Mamman flyttade närmare pappan när barnet var 2,5 år gammalt. Numera bor mamman och pappan cirka 2 biltimmar från varann.

Barnet är 4,5 år. Hittills har umgängena skett väldigt sporadiskt (pga pappans prioriteringar), i staden där mamman och barnet bor.

Nu vill pappan att barnet ska vara hos honom under umgängestillfällena. Mamman skulle också tycka att det var bra, förutsatt att umgängena sker efter schema (varannan helg - så att det inte dröjer sju veckor, eller mer, mellan umgängestillfällena, utan att man håller det till varannan helg).

Kruxet i det hela är dock att barnet verkligen trivs med att ha umgängena hemma i sin stad. Barnet vägrar följa med pappan hem och det hela blir väldigt kaotiskt och ångestladdat.

Umgängena är ju till för barnet. Det är barnet som har rätt till båda sina föräldrar, således borde väl umgängena ske på barnets villkor (dvs träffa pappa under dagtid, men sova hemma i sin säng hos mamma). Eller?

Om det hela är för barnets bästa, så borde man väl inte tvinga iväg ett gråtande, skrikande barn mot dennes vilja. Eller?

Hur gör man egentligen? Vad är rätt? Vad är fel? För vems skull är _egentligen_ dessa umgängen?

Är barnet för litet än? Kommer det att ge med sig ju äldre barnet blir?

Många frågor. Någon som har svaren?

Pescetarian

Äldre 31 Mar 15:48

#32

Anonym (?) skrev 2015-03-31 15:45:13 följande:

ENKEL FRÅGA:

Tycker DU att man ska TVINGA iväg en gråtande och skrikande 4,5-åring, mot dennes vilja?

JA eller NEJ?

(Känns som ett hett ämne, ändå så otroligt få svar).

NEJ, det tycker jag INTE.

Varför du får så få svar beror nog på att folk inte har så mycket att säga emot. Kärringarna på det här forumet trivs bara i trådar där de får chansen att trycka ner och mobba skiten i Trådstartaren.

Tror inte att många håller med pappan i detta. De flesta håller nog med dig och därför får du så få svar. Det är inte lika kul att skriva i trådar där man håller med och inte har något att säga emot. Folk är på krigsstigen här vettu!

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 16:01

#33

Pescetarian skrev 2015-03-31 15:48:26 följande:

NEJ, det tycker jag INTE.

Varför du får så få svar beror nog på att folk inte har så mycket att säga emot. Kärringarna på det här forumet trivs bara i trådar där de får chansen att trycka ner och mobba skiten i Trådstartaren.

Tror inte att många håller med pappan i detta. De flesta håller nog med dig och därför får du så få svar. Det är inte lika kul att skriva i trådar där man håller med och inte har något att säga emot. Folk är på krigsstigen här vettu!

Ja, så är det kanske.

Anonym (***)

Äldre 31 Mar 16:02

#34

TS, varför bor ni så långt ifrån varandra?

Anonym (motvalls)

Äldre 31 Mar 16:13

#35

Men handen på hjärtat, hur många föräldrar lämnar inte barnen på dagis, trots att de gråter ? Hur många föräldrar lämnar barnen hos den andra föräldern, trots att de gråter ? Det är OK att vara ledsen. Tala om det för barnet att man får vara ledsen, men att nu ska du åka till pappa och ni ska gå på djuparken och äta godis i soffan och hoppa i sängen och imorgon kommer jag och hämtar dig igen.
Eller hur hade du tänkt dig annars att han skulle lösa umgänget ? Sova i en lokal känns ju sådär...och han sover ju inte bättre utan dig där än i pappans hemstad.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 16:32

#36

Anonym (***) skrev 2015-03-31 16:02:30 följande:

TS, varför bor ni så långt ifrån varandra?

Tidigare bodde jag cirka 4 biltimmar från pappan. När barnet var 2,5 år så flyttade jag närmre pappan, för att främja deras umgänge, så numera ligger avståndet på mellan 1,5-2 biltimmar.

Anonym (motvalls) skrev 2015-03-31 16:13:30 följande:

Men handen på hjärtat, hur många föräldrar lämnar inte barnen på dagis, trots att de gråter ? Hur många föräldrar lämnar barnen hos den andra föräldern, trots att de gråter ? Det är OK att vara ledsen. Tala om det för barnet att man får vara ledsen, men att nu ska du åka till pappa och ni ska gå på djuparken och äta godis i soffan och hoppa i sängen och imorgon kommer jag och hämtar dig igen.

Eller hur hade du tänkt dig annars att han skulle lösa umgänget ? Sova i en lokal känns ju sådär...och han sover ju inte bättre utan dig där än i pappans hemstad.

Jag har aldrig, och kommer aldrig att vända mitt gråtande barn ryggen. Det går emot allt jag tror på.

Att locka med godis går inte, då barnet inte äter godis. ;) Vi har försökt att "locka" och "muta" med diverse roliga aktiviteter. Men barnet vill inte sova där, eller ens vara där.

Lokalen var tänkt som en slags "inskolning". Att barnet tränar på att sova någon annanstans än hemma, men att jag ändå finns till hands om barnet inte lyckas komma till ro med pappan efter nån timma eller så.

Lokalen skriver jag, för jag vet inte vad jag ska kalla det. Dock påminner det mer om ett hotellrum, med soffa, säng, bord och stolar, WC, samt ett pentry som är fullt utrustat med allt vad ett kök behöver. Stora fönster på två av väggarna, gardiner och allmänt hemtrevligt. Så det är ingen lagerlokal precis.

Anonym (***)

Äldre 31 Mar 16:53

#37

Anonym (?) skrev 2015-03-31 16:32:46 följande:

Tidigare bodde jag cirka 4 biltimmar från pappan. När barnet var 2,5 år så flyttade jag närmre pappan, för att främja deras umgänge, så numera ligger avståndet på mellan 1,5-2 biltimmar.

Anonym (motvalls) skrev 2015-03-31 16:13:30 följande:

Men handen på hjärtat, hur många föräldrar lämnar inte barnen på dagis, trots att de gråter ? Hur många föräldrar lämnar barnen hos den andra föräldern, trots att de gråter ? Det är OK att vara ledsen. Tala om det för barnet att man får vara ledsen, men att nu ska du åka till pappa och ni ska gå på djuparken och äta godis i soffan och hoppa i sängen och imorgon kommer jag och hämtar dig igen.

Eller hur hade du tänkt dig annars att han skulle lösa umgänget ? Sova i en lokal känns ju sådär...och han sover ju inte bättre utan dig där än i pappans hemstad.

Jag har aldrig, och kommer aldrig att vända mitt gråtande barn ryggen. Det går emot allt jag tror på.

Att locka med godis går inte, då barnet inte äter godis. ;) Vi har försökt att "locka" och "muta" med diverse roliga aktiviteter. Men barnet vill inte sova där, eller ens vara där.

Lokalen var tänkt som en slags "inskolning". Att barnet tränar på att sova någon annanstans än hemma, men att jag ändå finns till hands om barnet inte lyckas komma till ro med pappan efter nån timma eller så.

Lokalen skriver jag, för jag vet inte vad jag ska kalla det. Dock påminner det mer om ett hotellrum, med soffa, säng, bord och stolar, WC, samt ett pentry som är fullt utrustat med allt vad ett kök behöver. Stora fönster på två av väggarna, gardiner och allmänt hemtrevligt. Så det är ingen lagerlokal precis.

Men varför bodde du så långt ifrån honom?

petersson

Äldre 31 Mar 16:56

#38

Barnet vänjer sig och kommer förmodligen uppskatta umgänget med pappan längre fram. Man kan inte låta så små barn bestämma för de har ingen aning om vad som är bäst för dem i längden.

Anonym (m)

Äldre 31 Mar 17:02

#39

Nej, aldrig tvinga på barnet ett umgänge det inte är redo för.
Däremot locka fram ett och där är ju pappan primus motor, han måste lära känna barnet och få barnet att lita på honom.
Hur det ska gå till vet inte jag, det är upp till honom kanske han kan komma till sonen och hälsa på kanske kan dom göra något tillsammans i sonens hemstad.
Och så sakta bygga upp förtroendet så det känns bra och roligt att följa med pappa hem, det kan ta tid, men jag tror det är det bästa alternativet.
Att tvinga honom tror jag kan vara rent skadligt långsiktigt och något han kommer uppleva som ett svek som äldre.
Jag skulle aldrig gjort det och ja, jag har varit där du är nu.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 17:12

#40

Anonym (***) skrev 2015-03-31 16:53:15 följande:

Men varför bodde du så långt ifrån honom?

För att jag är född och uppvuxen i den staden jag bodde i innan, liksom pappan är född och uppvuxen i staden han fortfarande bor kvar i.

petersson skrev 2015-03-31 16:56:36 följande:

Barnet vänjer sig och kommer förmodligen uppskatta umgänget med pappan längre fram. Man kan inte låta så små barn bestämma för de har ingen aning om vad som är bäst för dem i längden.

Det tror jag också - dock tror jag att det kommer utan att man först blivit tvingad. Jag är övertygad om att viljan att åka till pappa kommer att komma med ålder och mognad.

Anonym (m) skrev 2015-03-31 17:02:05 följande:

Nej, aldrig tvinga på barnet ett umgänge det inte är redo för.

Däremot locka fram ett och där är ju pappan primus motor, han måste lära känna barnet och få barnet att lita på honom.

Hur det ska gå till vet inte jag, det är upp till honom kanske han kan komma till sonen och hälsa på kanske kan dom göra något tillsammans i sonens hemstad.

Och så sakta bygga upp förtroendet så det känns bra och roligt att följa med pappa hem, det kan ta tid, men jag tror det är det bästa alternativet.

Att tvinga honom tror jag kan vara rent skadligt långsiktigt och något han kommer uppleva som ett svek som äldre.

Jag skulle aldrig gjort det och ja, jag har varit där du är nu.

Jag håller helt med dig. Saken är dock den att nio gånger av tio, som pappan är här på umgänge, så följer han med barnet till barnets rum och sedan håller de sig där tills det är dags för mat (något som jag får stå för, för att pappan aldrig kommer ihåg att planera för det innan). Det har hänt nån gång att pappan tagit med sig barnet till någon närliggande park, men aldrig längre. Jag har föreslagit att fiska vid vattnet, gå till bibblan, till den stora parken i stan, osv, osv, osv, men han gör det liksom inte.

Anonym (***)

Äldre 31 Mar 17:19

#41

Anonym (?) skrev 2015-03-31 17:12:45 följande:

För att jag är född och uppvuxen i den staden jag bodde i innan, liksom pappan är född och uppvuxen i staden han fortfarande bor kvar i.

petersson skrev 2015-03-31 16:56:36 följande:

Barnet vänjer sig och kommer förmodligen uppskatta umgänget med pappan längre fram. Man kan inte låta så små barn bestämma för de har ingen aning om vad som är bäst för dem i längden.

Det tror jag också - dock tror jag att det kommer utan att man först blivit tvingad. Jag är övertygad om att viljan att åka till pappa kommer att komma med ålder och mognad.Jag håller helt med dig. Saken är dock den att nio gånger av tio, som pappan är här på umgänge, så följer han med barnet till barnets rum och sedan håller de sig där tills det är dags för mat (något som jag får stå för, för att pappan aldrig kommer ihåg att planera för det innan). Det har hänt nån gång att pappan tagit med sig barnet till någon närliggande park, men aldrig längre. Jag har föreslagit att fiska vid vattnet, gå till bibblan, till den stora parken i stan, osv, osv, osv, men han gör det liksom inte.

Så du flyttade tillbaka till din hemstad när ni separerade?

Vad är det bästa för barnet, egentligen?

INNEHÅLL