Vad är det bästa för barnet, egentligen?

Barnet är som sagt 4,5 år och är trött vid den tiden. - Trött på kvällen och pigg på morgonen, så varför bryta ett vinnande koncept?

Förstår inte alls varför barnet ska ändra sin dygnsrytm för pappans skull!? Det låter ju helt absurt!

Så du vill inte ha forslag på hur man kan gora, du vill bara ha medhåll med vad du själv verkar tycka?

Barnet kanske mår bättre om det tillsammans med pappan kan få en "spännande" kväll där han får sitta uppe och somna när han somnar istället för att behöva gå och lägga sig en viss tid.

Har ni funderat på att du åker till pappans stad med barnet någon helg och sover i närheten där medan barnet är hos pappan?

Lyhördhet är ju inte bara att pappan lyssnar på idéer utan även att du gör det.

Men på förslagen som du fått, tex att du sover borta och pappa sover med barnet 'hemma', slår du ju bara ner direkt med "det skulle pappan aldrig gå med på" "det skulle bli konstigt om mamma 'flyttar ut'". Utan att du ens pratar med pappan om förslaget, utan att du ens reflekterar över fördelar och faktiskt utan att tänka på barnets bästa. För utefter vad du har skrivit så låter det endast som att du vill få en "barnets bästa"-ursäkt för att få exakt som du vill att umgänget ska gå till. Det låter mer som att det är du som får ångest över hur barnet agerar och då är det heller inte konstigt att barnet inte vänjer sig, för barnet ser ju vad mamma tycker om att pappa ska komma och ta iväg barnet.

Barnets bästa vore ändå vara att det får vänja sig med att vara ensam med pappan och senare kan spendera en natt borta och ännu senare två nätter.

Jag tycker Anna har rätt. Barnet kan ju inte bedöma de långsiktiga konsekvenserna av ett uteblivet umgänge med pappan, och barnet ska inte behöva välja mellan mamma och pappa eller ta ansvar för var det tillbringar natten. Där måste mamma och pappa vara eniga och barnet ska inte kunna "gråta sig till" en förändring, då blir det bara otryggt. Där tycker jag pappan har en poäng.

Det sagt, så tycker jag pappan och barnet borde ha ett tätare regelbundet umgänge så de lär känna varandra ordentligt innan barnet ska sova över. Där tycker jag du har gjort en stor insats med att "skola in" barnet, och där är det viktigt att pappan också anstränger sig så att umgängen blir så positiva och smidiga som möjligt.

Jag tycker Anna har rätt. Barnet kan ju inte bedöma de långsiktiga konsekvenserna av ett uteblivet umgänge med pappan, och barnet ska inte behöva välja mellan mamma och pappa eller ta ansvar för var det tillbringar natten. Där måste mamma och pappa vara eniga och barnet ska inte kunna "gråta sig till" en förändring, då blir det bara otryggt. Där tycker jag pappan har en poäng.

Det sagt, så tycker jag pappan och barnet borde ha ett tätare regelbundet umgänge så de lär känna varandra ordentligt innan barnet ska sova över. Där tycker jag du har gjort en stor insats med att "skola in" barnet, och där är det viktigt att pappan också anstränger sig så att umgängen blir så positiva och smidiga som möjligt.

Vad menar du med "uteblivet umgänge"?