• Anonym (?)

    Vad är det bästa för barnet, egentligen?

    Mamman och pappan bodde 40 mil ifrån varann. Mamman flyttade närmare pappan när barnet var 2,5 år gammalt. Numera bor mamman och pappan cirka 2 biltimmar från varann.

    Barnet är 4,5 år. Hittills har umgängena skett väldigt sporadiskt (pga pappans prioriteringar), i staden där mamman och barnet bor.

    Nu vill pappan att barnet ska vara hos honom under umgängestillfällena. Mamman skulle också tycka att det var bra, förutsatt att umgängena sker efter schema (varannan helg - så att det inte dröjer sju veckor, eller mer, mellan umgängestillfällena, utan att man håller det till varannan helg).

    Kruxet i det hela är dock att barnet verkligen trivs med att ha umgängena hemma i sin stad. Barnet vägrar följa med pappan hem och det hela blir väldigt kaotiskt och ångestladdat.

    Umgängena är ju till för barnet. Det är barnet som har rätt till båda sina föräldrar, således borde väl umgängena ske på barnets villkor (dvs träffa pappa under dagtid, men sova hemma i sin säng hos mamma). Eller?

    Om det hela är för barnets bästa, så borde man väl inte tvinga iväg ett gråtande, skrikande barn mot dennes vilja. Eller?

    Hur gör man egentligen? Vad är rätt? Vad är fel? För vems skull är _egentligen_ dessa umgängen?

    Är barnet för litet än? Kommer det att ge med sig ju äldre barnet blir?

    Många frågor. Någon som har svaren?

  • Svar på tråden Vad är det bästa för barnet, egentligen?
  • Tow2Mater
    Anonym (?) skrev 2015-03-30 07:55:39 följande:
    Barnet är som sagt 4,5 år och är trött vid den tiden. - Trött på kvällen och pigg på morgonen, så varför bryta ett vinnande koncept?

    Förstår inte alls varför barnet ska ändra sin dygnsrytm för pappans skull!? Det låter ju helt absurt!
    Så du vill inte ha forslag på hur man kan gora, du vill bara ha medhåll med vad du själv verkar tycka?
  • Anonym (lyhörd?)
    Anonym (?) skrev 2015-03-30 07:55:39 följande:

    Barnet är som sagt 4,5 år och är trött vid den tiden. - Trött på kvällen och pigg på morgonen, så varför bryta ett vinnande koncept?

    Förstår inte alls varför barnet ska ändra sin dygnsrytm för pappans skull!? Det låter ju helt absurt!


    Barnet kanske mår bättre om det tillsammans med pappan kan få en "spännande" kväll där han får sitta uppe och somna när han somnar istället för att behöva gå och lägga sig en viss tid.

    Har ni funderat på att du åker till pappans stad med barnet någon helg och sover i närheten där medan barnet är hos pappan?

    Lyhördhet är ju inte bara att pappan lyssnar på idéer utan även att du gör det.
  • Anonym (?)
    Tow2Mater skrev 2015-03-31 04:27:03 följande:

    Så du vill inte ha forslag på hur man kan gora, du vill bara ha medhåll med vad du själv verkar tycka?


    Nej, absolut inte. Men hittills har inga rimliga förslag inkommit.
    Anonym (lyhörd?) skrev 2015-03-31 05:56:04 följande:

    Barnet kanske mår bättre om det tillsammans med pappan kan få en "spännande" kväll där han får sitta uppe och somna när han somnar istället för att behöva gå och lägga sig en viss tid.

    Har ni funderat på att du åker till pappans stad med barnet någon helg och sover i närheten där medan barnet är hos pappan?

    Lyhördhet är ju inte bara att pappan lyssnar på idéer utan även att du gör det.


    Barnet är jättetrött vid 19-tiden och somnar med ens efter sagan.

    Sommaren som var, så tog jag TRE semesterveckor för att "skola in" barnet hos pappan. Vid slutet av sommaren träffade pappan en tjej och sedan dess har det varit fem umgängestillfällen, fram till nu.

    Jag har givit det som förslag, att ännu en gång försöka, men pappan vill inte. Han vill inte att barnet ska kunna gråta sig till att jag kommer. Han menar på att det är bättre om det är flera mil mellan oss - liksom det är mellan våra bostäder.

    Är det någon som är lyhörd för barnets välmående, så är det jag. Tro mig.
  • Anonym (?)

    Många fina tips. Dessvärre helt ogenomförbara.

    The main question är ändå huruvida barnet ska tvingas i väg, mot dennes vilja, eller om man ska vara lyhörd och gå på barnets linje (dvs att hålla umgänget under dagtid på barnets hemmaplan)?

  • Rainbow gg

    Men på förslagen som du fått, tex att du sover borta och pappa sover med barnet 'hemma', slår du ju bara ner direkt med "det skulle pappan aldrig gå med på" "det skulle bli konstigt om mamma 'flyttar ut'". Utan att du ens pratar med pappan om förslaget, utan att du ens reflekterar över fördelar och faktiskt utan att tänka på barnets bästa. För utefter vad du har skrivit så låter det endast som att du vill få en "barnets bästa"-ursäkt för att få exakt som du vill att umgänget ska gå till. Det låter mer som att det är du som får ångest över hur barnet agerar och då är det heller inte konstigt att barnet inte vänjer sig, för barnet ser ju vad mamma tycker om att pappa ska komma och ta iväg barnet.
    Barnets bästa vore ändå vara att det får vänja sig med att vara ensam med pappan och senare kan spendera en natt borta och ännu senare två nätter.

  • Anonym (?)
    Rainbow gg skrev 2015-03-31 14:23:20 följande:

    Men på förslagen som du fått, tex att du sover borta och pappa sover med barnet 'hemma', slår du ju bara ner direkt med "det skulle pappan aldrig gå med på" "det skulle bli konstigt om mamma 'flyttar ut'". Utan att du ens pratar med pappan om förslaget, utan att du ens reflekterar över fördelar och faktiskt utan att tänka på barnets bästa. För utefter vad du har skrivit så låter det endast som att du vill få en "barnets bästa"-ursäkt för att få exakt som du vill att umgänget ska gå till. Det låter mer som att det är du som får ångest över hur barnet agerar och då är det heller inte konstigt att barnet inte vänjer sig, för barnet ser ju vad mamma tycker om att pappa ska komma och ta iväg barnet.

    Barnets bästa vore ändå vara att det får vänja sig med att vara ensam med pappan och senare kan spendera en natt borta och ännu senare två nätter.


    Tricket är ju att barnet ska vänja sig vid att sova med pappa utanför bostaden. Det var så familjerätten la fram det.

    Jag har diskuterat frågan med pappan flertalet ggr, men det _enda_ han vill, är att barnet följer med honom hem på umgänge fre-sön. Hans argument för allting är att han inte tycker att barnet ska kunna gråta sig till att jag kommer (vilket jag ju inte kan om de skulle spendera nätterna hemma hos pappan). Så pappan har slagit ner alla förslag. Även ett annat förslag, som gick ut på att pappan skulle ta med barnet hem till barnets mormor (som barnet känner väldigt väl) för att spendera natten i gästrummet där, slogs också ner av pappan.

    His way or no way. Det är så det ser ut. Medan jag, å min sida, håller på barnets way, or no way - då umgänget är till för barnet.
  • Anonym (Hm)

    Jag tycker Anna har rätt. Barnet kan ju inte bedöma de långsiktiga konsekvenserna av ett uteblivet umgänge med pappan, och barnet ska inte behöva välja mellan mamma och pappa eller ta ansvar för var det tillbringar natten. Där måste mamma och pappa vara eniga och barnet ska inte kunna "gråta sig till" en förändring, då blir det bara otryggt. Där tycker jag pappan har en poäng.

    Det sagt, så tycker jag pappan och barnet borde ha ett tätare regelbundet umgänge så de lär känna varandra ordentligt innan barnet ska sova över. Där tycker jag du har gjort en stor insats med att "skola in" barnet, och där är det viktigt att pappan också anstränger sig så att umgängen blir så positiva och smidiga som möjligt.

  • Anonym (?)
    Anonym (Hm) skrev 2015-03-31 14:57:11 följande:

    Jag tycker Anna har rätt. Barnet kan ju inte bedöma de långsiktiga konsekvenserna av ett uteblivet umgänge med pappan, och barnet ska inte behöva välja mellan mamma och pappa eller ta ansvar för var det tillbringar natten. Där måste mamma och pappa vara eniga och barnet ska inte kunna "gråta sig till" en förändring, då blir det bara otryggt. Där tycker jag pappan har en poäng.

    Det sagt, så tycker jag pappan och barnet borde ha ett tätare regelbundet umgänge så de lär känna varandra ordentligt innan barnet ska sova över. Där tycker jag du har gjort en stor insats med att "skola in" barnet, och där är det viktigt att pappan också anstränger sig så att umgängen blir så positiva och smidiga som möjligt.


    Vad menar du med "uteblivet umgänge"?
  • Anonym (?)
    Anonym (Hm) skrev 2015-03-31 14:57:11 följande:

    Jag tycker Anna har rätt. Barnet kan ju inte bedöma de långsiktiga konsekvenserna av ett uteblivet umgänge med pappan, och barnet ska inte behöva välja mellan mamma och pappa eller ta ansvar för var det tillbringar natten. Där måste mamma och pappa vara eniga och barnet ska inte kunna "gråta sig till" en förändring, då blir det bara otryggt. Där tycker jag pappan har en poäng.

    Det sagt, så tycker jag pappan och barnet borde ha ett tätare regelbundet umgänge så de lär känna varandra ordentligt innan barnet ska sova över. Där tycker jag du har gjort en stor insats med att "skola in" barnet, och där är det viktigt att pappan också anstränger sig så att umgängen blir så positiva och smidiga som möjligt.


    Anonym (?) skrev 2015-03-31 15:14:13 följande:

    Vad menar du med "uteblivet umgänge"?


    För saken är den att umgängena skulle inte utebli. De skulle helt enkelt fortsätta, enligt barnets önskemål, på hemmaplan.

    För övrigt handlar det inte om "att gråta sig till" nånting. Det handlar om ett barn som får panik och verkligen inte vill! Det går inte att jämföra med exempelvis ett barn som gråter för att denne inte får en glass i affären. Det är liksom inte samma slags gråt och sorg.

    Barnets pappa varken kan eller vill oftare än varannan helg. Jag har föreslagit att han även kan ta mina helger, till en början, men det vill han inte.
  • Anonym (?)

    ENKEL FRÅGA:

    Tycker DU att man ska TVINGA iväg en gråtande och skrikande 4,5-åring, mot dennes vilja?

    JA eller NEJ?

    (Känns som ett hett ämne, ändå så otroligt få svar).

Svar på tråden Vad är det bästa för barnet, egentligen?