Har du förtroende för regeringen?

Nu lyssnade jag bara på Morgan Johanssons första inlägg och frågan var heller inte ställd till mig - men i och med att jag anser att rasismen är avskyvärd oavsett vilka den riktas mot så svarar jag ändå.

Ja, det var ett bra anförande. Vad jag möjligen kan reagera på var att han lite väl mycket fokuserade på våldsbejakande miljöer och på rasism riktad mot judar, i mitt tycke är de miljöer som föder och göder våldbejakande miljöer även de värda att nämnas.

Alltså, att rasismen är mer utbredd bland invandrare från Mellanöstern än t ex bland etniska svenskar - och att den rasismen inte kan ses som enbart antisemitisk, rasismen gentemot exempelvis svarta människor är precis lika utbredd.

Ur mitt perspektiv är det viktigt att man angriper rasismen som företeelse och inte bara vissa konsekvenser av densamma - som judehat.

Ja, om antisemitism (och rasism) bara förekom "i samtliga tre våldsbejakande miljöer i Sverige, i såväl nazistiska, islamistiska som vänsterradikala kretsar" så skulle den inte alls utgöra det problem den är idag.

Jag hoppas att han inte är så naiv att han tror att det är rasismen i våldsbejakande kretsar som är det egentliga problemet.

Om jag minns rätt var det Morgan Johansson som tog upp antisemitismen i tre olika våldsbejakande miljöer, vänster- och högerextremism samt islamism.

Min invändning är att rasismen dels inte är begränsad till dessa tre miljöer och dels det klassiska Martin Luther King-citatet, det om de godas tystnad.

Noterar att du är avförd från FL för den här gången.

Inte desto mindre så kan det vara på sin plats med några smärre påpekanden av ordningskaraktär. Regeringen tillträdde för cirka tre år sedan, en tuting kan säkert tycka att förslagen från regeringen borde ha kommit innan den tillträdde, men så funkar det inte i verkligheten.

Novusundersökningen du länkar till är lika sliten och föråldrad som en välanvänd snuttefilt

Märklig syn på organisationer ni har. Jag har jobbat på några ställen där det var så lågt i tak att alla förutsattes ha kepsarna riktade åt samma håll eller uttryckt på ett annat sätt alla vara en del av samma åsikt tanke.

Det fungerar ett tag - men sen skrumpnar all initiativkraft på grund av syrebrist.

Det är väl bara bra att det framgår att det inte bara finns partier med olika åsikter utan också personer med olika åsikter i regeringen, tycker jag som inte är något större fan av likformighet - men det är klart att det kan upplevas som kaos av personlighetstypen "drömmer om att bli klassens ordningsman".

Alltså, det är bra så länge regeringsförslagen är gemensamma - och det är de ju.

Dessutom är det väl intressant att följa det politiska spelet, S låter Sveriges nästa statsminister ge uttryck för en relativt restriktiv hållning till invandring medan MP låter Fridolin kritisera henne.

Hon har ju också rätt - alliansen fick ju helt anpassa sin invandringspolitik till MP för att slippa ha med SD att göra medan MP  nästan helt har fått  anpassa sin politik till S-politiken.

Om jag jämför hur den här regeringen har hanterat MP med hur allainsen gjorde detsamma, så spelar S i den politiska Elitserien medan alliansen misslyckades med att kvalificera sig för gärdsgårdsserien.

Klart att Fridolin visste vad Magdalena Andersson skulle säga innan hon sa det till DN. 

Det är val om mindre än ett år. MP kämpar för sin överlevnad som riksdagsparti, inte som regeringsparti medan S funderar på hur nästa regering ska se ut.

Det var inte så att Sveriges nästa statsminister bara råkade säga det hon sa. 

Vi kommer nog att få se en regering som är oenig i mycket i den politiska (val)-debatten framöver.

Det är ju för övrigt inte alls osannolikt att såväl MP som KD och L missar riksdagen i valet. Småpartierna behöver profilfrågor, mest synd om L där vars enda profilfråga är hur länge nuvarande profil ska leda partiet.

Vid valet 2050 kan ju Björklund och L köra med parollen - gammal vet bäst!

Aha, du känner Löfven personligen, kanske du rentav är fru Löfven i verkligheten.

Ja i så fall var han nog inte informerad, fast det är ju lite märkligt i och med att hennes uttalande inte var fullständigt okontroversiellt

Annars tror jag att tiden fram till valet kommer att präglas av politiskt taktikspel där det inte skadar att tänka tanken - vad handlar det här egentligen om?

Det tycker jag inte.

Tvärtom så anser jag och många med mig att regeringens nuvarande asylolitik av omständigheter som ligger utanför regeringens kontroll tvingats bli bland de mest restriktiva inom EU.

Jag upplever inte heller att det egentligen  finns så stora skillnader i fråga om asylpolitiken bland de anständiga partierna, C, MP, V och L lite mer liberala i inställningen än S medan M åtminstone i retoriken är mer restriktiv.

Faktum är att jag tror att om man ser bortom krutröken från det integrationspolitiska slagfältet så är egentligen skillnaderna små också vad gäller synen på integration, där är det nog bara MP och V som fortfarande ser på integration genom ett kulturrelativistiskt filter.

Alliansen valde ju att förhandla med MP om invandringspolitiken vilket innebar att den blev betydligt mer liberal än vad den annars skulle ha blivit.

Jag har inte en susning om varför man inte försökte göra upp med S för i stället.

Däremot tycker jag att det är en slags realpolitikens ironi att SD:s inträde i riksdagen fick konsekvensen att invandringspolitiken liberaliserades.

Tja, jag vet inte vilka ledarsidor som anser att regeringen börjat inte att folk inte är så jävla korkade som regeringen trodde, men det går säkert att hitta alternativmediaförklaringar av konspirationsteoretisk modell där regeringen inser att de måste agera annorlunda för att kunna fortsätta att driva Sverige mot ekonomisk ruin, eller mot att bli ett Swerabia eller kanske bara mot ett nyliberalt paratis där arbetskraften slåss om låglönejobben.

Däremot så har det skett ett paradigmskifte i den politiska debatten där man numer har en i mitt tycke bättre balans kring för- och nackdelar med invandring i allmänhet och integrationsens förutsättningar i synnerhet.

Den balansen borde ha kommit tidigare, men hursomhelst finns det inte mycket utrymme för kulturrelativism kvar i den politiska debatten.

Det vanligt folk ofta har en tendens att göra är att relatera till sig själva. Jag gör det åtminstone - alltså mitt perspektiv kring integration blir ofta vad jag skulle kräva av mig själv om jag tvingades fly till en för mig främmande kultur.

Att det inte alltid är helt enkelt att anpassa sig och respektera de regler och normer som gäller där man är "gäst" märks till och med tydligt här på Familjeliv om man ser till vissa högerpopulisters förhållningssätt till forumet.