Fertilitetsutredning

Usch! Inge kul :(

Tycker de gott kan höra av sig med svaren. De måste ju inse hur jobbigt det är att bara vänta..

Kram!

Hej Tess1984!

Jag har helt missat ditt inlägg här.

Hur går det för dig? Såg att du fått din mens denna månaden. Man blir lika besviken varje

gång.

Jag har ätit min första kur pergotime nu. Var på återbesök hos kliniken i onsdags förra veckan och då kunde hon se en äggblåsa på VUL som var 12,5 mm.

Fick positivt på ÄLtest i måndags (glad gubbe med cb) och typiskt nog satt jag på ett hotellrum 60 mil bort från karln just då. Vi fick till lite mys i söndags så vi får se om ddt kan räcka *hoppas*

Som jag har förstått kan man äts pergotime både för att få igång äl och att göra cykeln mer regelbunden. Jag har haft cyklar på runt 40 dagar. Nu med pergotime hade jag äl på dag

17-18.

Kramar

Kan du inte boka telefontid med läkaren som utreder?

Ja. Det är rent ut sagt förjävligt att bara vänta o hoppas för att sen bli besviken igen :(

Jo. Rätt ont i kroppen. Inne i en sämre period tror jag. Men oron/längtan tär nog en del. Rädd för vad de ska säga om min livmoder. Typ att den är "hostade" (vet inte vad det heter på svenska..) och inte klarar att behålla en graviditet.. Usch. Hatar att vara vänta...

I övrigt är det ok. Går ner i tid på jobbet nästa vecka så kommer orka med livet också :)

Kram

Hej! 

Har precis avslutat 12 månaders (Många månader av väntan, fulla med hopp och oro) fertilitetsutredning innan det hade vi försökt få barn i sju år. För en vecka sedan fick vi svaret på varför vi inte kan få barn, min man är helt steril och kommer aldrig att kunna bli genetiskt pappa.

Vi ska nu börja med IVF förhoppningsvis redan innan sommaren med förmodligen någon gång i augusti, vi kommer då att använda oss av donerade spermier.

Tack, ja det har varit otroligt jobbigt, men för första gången på mycket länge kände jag att det är på väg att vända till något positivt.. Hur går det för er? Hur långt har ni kommit i utredning och försök?

Hej igen!

Okej... kanske ska du diskutera pergotime med läkaren då? Jag har ju väldigt oregelbunden mens också. På sistone har jag legat på runt 40dagars cykel men den kan pendla mellan det och 28 dagar. Låter som att vi har ungefär samma problem.

Min läkare tror just att det är på grund av min oregelbundna mens som vi har så svårr att bli gravida, vi har helt enkelt svårt att pricka äl. Därför såg hon mig som idealpersonen att stimulera med pergotime.

Vi har försökt i ca 1 år. Ni då?

Tack, jag hoppas det!!

Kramar

Usch vad hemskt med två missfall men det är ändå ett gott tecken på att ni kan bli gravida, även om det inte är roliga tecken. Jag hoppas verkligen att ni ska få svar den 6 maj för det värsta är faktiskt den långa väntan då man är mellan hopp och förtvivlan.

Vi har ju aldrig varit i närheten av en graviditet vilket inte är så konstigt när man står med facit i hand. Resan har varit riktigt jobbig, men tack vare att vi varit så öppna med vad vi går i genom till nära vänner och familj har vi fått ett enormt stöd även om det inte hjälper alla gånger. 

Är ni öppna med processen eller håller ni den för er själva? 

Det är svårt! Det som är bra också är att efter varje kur pergotime bokar man in VUL för att se hur det ser ut. Det är ca 10% större chans för tvillingar när man äter pergotime och därför vill läkaren kolla hur det ser ut. Ser de flera äggblåsor som är på gång att mogna får man "ssexförbud", de får nämligen inte uppmuntra till flerbörd. Hur som så får man en indikation på när ÄL bör ske och då är det ju lättare att pricka med ÄLtest också.

Tråkigt med dina missfall. Vi hade också ett missfall nu i januari, väldigt tidigt men vi hann bli hhoppfulla med positiva gravtest och så där. Någonstans försöker vi tänka att vi ändå lyckats en gång och att det måste gå igen!

Jag är 26 år och min sambo är 34. Är du född 84? Och din sambo?

Kram

Ja, det var i början av maj va? =) 

ja visstja, ni skulle resa! så spännande! Ska nog börja kika lite på resmål för vår resa i augusti/september. Får se vart det blir! Vi tar nog en sista minuten, men kul o kolla lite möjliga ställen i alla fall! 

Okej. Ja, hoppas det ser bra ut iallafall, att du inte har några sammanväxningar där! 

kramar

Usch vad tråkigt, lider verkligen med er, vet ju hur det är! Skönt att ni är öppna med det, vi sa ingenting i början och höll på att bli galna på alla som frågade när det var dags för barn (Varit tillsammans i 13 år och gifta i åtta så ganska förståeligt att folk undrat) när vi sen berättade som det var känns livet lite lättare. Min man är precis som dig mest positiv, han är glad att jag kan få biologiska barn och jag är glad för hans positivitet men ibland gör det mig frustrerad eftersom det får mig att känna mig löjlig som deppar och ibland får jag för mig att han inte bryr sig.

Det är verkligen ingen fara, allt som vi samtalar om är ju egentligen personligt. Nu i mars fick vi veta att han har "Klinefelters syndrom" som är ett kromosom fel som ca 90 pojkar föds med varje år, inget direkt ärftligt utan är ett fel på könskromosomerna helt enkelt. De allra flesta med denna diagnos har få eller saknar helt spermier. I min mans fall finns det inga spermier alls och chansen till att han kan få egna barn är 0%. 

Ja att snusa är ju aldrig bra, dock är jag inte särskilt påläst på dess påverkan på spermierna. Hur länge har han snusat?

Vi fick brev idag om att vi ska börja donatorutredning nu redan på måndag, för första gången sedan detta startat är det någonting som faktiskt går fort.. Efter det får vi veta om vi blir godkända som donatorföräldrar och efter det hoppas jag på att vi kan starta processen med IVF så snart som möjligt! 

Ja stöd är verkligen det viktigaste! 

Kram