Vi har berättat för de flesta som vi umgås med så jag har inte sådana problem. Jag tänker att om jag får missfall så berättar jag det också eftersom jag förmodligen kommer behöva mycket stöd. Varför berättar inte ni?
Ja det är sant. Jag har ju valt vilka jag berättar för. Nu kommer vi inte behöva berätta för någon om nåt missfall iofs för det kommer att gå finfint här i lyckotråden!
Haha, underbart, själv blev jag livrädd när jag häromdagen såg lite rött på toapappret innan jag insåg att det var mitt nagellack som lyste igenom... Alltså paniken o sen lättnaden, inser först då hur på helspänn man faktiskt är hela tiden...
Det var "bara" ett litet hjärta och det är jag väldigt nöjd med.
Bokade in mig på inskrivning hos MVC och fick tid den 22:e april. Lite väntetid då tydligen. Vi kör på UL då också.
Nu vill vi ha massa fler tickande hjärtan i lyckotråden!
Kram på er!
Välkommen siri74! Gillar din mögelosthistoria, själv vräkte jag i mig pepparkakor med mögelost och vinglögg efter vårt misslyckade ivf-försök i november som nån slags kompensation typ "nä, okej jag kan inte blir gravid men då kan jag iallafall äta mögelost och dricka alkohol! *bittert skratt*"
Åh tack Kakan! Kommer nog inte kunna sova inatt. Kram!
Det blir ingen bebis. Kan någon snälla ta bort mig från listan? Önskar er alla lycka till! Kram
Mitt nya självförtroende har just nu fått sig en knäck! Jag gjorde ju för 2 timmar sen ett cellprov hos bm. Det började blöda ganska mycket. Jag fick därför göra ett ultraljud och allt såg bra ut. Rätt storlek, hjärtat slog o den rörde på sig därinne.: -) Men sen fortsatte det blöda och sist jag gick på toa kom det en mörkröd klump. Hjälp!! Kan det vara början på missfall, fast fostret lever? Eller kan det vara polypen som hon kom å? Blöder det så mycket?
Sitter på akuten nu iaf. Jag pallade inte shoppa eller åka hem nu o avvakta. Min man är här. Snälla, snälla jag orkar inte med ett missfall!! Håll tummarna för oss!
Skönt att höra att det gick bra för er lisodan!
Urk. Idag känner jag mig orolig igen. Jag tar tempen varje morgon och den brukar ligga runt 37,0 sedan jag blev gravid men nu hade den gått ner till 36,64. Den har en gång tidigare legat på 36,85 och då gick den upp dagen efter igen så jag hoppas att det inte finns fog för oron. Men fan vad jobbigt det är att oron aldrig riktigt släpper.
Brösten ömmade för fullt igår, mindre nu på morgonen i vanlig ordning men det bidrar ändå till oron. Lite molvärk och där nojar jag ju också om jag tycker att det känns för mycket eller för lite.
Hur tänker ni när ni blir oroliga? Hjälp!