När personen dött men ändå lever! Psykisk sjukdom...

Förstår dig! Kram!

Tvångsvårdar de henne tillräckligt länge? Hon måste få medicin tills alla tecken på vanföreställningar försvinner och sedan fortsätta medicineringen. Det finns ju bra mediciner, men patienten måste fås att ta dem. Psykiatrin borde jobba på att ge henne självinsikt så att hon förstår att hon måste ta psykosmedicinen. Kanske kan man ordna så att hon varje dag måste hämta den på sin VC eller liknande.

Hon spelar frisk. Hon är själv psykiatrisjuksköterska och psykoterapeut. Hon håller dock på att förlorar legen. Hon vet exakt vad hon ska säga och hur hon ska bete sig för att slippa vård som hon inte tror sig behöva. Senaste gången hon var på LPT fick de i henne zyprexa en gång men sen vägrade hon och jag fattar inte varför de inte gav henne på tvång men de förvarade henne på avdelningen i drygt två veckor innan de lät henne bli utskriven. Då hade hon ändå legat på golvet på avd och skrikit, rymt från utevistelse och blivit tillbaka förd till avd av Securitas samt kissat på sig flera gånger. De ville föra ct-skalle och demensutredning men det ville inte mamma och då gjorde de inte det. LPT är ju ändå till för att utföra dessa nödvändiga undersökningar och medicineringar när hon själv är för sjuk för att förstå att hon behöver det?

Ja, det verkar märkligt att de inte tvångsmedicinerar henne. Om hon inte är sig själv så kan hon ju inte bedöma vad hon behöver. 

Kanske kan du be om ett möte med läkaren på avdelningen och prata igenom det här tills det är dags nästa gång. Kanske måste du vara tydlig med att hon fortfarande har symptom när hon kommer ut men att hon döljer det för dem. Det är så synd att hon inte får den hjälp som hon behöver. Psykosmedicin kan ju göra att hon blir sig själv igen och hindra återinsjuknande.

Jag har varit tydlig med läkaren det var det som gav LPT öht. Min bästa kompis är psyksyrra på avd hon låg inne på, jag har själv arbetat på den avd så personalen känner till min mammas sjukdomsbild väldigt väl och har varit ihärdiga att förklara för läkaren att hon är oerhört skicklig och vet vad hon ska säga och hur hon ska vara mot psykiatrikern. Men psykiatrikern lyssnar inte på personalen (jag och min mamma bor i olika län då mamma inte vårdas i sitt län pga att hon jobbat där så ligger hon inne i det län som jag bor i). Min mamma kommer inom en månad att flytta till Afrika med sin make som kommer därifrån och jag är utom mig av oro över hur det ska gå. Hon är väldigt svartsjuk och han ger henne anledning till det. Han vill skiljas och åka hem (har han berättat) men han är pank, min mamma har nyss fått retroaktiv sjukpenning och nu ska de flytta. Jag är rädd att han utnyttjar henne för att komma hem och sen dumpar henne. Hon har två allvarliga suecidförsök bakom sig och jag är livrädd att han kommer lämna henne i Afrika och att hon kommer ta sitt liv.

Frustrerande när läkaren inte lyssnar. Hemskt att det ska gå ut över din mamma. 

Finns det någon annan avdelning med någon annan läkare, eller är det bara den där? Kan du be om en second opinion av nån annan läkare?

Kan det bli ett nytt LPT om du förklarar för läkaren att det är en fara för din mamma att åka till Afrika?

Vilken soppa det blivit.. tyvärr är det där inte ovanligt vad jag förstår. Det är svårt att vårda psykotiska patienter under LPT om de säger de rätta sakerna. Har själv en pappa som vårdats flertalet gånger under LPT, men aldrig tillräckligt länge för att medicinerna ska börja värka ordentligt. Jag försökte på alla möjliga vis att få läkarna att tvångsvårda honom tillräckligt länge, men det verkade omöjligt eftersom min pappa var så himla skicklig på att låtsas må bättre än vad han gjorde. Jag har gång på gång ringt polisen på honom när han dykt upp i mitt hem mitt i natten och de har tagit honom till psykakuten, men där har han pratat sig ur LPT.

Tillslut filmade jag honom, tog bilder i hans hem, kopierade konstiga texter han skrivit, tog utdrag ur hans ekonomi osv. Jag tog till allt jag kunde för att kunna visa att han förstörde hela sitt liv. Sedan ringde jag öppenvårdspsykiatrin och sa att jag behövde hjälp med, att min pappa var så svårt sjuk att han trasat sönder allt han tidigare haft. Vi fick en akuttid min pappa och jag, men han visste inte vad vi skulle dit för. MInns inte exakt vad jag sa till honom men jag ljög i hop en historia och sedan åkte vi dit. Väl där visade jag det jag hade, bilder, papper osv. Min pappa blev vansinnig och han kunde därmed inte längre dölja psykosen. De skrev ett vårdintyg och på sjukhuset godkändes det och han blev då kvar i 8 månader. Det var så lång tid det tog för honom att bli fri från psykosen..

Att din mamma ska åka till ett annat land under en pågående psykos är helt galet.. Det kan aldrig sluta bra tänker jag. Kanske kan du på något sätt göra så att hon inte får resa dit..? Tänker om man kan vända sig till någon och säga att hon kan få en flipp på planet och därmed utgöra en fara och att dem då kan förhindra henne att resa? Jag vet inte alls hur sådant funkar, men det måste ju gå att stoppa henne på något sätt.

Hon vet ju inte vad hon gör och kan inte ta ansvar för sina handlingar. Det är väldigt sorgligt att psykiatrin inte har kunnat hålla henne längre tid emot hennes vilja.. Min pappa fick medicin emot sin vilja, i sprutform när han var inlagd de där 8 månaderna och utan de hade han inte varit där han är idag.

Jag har försökt med både polis och öppenvården tyvärr. Men psykiatrikern i öppenvården sa att det är i stort sett omöjligt att få in en psykiatriutbildad med lång arbetslivserfarenhet emot sin vilja.

Blev din pappa som vanligt igen efter att han fått hjälp? Psykiatrikern tror att psykosen nog gjort att mamma inte kommer bli återställd och även om hon blir det så har hon ju förstört allt det praktiska så som jobb och ekonomi och dyl så hon kommer ju inte må bra i vilket fall... Jag tycker det är hemskt att det ska kunna gå så här långt utan att man kan få hjälp. Samtidigt är det ju bra att LPT lagarna är hårdna men fan vad jag hatar dem just nu.

Detta är andra gången av säker 50försök med polis, läkare som kommer hem till henne och mobila team som jag öht lyckats få in henne. Så att få henne i närheten av en psykiatrisk klinik känns helt oövervinneligt.

Ja, jag förstår att det inte går. Felet är ju psykiatrikern på avd som inte givit henne medicin som hon behöver under LPT. Man blir arg när man tänker på hur en del läkare är.

Finns det nån möjlighet att ändra så att hon får vård där hon bor trots att hon har arbetat där? Klart att det inte känns bekvämt att bli vårdad av f.d. arbetskamrater men här gäller det ju livet.

Ja, jag förstår att det inte går. Felet är ju psykiatrikern på avd som inte givit henne medicin som hon behöver under LPT. Man blir arg när man tänker på hur en del läkare är.

Finns det nån möjlighet att ändra så att hon får vård där hon bor trots att hon har arbetat där? Klart att det inte känns bekvämt att bli vårdad av f.d. arbetskamrater men här gäller det ju livet.

Tanken har slagit mig. Hon kommer aldrig att förlåta mig men jag kommer aldrig förlåta mig om hon åker iväg och om hon suiciderar. Så jag det är väll kanske värt att "bita i det sura äpplet"...

Om hon hade varit frisk så hade hon säkert tyckt att det var rätt att göra så om det hade gällt någon annan som inte kunde hjälpas på nåt annat sätt.

Om/när hon blir frisk så kommer hon säkert att förstå ditt beslut. Men så länge hon är sjuk så kommer hon ju inte att göra det förstås.

Jag skulle göra så om jag var du.

Ja det tror jag också. Men läkaren tror att hennes psykos gått så långt att hon aldrig blir normal igen. Men åka kan hon ju inte känner jag. Måste komma på en plan att få in henne! Det bästa är ju om jag haffade henne när hon druckit vin men hon är väldigt försiktig med att kontakta mig nu för tiden. Men ska försöka lura ut något.

Jag måste säga dig en sak TS. Ge inte upp hoppet! För 8 år sedan fick jag en psykos. Var inlagd i ett år i olika perioder även om sjukdomen varade längre. Det som hjälpte? Medicin som jag fick under lpt. Utan min far som gjorde allt för att jag skulle få vård hade jag inte varit där jag är idag. Tillbaka till jobbet heltid. Har flickvän som jag älskar och som nu även är gravid. INGEN förutom min pappa trodde jag någonsin skulle hitta tillbaka till ett normalt liv men det gjorde jag! Jag har förstått efteråt att det inte bara var jag som led. Mina yngre syskon samt resten av de närstående mådde fruktansvärt över det här. Så jag förstår verkligen hur det känns! Vi har pratat mycket om det. För dig är det ju tom en förälder. Gör allt vad som står i din makt för att det ges medicin under lpt. Sprutor kan man ge under tvång och behövs kanske bara varannan vecka.

Även jag kände i perioder att jag var med i en värld ala "truman". Även jag har läst psykiatri och använde det för att försöka prata mig fri. Om jag kan hjälpa dig med något så skriv!

När jag kom tillbaka till arbetslivet på deltid i början fick jag en ny arbetsplats. Väl där fick jag efter ett tag reda på att en kollega även hon haft en allvarlig psykos. Hon levde med vårdare i många år. Hon lever även hon ett normalt liv idag. Så som sagt.. det finns hopp!

Min pappa blev sig själv igen efter att han kommit ur psykosen, dock var han deprimerad en längre tid men när vi väl ordnat upp hans praktiska liv så började han må bättre och idag arbetar han deltid igen.

Jag tycker det låter konstigt att läkarna säger att din mamma inte kommer bli återställd igen. Det kan de ju inte veta fören de testat tänker jag.

Ge inte upp! 

Jisses- har hon satt sprätt på stora summor pengar till följd av e psykos ska hon kunna få hjälp att häva köpen via psykiatrin dessutom.

Jag befinner mig i en liknande situation sen åtta år tillbaka. Medvetet tog jag beslutet att sörja den mamma som inte längre finns, och acceptera den person som nu "tagit över" min mammas kropp. Ibland är det lättare än andra gånger och det är en ständig kamp.

Jag hör på rösten numera vem jag talar med, den gamla mamman eller den nyare versionen. Den nyare är extremt bitter, dömande och frustrerad och det är svårt att inte låta sig påverkas.