Iowhannah skrev 2015-10-25 00:01:42 följande:
Sömnbrist plus hormoner, blandat med att jag är en väldigt känslig person, är en riktigt härlig kombination. Jag är extremt tacksam över 10-dagarna! Det är så skönt att sambon är hemma och kan dela bördan med mig! Eftersom jag dessutom delammar så matar han också. Jätteskönt att han kan ta nattmatningen när jag känner mig helt slut! Vi har förvisso bara haft fyra dagar hemma nu, jag antar att det blir lättare med tiden.
Det blir bättre med tiden när bebisen får mer urskiljbara rutiner om några månader, men lika snabbt som man upptäckt den nya rutinen kan den också ändras, så bebisar är lite förvirrande. Med åldern så äter de ju lite mer sällan också. Första veckan här kunde det gå en kvart till halvtimma innan han var hungrig igen.
Jag tycker man kan se en förändring bara på två veckor. Första veckan somnade han vid tutten och kunde fortsätta sova. Nu vaknar han oftast när man försöker flytta honom minsta lilla efter amning, så det krävs verkligen matkoma för att lyckas. Så nu är nätterna svåra på ett annat vis tycker jag. Första veckan för att man fick amma så ofta och denna veckan mer för att det kan ta uppåt en timma innan han somnar om på natten, efter två amningar under tiden. Sovperioderna varierar mellan 2-4,5 timmar på nätterna. Oftast somnar han för natten vid midnatt. Dock behöver vi träna på att komma igång med att liggamma för mer sömn, men vi får möblera om i sovrummet först så jag får spjälsängen mot min säng, så han inte kan ramla i golvet.
Fördelen med första barnet är ju också att man kan passa på att vila/sova när bebisen sover. Det är ett gott råd även om det är lätt att man vill prioritera att få undan lite i hushållet också eller bara lite egentid. Så det blir bättre!
Nu är det ju lättare att köpa något som passar en pojke också.
