Inlägg från: mammalovis |Visa alla inlägg
  • mammalovis

    Oktoberbebisar 2015

    Grattis MyRoundabout! Tråkigt att det blev snitt, men huvudsaken var ju att tösen kom ut. Jag hoppas du kan smälta det med tiden!

    Grattis joannabelle! Visst är det häftigt med en ny individ!

    Grattis Embla twopointoh! Skönt att snittet gick så bra!

    Grattis Elesif! Vad skönt att ni också hann in!

  • mammalovis

    Grattis kaksinmutyksin! De första dygnen med amning är intensiva. Med min första skrattade personalen nästan åt mig att jag satt uppe och ammade igen. Jag delade rum med en annan, så då kändes det bättre att gå ut och sitta där det var ljust.

    Grattis Iowhannah! Vad skönt att din långa väntan äntligen gav ett resultat och att du fick känna på riktiga värkar efter alla dina funderingar. Jag gissar på att du har fått det längsta barnet!

    Grattis bf29okt!

    Grattis Karriärskvinna! Skönt att det räckte med lite syrgas!

    Grattis LadyViolet! Ja, det där med smärtlindring kan vara lurigt, när man tänkt sig på ett visst vis. Jag blev ju också snopen av att inte ens få frågan när jag kom in, men det löste sig här med.

    Haha, det är ju spännande med amningshjärna och att klipp- och klistrafunktionen inte fungerar, så jag har visst gratulerat en del dubbelt upptäckte jag, men det bjuder jag på.

    Jag hoppas att jag inte missat gratta någon, men antalet sidor växer ju snabbt och det är inte helt enkelt att skriva med en ammande bebis i famnen. Nu sitter jag och väntar på att Lilleman vill ha sitt första nattmål, så vi kan få sova 2-3 timmar.

  • mammalovis
    emeloi skrev 2015-10-17 20:03:53 följande:
    Stort grattis till alla som fått smått! Själv fick vi åka till förlossningen på natten 9/10 och vid lunch samma dygn är hon född, vår lilla prinsessa Molly. Allt gick bra och vi mådde båda bra efteråt.
    Nu spenderas dagarna med amning, blöjbyten och lite mer amning smile1.gif
    Stort grattis till sötnosen! Alla bebisar ser ju så fridfulla ut. Skönt att ni båda mår bra.

    Här fascineras vi av alla små leenden som sker i halvvaket tillstånd.
  • mammalovis
    Simone skrev 2015-10-16 23:47:15 följande:
    Åh vad jag älskar livet med en nyfödd, kan inte sluta titta på min lilla skatt som fyller en vecka idag!
    Hon är en sån snäll bebis, skriker bara till lite om hon vill ha mat eller om blöjan behöver bytas, annars sover hon mest eller ligger vaken och tittar runt. Sover hela nätter, måste väcka henbe för att hon ska äta, så sömn kan jag inte klaga på att vi inte får här hemma.
    Känner mig förvånansvärt pigg efter förlossningen! Bara gått en vecka sen förlossningen, men redan hunnit med några promenader i det härliga vädret, bakat bullar och tårta inför sambons födelsedag. Känner mig verkligen lyckligt lottad över att ha haft en sån bra förlossning samt en bra tid efter!!
    Hur mår alla ni andra som fött och hur sköter sig eran lilla bebis? :)
    Här njuter vi också större delen av dagarna av lilleman. Det är väl när man ska göra något eller man ska iväg som det krävs lite bättre planering. Här går dagarna i väldigt lugnt tempo. Sambon har verkligen kommit in i seg-läge. Han kan hjälpa lillasyster att tvätta sig, byta blöja och kläder efter frukosten, men tandborstning och håret glöms bort på båda. Om jag inte ifrågasätter kan vi hinna äta lunch innan det blir gjort, så det känns lite jobbigt att behöva hålla koll på alla bollarna i luften när man sitter fast och ammar. Sedan är det ju mysigt att låta Lilleman ligga kvar på amningskudden när han däckat efter maten. De äldre barnen vaknar vid 7-8 och sedan sätter sambon ofta på Barnkanalen och sover vidare framför teven. Jag och Lilleman drar oss ofta till framåt 10 innan det blir frukost, så sedan är familjen sällan klar med allt före 12 om man ska iväg, vilket är lätt frustrerande, då sambon gärna fastnar med mobilspel eller något på teven.

    Ja, vår lille kille är också väldigt smidig i dagsläget. Visst han äter oftare i perioder under dagen, men det är skönt att vi hittat ett sätt att sova på. Om det inte fungerar att lägga ner honom bredvid mig när han slumrat vid bröstet, får jag söva honom på mig. Jag har börjat sjunga en vanlig kanin och trollmors vaggvisa, så kommer han oftast till ro och sover uppåt 3 timmar igen. Jag får också väcka honom ibland för mat. på natten, men på dagarna vaknar han oftast innan.

    Är det fler som har riktiga fismaskiner? Här är det mer regel än undantag att det alltid är lite, lite bajs av minst en prutt i blöjan inför varje amning, så det är svårt att avgöra när det kommit mycket eller lite.
  • mammalovis
    Mijjan skrev 2015-10-17 13:37:06 följande:
    Wow vad härligt det låter. Var nåt sånt jag hade önskat mig också av första tiden... Födde i söndags och har varit en mardröm smile4.gif bebis som skrikit konstant, rasat i vikt och blivit typ uttorkad nästan. Jag tror nästan jag har en infektion i underlivet för så fort jag går/står så får jag sånt smärtsamt tryck att jag måste typ profylaxandas. Har tom igår sovit 20 timmar max på en vecka... smile4.gif var igår för andra gången till bvc och vi har fått en gödningsplan nu och varvar urpumpat/bröstet/ersättning så nu verkar bebisen ok men jag måste nog kolla upp mig snart smile4.gif inatt är första gången bebisen varit mätt (och tyst!) och första natten vi sovit så börjar ändå se ljuset i tunneln. Snart hoppas jag också vara i bakatagen smile1.gif
    Usch, vilken jobbig start ni har fått. Låter ju lite konstigt med en bebis som rasar i vikt, men han var ju stor också, så han kräver väl mer mat. Det är ju ändå skönt att bvc har koll på er och att det verkar hjälpa med ersättning som komplement. Tyvärr har du väl hamnat i en ond spiral också. Ett barn som skriker ger ju inte en harmonisk mamma och då är det ju svårare att få mjölken att rinna till. Jag hoppas din partner kan stötta dig tillräckligt så du får sova lite mer. Tillräckligt med sömn, mat, vätska och så mycket lugn och ro runt omkring främjar ju mjölkproduktionen. Förhoppningsvis blir allt mycket bättre när h*n börjar bli nöjdare.

    Gå och kolla upp dig om du misstänker en infektion, så du inte blir jättedålig. Bättre att kolla det nu än vänta, oavsett om det är framfall eller annat du känner av.

    Här har vi inte ens haft bvc på hembesök än och vår kille är 3 dagar äldre, det blir först på onsdag. Så det ska bli spännande att se vad han väger då. Här låg han på 40 g under födslovikt i tisdags, så jag hoppas det innebär att kurvan är på väg uppåt. Han äter och är nöjd i alla fall, men det är ju ändå tryggt att få kvittot på bvc också. 
  • mammalovis
    garin skrev 2015-10-17 19:55:34 följande:
    Alltså jag har idag känt ett ökat tryck neråt liksom, nästan så jag blir orolig för framfall.. Gör dock inte direkt ont så men mer obehagligt. Har blödit mindre och mindre och hittills idag nästan ingenting (sonen är 8 dagar nu) men så ikväll forsade det igenom en binda och ut på byxorna.. Mår bra i övrigt så så hoppas inte det är nån komplikation utan kanske mer att jag ansträngt mig lite för mkt idag. Var liksom inget klarrött blod heller utan mer ljusorange/rosa typ.. För övrigt är min pojk inte särskilt nöjd heller, ammar och han passerade födelsevikten igen redan som 5 dagar gammal. Så vet inte varför just jag har gjort för att drabbas av missnöjda bebisar som ogärna sover mer än absolut nödvändigt... Storebror var likadan och har alltid (18 mån) haft rätt litet sömnbehov...
    Du har nog inte gjort ett dugg för att få missnöjda bebisar. Barn är olika/lika helt enkelt.

    Ser man till mitt första barn var hon närhetstörstande och hungrig jämt, ofta 2 timmar mellan amningarna om hon inte sov i bärsjal, då jag fick väcka henne efter 4 timmar. Hon är fortfarande mycket för kramar och närhet. Lillasyster har kunnat ligga mycket själv redan från bb och sov mycket bättre på nätterna, hon är fortfarande inte kramig av sig. Lillebror verkar också vara väldigt närhetstörstande och vill ha minst några timmars närhet i flera omgångar per dag utöver amningarna. Återstår att se om hans kramighet och lugn håller i sig.
  • mammalovis

    Jag undrar var alla håller hus idag av de som fortfarande väntar på bebis. Oftast har det ju varit full aktivitet här och jättekul att läsa alla inlägg. Jag hoppas ni antingen föder barn eller myser med partner/familjen innan/efter- nytillskottet kommer.

    Hur går det med namndiskussionerna? Jag såg att bara 4 av drygt 20 bebisar var namngivna direkt. Ja, inte måste man avslöja namnet, men det vore kul att veta om valet varit enkelt eller svårt? Har ni bestämt namnet innan eller passade ett namn som ni hade som förslag? Finns det fler namnlösa bebisar?

    Här tycker vi att det är jättesvårt med pojknamn. Mina två har ju lite "modernare" namn som inte funnits med så länge. Till lillebror gillar jag Arvid bäst, men det heter ju redan hennes halvbror ... Innan funderade jag på namn som Mattis, Matteo, Mio, Vide, Oscar och Emil, men de känns så mjuka jämfört med storasyskonens och frågan är om de passar på en vuxen karl. Ett namn ska ju fungera hela livet ...

    Love och Arild är också fint, men Love blir ju så fel på engelska. Arild är kanske för ovanligt men finns med i Maria Gripes Skuggor över stenbänken-serien. Nils var jag inne på då han föddes på Nils-dagen, men då drog sambon till med Nisse, pisse, päronpung så det föll ju direkt.

    Så är det någon som har något förslag på ett mer tidlöst namn som Arvid, gärna två-stavigt och på fem bokstäver. Det ska helst inte bli några smeknamn heller, annars tycker jag att både Alexander och Gabriel är fint.

    Inom familjen finns både Andreas, Daniel, Mattias och Per. Kusinerna heter Alvin, Alva, Noah, Max, Philip och William, så de är redan upptagna.

    Jag får väl gå till bibblan och låna en namnbok samt kolla namnstatistiken och almanackan, så vi får något att diskutera.

  • mammalovis
    Iowhannah skrev 2015-10-18 13:11:36 följande:
    På namnfronten var vi länge överens om att det blir antingen Ella eller Liam. Några dagar innan bebisen kom så fick vi höra min svärmor uttala Liam på östgötska och då kände jag genast "nej. Jag kan inte utsätta mitt barn för det där", så då hade vi bara ett tjejnamn plötsligt. Och ut kom en pojke. Två minuter efter att de lagt upp honom på mitt bröst så sa jag "ska han inte heta Nils?" och efter några provdagar så bestämde vi att det ska han. Vi hade Nils som ett mellannamn egentligen, men tyckte båda två att det passade honom så bra som förnamn.

    I övrigt ligger vi kvar på neo. Lilla Nils fyller fyra dygn i kväll och sondmatas fortfarande, men mjölken är på god väg och mammas bröst ömmar ständigt. Vi har en sköterska här som känns väldigt dömande och tycks anse att amning är det absolut enda sättet att mata sitt barn. Tack för den liksom. Tänk om det skulle visa sig att det inte funkar, då vill man ju känna att man har stöd även från personalen. Jag är iaf glad att sambon håller med mig och att åtminstone han stöttar mig (det är egentligen det enda som betyder nåt).
    Är det på grund av syresättningen eller maten som ni är kvar på neo? Jobbigt att inte få komma hem och slappna av. Det krävs ju lugn och ro för att få amningen att komma igång, blir det en stress så får det ju snarare motsatt effekt. Dock är amningen många gånger tuff i början i synnerhet om bebisen bara vill sova. Min första fick de tvinga till att äta efter ett dygn, men så fick hon också en nyckelbensfraktur vid födseln och hade säkert ont.

    Här gav jag upp inför återbesöket efter drygt 4 dygn och kokade amningsnappen och sedan dess har jag lättare att stå ut. Dock har jag väldigt olika bröst. På höger sida räcker det att trycka en gång så kommer mjölken, så han behöver ju knappt suga för att kunna klunka i sig.
    På vänster är det sämre så där gör det mer ont när utdrivningen sätter igång, själv lyckas jag inte få ut mjölken på den sidan numera. Det känns som att han nyps ibland. Första dagarna gjorde det svinont när han högg till, men med amningsnappen måste han ta ett större tag, så det blir bättre. I början fick jag bita mig i läppen för att stå ut.
  • mammalovis
    Angelica1984 skrev 2015-10-18 20:52:39 följande:
    Larissa: jag gjorde en hinnsvepning men tyckte inte att det kändes alls nåt särskilt. Men vet tyvärr många som säger att det gör väldigt ont.

    Men det satte iaf fart på saker och ting :)

    BF29okt: Här äts det ungefär var tredje timma och en gång under natten. Lite tätare under kvällen. Hittills har han gått upp bra i vikt och hoppas att det fortsätter så.
    Han är nu ca två veckor.

    Det är jättesvårt med namn, särskilt pojknamn. Här funderar vi och känner efter för fullt. Men just nu lutar det åt att det blir en Wincent. Storebror heter William :)
    Vad skönt att bebisen går upp bra, så ni kan följa hans rytm istället för klockan. Jag hoppas verkligen att lilleman har gått upp tillräckligt i vikt till onsdag, så vi kan släppa amningen fri. Vi har visserligen redan börjat fuska en del. Jag har varit så trött på natten att jag stängt av alarmet, men inte orkat väcka honom, så i natt blev det visst 4,5 timmar emellan, å andra sidan vill han ju äta på mer än en sida då, så det tar längre tid att få sova igen. På dagen äter han oftast med 2-3 timmar emellan och även här oftare på kvällen.

    Ja, pojknamn är skitsvårt. Sambon har snöat in på Ville, men det känns för likt Wilda, tycker jag. Igår började jag fundera på Viktor.
  • mammalovis
    Iowhannah skrev 2015-10-21 10:32:26 följande:
    I dag är den bästa dagen sedan Nils föddes, vi ska nämligen ÄNTLIGEN få åka hem! Efter en vecka på sjukhuset! Ni fattar inte hur otroligt skönt det ska bli! Jag har haft en sån extrem hemlängtan! Började t o m gråta när sköterskan sa att vi får åka hem i dag :D Det är en helt fantastisk känsla och jag är så sjukt lycklig just nu!

    På sätt och vis uppskattar jag den här tiden, vi har haft en unik chans att lära oss så mycket som andra förstagångsföräldrar inte får, men många bitar har också varit sjukt jobbiga. T ex att tvinga upp hela familjen för nattlig matning, trots att ingen av oss orkat eller velat. I natt/morse var riktigt illa. Nisse vägrade först att vakna och när han väl hade ätit så vägrade han somna om. Jag var galet trött och började gråta av frustration, så sambon tog över och satt med Nils tills han somnade i pappas famn <3 Sen satt de och sov tillsammans i en liten klump :)
    Vad härligt för er, jag förstår att ni har längtat! Jag kommer ihåg hur jag väntade med första barnet, då värdena för bilirubinet (gulsot) var avgörande för hemgången och då blev jag och tösen bara kvar i knappt tre dygn. Varje dags bedömning var en pina att vänta på. Det tuffa var nätterna, då hon åt för jämnan och jag var ensam, då det inte fanns plats för pappan..

    Dessutom måste det vara skönt att lille Nils mår bra nu! Ni får njuta desto mer nu! 
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015