Oktoberbebisar 2015

Alla gör inte kub, då det varierar med olika landsting vilka som får göra det eller inte alls.

Jag tror jag blev erbjuden med första barnet, men tackade nej, då jag inte visste hur vi skulle resonera vid ett dåligt resultat. Första barnet är ju önskat oavsett.

Med andra barnet ville jag främst veta om det var ett eller två foster. Själva sannolikheten var mindre viktig och jag har en lugnare sambo nu, så det vore lättare att hantera.

Med tredje vill jag också göra kub - OM man skulle behöva förbereda för tvillingar. Med två barn under 4,5 år blir det ju lite mer komplicerat och mer att fixa rent praktiskt, så då är det skönt att ha tid på sig. Vad gäller ett sämre resultat hoppas jag att jag kan se på det som en kompis gjorde. Jag tror inte de gjorde fler prover vid kub, men däremot fick de tråkiga besked vid RUL, men var väl till viss del förberedda på det då det stämde med KUB. Där blir det ju mer definitiva besked om det handlar om trisomi med obefintlig överlevnadschans.

Sedan hoppas vi självklart på ett friskt barn, då det blir intensivt med tre friska också. Ett sjukt barn kräver ju mer tid både omsorgsmässigt och i och med alla möten med habilitering, sjukvården o s v.

Ja, här har magen också svällt mer än nödvändigt tycker jag. Dock har jag inte träffat vännerna på ett tag, så ingen har sagt något. Däremot kan jag känna igen det där med att vilja bosätta sig i sängen. Jag är verkligen konstant trött och orkar knappt ingenting. Att sitta i sängen och vika tvätt är lagom ansträngande.

Jag hoppas förkylningen släpper snart så jag kan återfå både normal kroppstemperatur och lite ork igen.

Ja, jag jobbar 90%, men senaste veckan har jag vabbat tisdag till fredag då yngsta haft ögoninflammation och nu senaste dagarna även kraftig hosta, så vi har fått börja medicinera igen. Jag räknar med att hon kan gå imorgon igen, men jag mår typ bara sämre idag. Jag brukar kunna äta en mindre portion mat, men ikväll var det inte gott med kyckling, ris och café de Parisås. Nu är jag mest irriterad i magen och allmänt äckelmagad. Frågan är om man behöver äta något mer litet eller om man helst ska låta bli. Jag har legat och vilat en stund utan resultat och höll på att kräkas när jag skulle duscha den äldsta. Nu har hon håret flätat och kan väl skickas i säng. För mig återstår att packa en matlåda av kvällens mat, men det bär mig verkligen emot. Usch. Jag hoppas inte att morgondagen blir en plåga.

Tack och lov verkar jag ändå något piggare. Jag har lyckats gå och handla inför veckan i vårsolen, så det kanske finns hopp.

Det låter som att du skulle behöva ha några amningsfria nätter, så du får sova ikapp. Jag hade det så i ett års tid och det sög verkligen energi. Sedan har hon fortsatt vakna lite då och då på nätterna (är 4 nu). När jag blev gravid var hon 1 år och 9 månader, då satte sambon ner foten och sa att nu lägger jag och tösen oss i vardagsrummet så du får sova. Visst var det en kamp att få henne att somna i spjälsängen, men det hjälpte. Jag var t o m sjukskriven i 4 veckor av kombinationen trötthet, illamående och paniken över att få ett syskon när jag var så trött. Vi lyckades på ett testförsök, månaden innan vi tänkt försöka på allvar.

Tack och lov sov lillasyster över 4 timmar natten till BVC-sköterskan hembesök. Tack och lov hade hon ökat i vikt så pass att vi kunde låta henne sova. Så hon sover mycket bättre än storasyster. Oftast ca 8 på kvällen till 7-8 på morgonen, om hon inte är sjuk förstås - då får man en chock. Sambon är nattuggla så han tar det mesta med äldsta tösens uppvaknanden. Så det behöver inte bli ett likadant barn.

Med första samsov jag, andra fick tidigt ligga i en lift bredvid förutom när jag somnade vid amningen förstås. Om det är den avgörande skillnaden vet jag inte, men de har som sagt helt olika sömnmönster.

Det låter som du har överskattat din egen förmåga när du fick en graviditet på halsen. Utan barn i eller utanför magen orkar man mycket mer än som gravid eller med småbarn hemma. Jag hoppas du kan prioritera att inte göra allt precis samtidigt. Just nu behöver du nog som många fler av oss få ligga en del på sofflocket och bara ta det lugnt, helst utan dåligt samvete.

Sedan innebär en graviditet att tarmarna flyttas och gör plats för ett kommande barn som ska växa. Du är inte ensam om att känna dig tjock. Det är väl okej för mig, bara magen inte vore så obekvämt i vägen när man sitter upp. Periodvis i helgen har jag mest legat i sängen och tyckt synd om mig själv då det känns konstigt här och var.

Idag har jag jobbat, så det är inte många minuter jag har suttit ner, så vid fyra var jag totalt slut i benen.

Försök se det positiva i att du väntar barn. Visst kroppen kommer förändras, men när väl babykulan kommer hoppas jag du kan glädjas åt det. Den svullna magen nu är nog inte en vacker syn för någon blivande mamma.

Lycka till imorgon! Jag längtar, men det är drygt en månad kvar ...

Sluta titta på gravida fotomodeller, de utgör ju bara en bråkdel av alla gravida och är ju inte ens stadda på normalkost. Dessutom har de pt och många är hysteriskt nojiga för sin vikt, då hela deras liv står på spel.

Tittar man på gravidbilder på forum har jag nog bara sett en tjej där det var svårt att se, även närt hon var höggravid, de flesta andra har haft varierande former och olika sorters magar.

Jag har själv fått höra att jag haft liten mage, men det har jag aldrig tyckt själv.

Sedan undrar jag vem som är sugen på sex när illamåendet och tröttheten upptar det mesta av ens tid. Inte jag i alla fall. Så se det som helt normalt. Det finns tid för det med, om man har lust. Jag brukar sällan ha det som gravid.

Det var via läkare på vc i början, runt vecka 8-12, tror jag. Jag tror mitt låga järndepåvärde påverkade, även om jag visste det först senare när bm rekommenderade järntabletter i november när jag skulle föda i juni. Jag var totalt slut och mådde inte bra på jobbet heller, så det var många bäckar.

Beklagar också! Jag hoppas ni återfår krafter till nya försök så småningom.

Inga tankar är naiva, det är ju en ny fas i livet ni genomgår och allt är nytt. Lyft tankarna här istället för att gå och grubbla i onödan. Alltid finns det någon med liknande tankar eller ett bra svar kanske.

Välkommen hit! Jag har äldsta dotter född i december 2010, så det var på 4 dagar när en 2011. Sedan har vi en på 21 månader också.

Dottern har pratat om att jag varit sjuk på förskolan, men om det är för att både jag och lillasyster var förkylda och hemma i torsdags när hon var på förskolan eller om det hänger ihop med att jag varit så trött och legat mycket i sängen är svårt att veta. Vi vill ju gärna inte få henne att tro ännu att vi får en bebis förrän vi gjort kub i alla fall. Hur tänker ni?