Oktoberbebisar 2015
Pixel15 skrev 2015-10-28 19:46:55 följande:
loowhanna: Oj, flytt mitt i bebisbubblan?! Förstår att det har tagit på krafterna. Hoppas du kan få lite extra tid för återhämtning när ni är på plats i huset.
Inlägg från: Iowhannah
|
-
Det hoppas jag med! Svärmor följer med när vi flyttar, så hon får vara barnvakt medan vi sakteliga börjar packa upp och komma i ordning. Sen så har vi både flyttfirma och städfirma, det enda vi behövt göra är att packa. Men, tro mig, det räcker! Vilket jobb det har varit! Nu är vi iaf klara och sitter i sängen och äter godis. Det har vi förtjänat :)
-
Jag har samma problem. Min rygg tar kål på mig om jag går mycket! Hade inga som helst problem under graviditeten (förutom ett ryggskott under mitten av den), men nu! Nu får jag ont bara jag går ett tag! Sambons teori är att ryggen ska anpassa sig till att jag inte är gravid, men den borde inte bli så himla ansträngd tycker jag :/svejo skrev 2015-10-29 19:52:15 följande:
Hej och grattis till alla som fått. Ingen nämnd, ingen glömd. Idag är lilleman 1 vecka och jag njuter av varje sekund. Vill inte att han ska bli stor utan vara såhär pluttig hela tiden:)
Mammalovis- har lite samma problem som du med sömn och amning. Han vill gärna äta ofta på nätterna och sover inget långpass än så länge. Detta gör ju att tålamodet tryter lite när det gäller syskonen. Vilken tid lämnar du på förskolan? Jag har nämligen en lämning till skola kl 8 och nästa kvart i 9 och det känns som jag måste upp kl 6 för att hinna med allt.
Har varit ute kortare promenader men får så vansinnigt ont i ryggen efter ett tag, någon mer som känner så? Vet inte om det är för att magmusklerna är obefintliga?
Lycka till alla som väntar!
-
Grattis! Vilken turboförlossning! Och skönt att det gick så bra också :)LittleMommy skrev 2015-11-09 08:34:32 följande:
Äntligen är Siri här! Hon kom den 6e med besked! Tur att jag redan låg på fl för efter en värk gick vattnet o 4 minuter senare var hon ute!
3130 "tung " och 50 cm lång :) Helt underbar!
-
Här har det hänt nåt nytt! Någon har banne mig sovit hela natten :D Han åt vid 23, somnade vid 00 (efter en avslappnande promenad) och vaknade inte förrän 0530 :O Orolig som jag är så har jag varit uppe och tittat till honom ett par gånger, men han sov så sött. Han åt ovanligt många gånger i går, så han bunkrade väl lite. Jag klagar definitivt inte, tvärtom ser jag helst att det här fortsätter! Jag matar hellre varannan timme på dagen om det innebär mer sömn på natten.
-
Det är verkligen inte alltid lätt! Själv har jag dragit på mig en förlossningsdepression. Det började redan när han var ett par dagar gammal, men då tänkte jag att det bara var baby blues och att det snart skulle gå över, men det har bara blivit värre. I dag har jag storgråtit i nästan fyra timmar i sträck. Jag har återkommande tankar om vilken värdelös mamma jag är som inte ens orkar med mitt eget barn. Han förtjänar så mycket mer, inte en mamma som bara gråter och är deppig :/ Jag står på kö för att få träffa en kurator, men det kunde tydligen ta drygt tre veckor enligt bvc-sköterskan. Tre veckor är en overkligt lång tid när man inte mår bra. Just nu önskar jag att min sambo skulle haft ett "nio till fem"-jobb så jag kunde få avlastning vid samma tider varje dag. Usch, i morgon jobbar han 13:28-0:40 :/Fru Hermelin skrev 2015-11-13 17:11:53 följande:
Nu är Love drygt 2 veckor. Var på BVC i tisdags och han ligger fint på Sd+1,5 på både längd och vikt. Verkar bli en långis som storasyster. 55,5 cm och 4570 gram.
Amningen går bättre och bättre och såren börjar äntligen ge sig! Har Raynauds syndrom i ffa vänstra bröstvårtan så den har varit lite segare att läka, men nu verkar det äntligen vara på G. Har dock fortfarande lite kämpigt att vänja mig vid det här att vara ensam källa till mat och tröst dygnet runt, men det går nog också allt bättre tror jag.
Men ibland känns det bara så himla tungt alltihop. Nån mer som känner så? Bristen på rutiner, allmän känsla av kaos... Ibland tvivlar jag på att jag nånsin kommer få ihop allt. Just nu kan jag inte lämna dottern på föris ens. Hade vi haft förskola i närheten hade jag fixat det men vi har ca 45 min resväg (enkel!) med 2 kollektiva färdmedel och rejäl promenad och det känns helt övermäktigt än så länge. Det tär lite på mitt självförtroende, även om jag är oerhört tacksam att min man kan lösa det året ut.
Försöker hålla fokus på allt jag faktiskt får ihop och klarar istället, men ibland svajar jag verkligen. Ibland känns det bara tungt!
-
Tack så mycket för dina ord, de värmer verkligen!Fru Hermelin skrev 2015-11-13 18:16:27 följande:
Åh vad jag känner med dig. Gick igenom en förlossningsdepression efter att dottern föddes. Dessvärre viftades den bort av min barnmorska vilket ledde till att det dröjde över ett år innan jag fick hjälp och två år innan jag var mig själv igen.
Otroligt bra att du trots allt ska få träffa någon och att du varit stark nog att "ta tag i det" så tidigt. Förstår att tre veckor känns oändligt långt, hoppas du får tid snabbare!
Jag vet hur fruktansvärt tärande de där tankarna och känslorna är, men jag vill i alla fall säga att det finns ljus på andra sidan. Du är en jättestark mamma som tar tag i det och din son kommer klara sig fantastiskt trots att du är ledsen! Min tjej har blivit en alldeles fantastiskt trygg och klok tjej och vi är jättenära <3
Stor kram till dig
Jag insåg ganska snart att ju tidigare jag tar tag i det här, desto snabbare kommer det bli bättre. Det är svårt att prata om sånt med okända människor, men de på bvc är ju ändå till för att hjälpa föräldrarna också. Vår bvc-sköterska är jättebra och jag känner mig trygg med henne :)
Det låter kanske lite fel, men det känns så skönt att veta att det finns folk som känner igen sig i vad jag går igenom, och som har varit där själva. Någonstans inombords tänder det ett ljus. Det går att komma ut ur det här, även om det känns jävligt tungt just nu. -
Tack :)mammalovis skrev 2015-11-13 23:06:28 följande:
Usch, vad tufft för dig. Kanske är det ändå inte så konstigt med tanke på att ni hade en jobbig start med infektioner och extra tid på sjukhus. Samtidigt är det ju bra att du ändå är medveten om/kan se ljuset i tunneln och att du kommer få hjälp. Styrkekramar till dig! Ta väl hand om varandra och ställ inga orimliga krav på dig själv. Det kommer bli bättre och avsett är du den bästa mamman lille Nils har.
Jag har själv reflekterat över det, att vår start mycket väl kan ha påverkat mig mer än jag trodde då.
I kväll har Nils och jag invigt bärselen och vi båda ger den högsta betyg i bekvämlighet! Förhoppningsvis kan den hjälpa till att göra mina dagar något lättare. Skönt att kunna vara lite fri och flexibel även när han bara vill vara nära. -
Tack så hemskt mycket! Det var bra råd (även om jag, som har levt med en deprimerad person, känner till de flesta så är det svårt att leva efter dem ibland).Pixel15 skrev 2015-11-14 18:29:19 följande:
lowhannah: Fy vad tråkigt att höra att du inte mår bra! Ser att du har fått många bra råd här, och jag håller helt med om att det viktigaste är att du har förstått att du behöver hjälp. Men tre veckor är länge att vänta på samtal... Jag har haft depressioner tidigare (ej efter förlossning) och har några tips som jag gärna vill ge dig - och kanske finns det någon annan som kan ha nytta av dem. Sen gör du vad du vill med dem Be att få träffa en läkare snarast och se om du kan bli sjukskriven, hel- eller deltid. Då kan din sambo vara föräldraledig resten av tiden, så att du inte behöver ta allt ansvar från bebisen själv. Jätteviktigt att du inte sitter ensam hemma och är ledsen, då blir det bara tyngre! Kolla ditt järnvärde. Mina nedstämda perioder har nästan alltid hängt ihop med lågt Hb. Det kanske inte gäller dig, men är en enkel sak att kolla upp och åtgärda. Ligger du väldigt lågt kan du t.ex. få ett ferritin-dropp för att snabbt fylla på järndepåerna. Se till att du får sova så mycket det går! Visst delammar du? (Förlåt om jag minns fel!) Då kan ni ju förhoppningsvis turas om med matning så att du får sova lite mer. Sömn är extremt viktigt när man är nedstämd, allt känns ju tyngre när man är trött. Dagsljus och d-vitamin är också bra att fylla på med. Och att göra sånt som du brukar tycka är roligt, även om du inte känner samma entusiasm inför det som du brukar. Det är lätt att ge råd, men jag vet att det kan ta emot väldigt mycket att följa dem. (Jag borde vara bättre på att leva enligt dem själv )Jag hoppas du kan hitta några ljuspunkter i vardagen och påminna dig om att du är den bästa mamman för ditt barn!
Jag har funderat på det där med sjukskrivning. Vet du (eller nån annan för den delen) hur mycket som krävs för att bli sjukskriven? Hur dåligt måste man må?
Jag delammade förut, men hela grejen med amningen stressade mig så nu kör vi bara på ersättning. Det är en ångest mindre iaf.
Jag har också tänkt på att börja ta järntabletter igen. Jag har en del kvar sen graviditeten. Kan ju inte skada iaf. Och eftersom jag inte ammar så kan jag ju egentligen ta naturmedicin också om jag vill det.
Jag ska iaf prata mer med bvc. Hon borde ju kunna svara på vissa frågor och vidarebefordra mig till rätt personer för hjälp. -
Jag åt Duroferon, men mina värden var så bra så min bm sa att jag inte behövde äta dem mer om jag inte ville. Sen lade hon till att det kan vara bra att spara de resterande kartorna ifall jag behövder dem efter förlossningen. Jag har hittat dem nu, ska bara komma ihåg att ta dem också...
-
Jag pratade med bvc-sköterskan i dag och hon var väldigt förståelig. Hon sa också att förlossningsdepression är vanligare än man kan tro. Konstigt att det inte pratas om under föräldrakursen på mvc. Hur som helst, jag fick tid till en läkare i morgon för att se om det är aktuellt med sjukskrivning. Hon skulle även försöka se till att jag får en snabbare tid hos kuratorn. Så vi får helt enkelt se i morgon vad som händer. Det vore skönt med en sjukskrivning så vi kan vara hemma båda två och jag får en chans att fokusera på mig själv. Samtidigt har jag tänkt börja jobba efter årsskiftet, förhoppningsvis mår jag bättre då.