Oktoberbebisar 2015

Självklart ska det bli spännande att se hur barnen reagerar på sitt syskon. 2-åringen pratar mycket om att mamma har bebis i magen och blir alldeles överlycklig när hon ser en bebis på stan. Så frågan är ju om hon blir lika lycklig av någon som bor här permanent. Samtidigt är hon ju pappas flicka så jag tror det underlättar mycket, men på dagarna är det ju jag som kommer få ta många strider och hon är ju minst sagt en bestämd ung dam med många tvära kast som kan reta fullständig gallfeber på en. Tuffast just nu är ju att hon ska göra och bestämma allt efter egen pipa, så när man ska iväg kommer det ju ta jättelång tid är jag rädd, eftersom ingen är helt självgående och man får ju bara hjälpa henne när hon efterfrågar det. Samtidigt har hon väldigt stor integritet och kramar sker bara på hennes villkor, så det blir intressant att se om bebisen mjukar upp henne eller om hon håller lite lagom distans, vilket kan vara skönt och underlätta passandet. Man lär ju få se upp med småsaker, då hon samtidigt är givmild när syrran är ledsen.

Min äldsta var 2,5 år när hon blev storasyster och det första hon sa när de sågs på sjukhuset var: jag gillar min lillasyster, så det var ju en bra start. De fick träffas utanför avdelningen och syrran låg i plastbaljan. Sedan har man fått hålla undan henne en del då hon lätt blir överexalterat och ville slänga sig över sin syster och den risken lär nog finnas nu med då hon lätt blir bufflig i sin iver. Det gäller mot mig också att det blir så dumt ibland som hon inte haft avsikt för, men hon har så svårt att bara ta det lugnt och lyckas inte styra t ex knän och huvud från att dunka i en. Annars tror jag hon kommer vara en stolt storasyster, även om hon kommer vilja få vara riktigt liten ibland och krypa upp i knät. Så där kan nog konkurrensen finnas kvar.

Då och då vill båda barnen se bilder från när de var bebisar på datorn, så det har blivit ganska ofta på sistone. Tyvärr slutade min kamera fungera upptäckte vi på förlossningen, så de första korten har bara sambon i sin telefon. Jag vet knappt om jag har sett dem, men egentligen borde vi se till att föra över dem till datorn nu för då blir det kanske lättare att förstå varför mamma är borta när lillasyster ser sig själv på sjukhuset.
Sambon är ju iväg på hemvärnsövning två gånger om året, men jag har nog bara sovit borta en natt utöver förlossningen sedan yngsta föddes. Dock har ju äldsta sovit hos sin pappa i perioder, så där har det ju varit tvärtom sedan hon föddes.

Nästa vecka får jag väl ta en sväng till biblioteket och låna lite syskonböcker så vi kan läsa och prata om vad bebisar gör och vad de kan göra med bebisen. Den äldsta tror att hon kan lära bebisen prata direkt och tror den redan kan säga ga-ga fast jag försöker påtala att de bara kan skrika i början. Jag vet att vi gjorde detsamma sist och att hon gärna läste böckerna efter bebisen hade kommit också.

Usch, vilken dålig tajming med bilarna, sånt är så jobbigt och dyrt. Jag hoppas ni löser det ändå.

Flytningar har jag nog också lite grann, men inte så det märks så tydligt, de hinner ju torka in. Det vet jag att man får massor av strax innan förlossningen, så har det åtminstone varit för mig. Med första barnet blev jag osäker om det bara var flytningar eller vattnet som hade börjat sippra så vi var inne på en kontroll. De konstaterade ingen vattenavgång, men 2 dagar senare föddes hon i alla fall.

Tja, känslig var väl bara förnamnet när jag blev sjukskriven för sammandragningar för 1,5 vecka sedan. Jag ville ju jobba och kunna vara i ett socialt sammanhang några veckor till. Nu är jag knappt till nytta för någon. Inför mötet med bm var jag också tårögd då det är jobbigt när sambon inte förstår skillnaden mellan att prioritera att gå ut en sväng jämfört med att dammsuga, även om det ger likvärdig mängd sammandragningar.

Så sedan sjukskrivningen har väl livsglädjen dalat, då det är tråkigt att gå hemma och det finns inte så mycket att se fram emot. Det blir ju mest att man vänder lite på dygnet och mest spelar på telefonen, sitter vid datorn eller vilar och det är ju inte så meningsfullt. Det har varit riktigt skönt att få hämta på förskolan och träffa lite folk igen när sambon är på hemvärnsövning. Å andra sidan har dagarna gått fortare än jag räknat med, så jag har inte haft så tråkigt som jag räknade med, men heller ingen energi över för att göra saker som virka och sy, som skulle kunna vara roligt. Det blir ju lätt att man tänker att det kan jag göra imorgon ... Så totalt sett är det bättre än förväntat även om jag blir väldigt trött och slö av att gå hemma.

Imorgon ska jag ta med båda barnen på barnklädesmarknad, det lär bli en tuff match att hålla koll på dem bland massa folk, men jag hoppas de kan hålla sig i närheten och inte springa iväg. Det är vid sådana tillfällen man överväger tanken på koppel på barnen ändå.

Förlossningen innebär mer skräckblandad förtjusning. Just nu hoppas jag det dröjer för att slippa neo, både för min och barnens skull, så jag har väl svårt att se fram emot bebis än. Just den här gången är ju frågan om det mest blir mysigt eller tufft med bebis plus två barn till som pockar på uppmärksamhet. Man hinner ju glömma mellan varven hur intensivt det första halvåret kan vara med alla amningar och sömnbrist, så jag hoppas på en bebis som bara hänger med.

Jag tycker att bebisen har ändrat mönster någon gång i den vevan. Innan hade jag en bebis som alltid satte igång runt 10-11 på kvällen när jag gick och la mig för att sedan vakna runt 5 på morgonen. Under dagen var det mer oregelbundet.

Nu har jag mer en eller två dagar som är mer intensiva och det verkligen brötas runt uppåt ovanför naveln och andra dagar det är lugnare över lag både i hur hårda sparkarna är och hur ofta de kommer. Sedan har jag ju mycket sammandragningar, så jag lägger nog mer märke till dem numera än rörelserna, men flera gånger per dag känner jag av bebisen, men visst händer det ganska ofta att jag funderar på när det senast var jag kände något.

Det kan säkert bero på både läge, att huvudet läggs neråt, att barnet har tillväxtperioder och kanske även att sömnmönstret ändras. Det sägs ju att födda barn växer när de sover, så jag antar att det gäller bebisar också. De går väl upp 250 g i veckan nu på slutet tror jag att jag läste nyligen.

Det viktiga är ju att rörelserna fortsätter flera gånger om dagen, annars är det ju dags att de kollar upp det på förlossningen med ctg, så bebisen fortfarande lever.

Grattis till lilla Ida! När var du beräknad och hur stor var hon?

Ibland är det skönt med en snabbare förlossning, även om det kan ta tid att komma ikapp mentalt efteråt.

Det känns som att många bebisar kommer i förtid, eller är det de med bf de första dagarna i oktober som inte kan hålla sig?

Det är inte några fogar som spökar då? Eller ligament som töjs ut?

När jag haft sammandragningar och magen är hård som en stenkula har det periodvis satt sig i ryggen som ett band långt ner, främst om jag har stått upp en del. Jag antar att det blir ansträngande för ryggen att kompensera när magen blir hård. Oftast hade jag även tryck neråt. Nu det senaste har det varit lite bättre tror jag, eller också har jag inte hunnit tänka så mycket på det i helgen då jag har varit ensam hemma med barnen.

En förvärk för mig innebär ju att magen är stenhård och gör ont i vila, så några sparkar från bebisen går ju inte känna samtidigt vad jag vet. Men du kanske menade att en ny sammandragning som gör ont/förvärk triggas av barnets sparkar först.

Å andra sidan är ju läkarspråket annorlunda, då jag är sjukskriven för förvärkar, men har sammandragningar som inte gör särskilt ont, utan mest bara är obehagliga och magen blir totalt stenhård.  Dock är de i vila/sittandes så att de kommer och sprider sig som tentakler som kommer närmare och närmare varandra tills magen är stenhård. Läkaren som undersökte mig i gynposition (för att mäta tappen) tyckte tydligen att magen var hård även när jag inte hade en sammandragning.

Om jag inte hade blivit sjukskriven hade jag jobbat till 9/10 och är beräknad till 17/10. Nu blev jag istället sjukskriven i 34+3.

Med de andra barnen har jag jobbat till ca en vecka innan bf och fått bebisen efter 5 hellediga dagar båda gångerna lustigt nog.

För det första gör jag väl allt för att förlossningen inte ska starta än, då jag bara är i 36+1 nu, så det är förhoppningsvis några veckor kvar. Så än letar inte jag tecken, utan hoppas snarare att dagarna bara rullar på.
Eftersom jag är sjukskriven för mycket sammandragningar och beordrad vila i hemmet, så gör jag inte så mycket, även om det finns massor jag borde göra.

Bebiskläderna är tvättade och uppsorterade efter vad som ska med till bb och stanna hemma. Däremot är inte bb-väskan packad, men påbörjad och en lista är skriven, då det kan bli bråttom, så egentligen borde jag packa färdigt, men det är väl någon mental spärr. Kvar är även att flytta ut lillasyster till syrrans rum och tvätta spjälskydd, amningskudde och de lösa delarna till liggkorgarna, samt montera om spjälsängen. Vi har sparat en liggkorg till en gammal vagn som vi har i vår säng eller i spjälsängen i början när bebisen inte tar så stor plats så det blir mer ombonat.

Sedan har jag tänkt sy ett påslakanset av ett gammalt lakan, virka bebisskor och en bläckfisk, sy dockkläder till lillasysters dockor och likaså sängkläder. Sortera upp gamla barnkläder storlek för storlek och allmänt försöka jobba på att få bättre ordning, men som regel händer ingenting.

Jag har börjat vända på dygnet och är väldigt seg på morgnarna. I morse hade jag mycket sammandragningar redan i sängen så jag valde att ligga kvar och somnade om. Sedan brukar det bli lite mobilspel innan frukost och dusch. Idag har jag vikt tvätt och suttit i storasysters rum och plockat igenom hennes leksakslådor och sorterat grejer rätt, då hon har en förmåga att bara slänga ner allt huller om buller. Därefter blev det lunch och en stunds vila och en kompis ringde innan jag städade upp lite av lillasysters leksaker i vardagsrummet och fastnade vid datorn.

Andra tänkta saker är väl att läsa de böcker som finns hemma samt ta tag i foton och annat. Egentligen skulle jag gått ner på stan och kollat utbudet på amningsbehåar då de gamla är för små, så jag vet vart jag ska gå efter förlossningen när brösten har stabiliserat sig. Sedan väntar en tur till stan för sista shoppingrundan av lite bebiskläder, spegel till bilen och hämta ut några babyboxar. Ev får det vänta till nästa vecka då jag passerat 37+0, så det inte är hela världen om förlossningen drar igång.

Så konstigt nog går dagarna rätt bra ändå. Framåt fem kommer resten av familjen hem, så då är det bara middag och läggningsrutiner kvar innan jag fastnar vid datorn och läser inlägg från septembermammorna.

Det är väl bara humöret som brukar påverkas. Man pratar ju om baby blues som kommer ganska nära efter förlossningen. Smart att både du och din partner läser på om detta och att sambon kan hålla koll på tecken på förlossningsdepression som några få drabbas av, oavsett om man löper mindre eller större risk för det. Likaså kan ju även pappan drabbas.

Med första barnet minns jag inte, mer än att hela första året var tufft p g a täta amningar och mycket sömnbrist och ingen avlastning då pappan var psykiskt instabil och inte orkade avlasta mer än någon enstaka timme dagtid. Där hade jag visserligen i början att jag var ute och gick på byn med barnvagnen vid midnatt flera nätter för att sambon skulle få sova och inte tappa humöret av bebisens skrikande samtidigt som bebisen skulle somna, så då rann tårarna som en konsekvens av trötthet, uppgivenhet och foglossning som kom först efter förlossningen. Då vet jag att jag någon gång önskade att jag bara kunde lämnat bort henne så jag fick sova ikapp, men samtidigt växte väl moderskärleken fram i den vevan. Jag ville ju egentligen inte överge mitt barn.

Med andra barnet fick jag mjölkstas på söndagen (födde torsdag morgon) när mamma skulle åka hem efter att ha hjälpt oss över helgen så då var jag rätt gråtmild i samband med att jag hade ont och feber, så jag fick gå på värktabletter några dygn och försöka amma mig ur problemen. Så det är svårt att säga vad som orsakar vad, men visst kan man vara extra känslig i den nya situationen.