Oktoberbebisar 2015

Vi får hoppas att bebisarna har vett nog att vända sig rätt. Ni som vet att ni har bebisarna i säte, var känner ni rörelser någonstans?

Jag tycker min bebis orsakat vibrationer lite överallt i övre delen av magen det sista, även om de flesta buffarna är uppåt fortfarande. Ena dagen är det jättemycket rörelser, nästa betydligt mindre, så jag nästan undrar om något är fel.

Troligen börjar jag även få foglossning, då det känns att gå från bäckenbotten, ryggen till övre delen av magen, inklusive sammandragningar. Konstigt nog pressar/stramar det neråt även när jag går på toa. Så det är en ny känsla, men det verkar inte hänga ihop med själva kisseriet då det fortsätter även efteråt.

Idag kom jag i alla fall ut på en promenad och gick till KappAhl och skaffade vinteroverall till lilltjejen, nya finger/tumvantar till båda, mjuka gosiga vantar till bebisen och framför allt hittade jag de söta snuttefiltarna i form av kaniner som jag tänkt beställa, men aldrig fick tummen ur i tid, så ännu en bock på listan och jag slipper lägga mer tid på att leta. Lillasyster har en liknande i form av ett lamm, kallad Bä. Även hon verkade godkänna bebisens tack och lov. Så nu är det mer vinterskor som behövs till de äldre inför vintern och någon body till bebisen i 50, annars är vi rätt väl förberedda om jag blir ännu mer orörlig.

Jag hoppas vi kan ta en tur till Jönköping på måndag när förskolan är stängd och min mamma har tagit semester för att ta barnen, då jag egentligen skulle ha en obligatorisk arbetsdag, så jag kan hämta ut några gravidpaket och handla det sista. Det känns lite läskigt att vara iväg med båda barnen själv då jag är så långsam numera och vi inte har en lördag ledig på 3 veckor då sambon är hemma hela dagen, så jag kan åka själv. Samtidigt är det skönt att ha någon med om förlossningen skulle triggas igång och det fungerar ju annars inte på vardagarna när sambon jobbar. Min kropp känns ju inte så pålitlig just nu, även om jag tror bebisen kommer komma närmare bf som de andra.

Jag hade en del förvärkar med andra barnet på nätterna, knappt en vecka innan förlossningen startade, så första värken ignorerade jag klockan då jag bara väntade på om det skulle komma fler..

Det är ju tur du är så långt gången ändå, om det ökat så pass mycket. Frågan är väl om du orkar jobba om du inte får sova på nätterna? Det är ju samtidigt skönt att vara så utvilad som möjligt inför förlossningen. Å andra sidan gav jag inte mig förrän läkaren hade kollat upp mig och tyckte jag borde vara sjukskriven, så jag ska inte säga så mycket. Dock är det ganska skönt att inte kämpa på jobbet då jag blivit så trött det sista och det både känns i ryggen och trycker neråt i samband med sammandragningarna.

Här kallar jag bebisen för illbattingen när det är som mest.

Det låter ju som att det skulle kunna vara på g med en långsam latensfas. Blir det för utdraget så får du ringa förlossningen om du behöver få något att sova på. Det kan ju också vara skönt att veta om värkarna gjort någon nytta. Lycka till!

Nä, det har jag som tur är inte drabbats av då jag borde ta det lugnt med tanke på mycket sammandragningar, men egentligen har jag ett antal ytor jag borde hunnit ta tag i, då det aldrig blir av att göra klart.

Dock har jag satt dit tyget till babyskyddet och fixat bältet på plats idag. Sedan fick bebisens nalle spännas fast till mina barns stora förtjusning. Jag hoppas bebisen kan få ha sin Tiger i fred.

Barnen tog dock och hjälpte mig plocka rent på golvet i hallen och köket och båda gjorde premiär igår med att dammsuga. När en 4,5- och 2-åring är inblandade blir ju resultatet därefter. Tyvärr lär väl inte sambon ta vid idag, då mormor inte kommer imorgon p g a förkylning, så jag får försöka ha dem hemma själv när förskolan är stängd imorgon. Jag hoppas det blir lite vila ändå när yngsta sover middag.

Ja, du är inte ensam. När jag var uppe och lämnade mitt sjukskrivningsintyg i veckan kom tårarna och gick inte att hejda. Dels frustrationen över att ge sig, dels tristessen och avsaknaden av socialt liv och dels att inte få hjälpa barnen som pedagog och få fortsatt pedagogisk handledning och diskutera hur man bemöter deras mattesvårigheter på bästa vis. Sambon får hämta och lämna på förskolan, så även den biten missar jag och då är han inte vårdnadshavare för den äldsta som inte är hans.

Efter två bra graviditeter med jobb fram till 6 dagar innan jag fött är jag nu osmidig som få i vecka 34+3. Inte är det smidigt att plocka upp saker från golvet utan sammandragningar, inte kan jag ta en spontan tur ner på stan utan att känna av det, inte kan jag ta med barnen ut, då jag inte klarar av att springa ikapp en 2-åring. Imorgon hade jag tänkt ta med barnen till ett köpcenter och fixa lite, men då mormor inte orkade komma p g a förkylning och trötthet efter en tuff helg vågar jag inte åka själv med två barn fulla av spring i benen, som inte lyssnar alla gånger utan har egen vilja. Likaså får jag räkna med att hemmet förfaller då sambon inte inser att det är dags att dammsuga heller utan tjat. Likaså får jag be om hjälp med tvätten, då trapporna är extra tuffa vad gäller sammandragningar. Så visst känner jag mig begränsad, jag som är van att gå en km till jobbet varje dag och bara kunna ta en tur ner på stan när jag är ledig. Nu får jag passa på när sambon är hemma och kan ta barnen, om det är något viktigt, annars får det vara.

Nästa helg ska jag dock försöka gå på barnklädesmarknad med två barn, det lär bli en intressant utmaning, då sambon är iväg torsdag till söndag. Tack och lov har de förskola torsdag-fredag, så då får jag försöka vila upp mig. Det kommer nog vara skönt när den helgen är över, då jag kommer känna mig instängd, då det är svårt att få med barnen in, om man går ut ...

Grattis till sonen! Då hade jag inte så fel igår när jag trodde din förlossning var på g. Jag hoppas du mår bra, trots att du jobbade in i det sista. Passa på att vila allt du kan när bebisen sover, så du har krafter till kommande matmaraton. Dock brukar man vara så hög på hormoner i början att det är svårt.

Som omföderska är det tydligen inte ovanligt att man kan vara öppen 4-5 cm länge, sa min bm, när vi pratade förlossning sist. Slemproppen kan ju dessutom tillbakabildas har jag hört. Jag har aldrig sett någon slempropp, bara vattniga flytningar innan det drar igång.

Jag är ju lite nojig, då det gått fort tidigare, så det ska bli skönt att träffa bm på onsdag och få konstaterat var huvudet ligger nu. Hickan verkar ju vara på olika ställen det sista. Jag som hoppades att barnet skulle fortsätta ha huvudet neråt, börjar vara väldigt osäker på om så är fallet. Jag hoppas den har vett att ligga rätt någon vecka innan förlossningen, så man kan slappna av när det drar igång. Jag vill ju inte att den ska fastna i säte hemma.

Just nu längtar jag efter att få tillbaks min normala kroppsform igen och kunna promenera, böja mig ner, sitta på golvet med barnen och ta mig upp utan stånk och stön. Inte ens den korta stund det tog att steka pannkakor idag var särskilt trevlig, då det spänner så. Det gör ju inte aj-ont så ofta, men ändå att jag grimaserar. Samtidigt hoppas jag bebis stannar till åtminstone 37+0, så det är ju ändå 2 veckor kvar av gnäll. Dock har det gått bättre än väntat att ha barnen hemma idag när förskolan var stängd och likaså öppna förskolan vi tänkte gå till.

Idag har det ändå blivit lite grejande, jag och äldsta dottern har vikt tvätt och rensat ut för korta leggings och tröjor samt sommarleggingsen. Frågan är bara hur många leggings hon behöver ha, för att det ska snurra på när hon bara har en storlek framme. Oftast tvättar jag ju all tvätt en gång per vecka, men ibland har jag inte riktigt orkat med all tvätt ...

Lite beror väl på om sammandragningarna kommer i vila eller rörelse. Minskar de till mindre än en gång i kvarten vid vila var det ingen fara sa de till mig. Men om de började bli smärtsamma, så skulle de dra öronen åt sig på förlossningen. I vanliga fall får man ju rådet att ta två Alvedon och vila. Går det inte över då brukar det ju vara läge att ringa.

Hur har det gått?
Har du blivit sjukskriven eller fortsätter du jobba?

Lite beror ju på hur ofta de kommer och om det är i vila eller rörelse. Likaså hur långt gången du är.

Jag ringde förlossningen när jag fick sammandragningar varannan, var tredje minut vid promenad i vecka 33+5. Rådet jag fick var att sjukskriva mig och gå hem och vila. Under helgen fortsatte det komma vid rörelse, när jag reste mig och även ibland när jag vände mig i sängen. På måndagen testade jag jobba för att se hur det kändes. Jag ringde även bm på måndagen för att få en läkartid och få en bedömning. Att jag skulle bli sjukskriven om den var opåverkad var för mig ingen självklarhet.

För mig som haft mycket sammandragningar under andra graviditeten vid rörelse är ju sammandragningar egentligen ingen fara då det är livmodern som tränar, men så ofta och långa gjorde mig ordentligt orolig, dock var de ju inte värre än att jag kunde fortsätta gå. För att göra en bedömning om sammandragningarna har haft verkan gör de ett vaginalt ultraljud och mäter tappen och ser om den är påverkad.

Frågan är väl vad du menar med förvärkar? För mig är förvärkar något man får i vila som gör ont. Det hade jag några nätter innan jag födde andra barnet. Efter vecka 35+0 lät det inte som det var lika noga att kolla, fattade jag det som. Jag blev sjukskriven till 36+6 för sedan är barnet färdigt anser dem.

Sammandragningar med tryck neråt och känningar i ryggen är mer regel än undantag här, så jag undviker att röra på mig så mycket.

Självklart ska du ringa in om du känner dig orolig, det är ju dumt att chansa så här tidigt. Hellre att ligga hemma på soffan och vila, än behöva ligga på neo sedan med ev sondmatning, komplikationer och liknande, tänker jag. Jag bara skrev vad jag fick höra, sedan är ju allt situationsbundet och man upplever liknande saker olika. Det funkar ju inte heller att ligga i soffan hela dagen, då man ändå måste gå på toa och fixa något att äta, men i det stora hela håller jag mig hemma och sitter mest vid datorn eller vilar middag några timmar för jag har ingen motivation att ta mig för något särskilt som virka eller sy.