Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Idag är jag så less på allt detta!
Fick liten rosa blödning igår på morgonen och liten rosa blödning på eftermiddagen. Sen inget mer.
Tror jag hade ägglossning 23 eller 24 april.
Har verkligen mensvärk, superömma och stora bröst.
Diarré också - har inte fått behålla alls mkt vad jag ätit idag.
Hur var er första mens efter missfallet?
Kommer inte ihåg hur det var efter mitt förra....
Jag brukar ha lite småblödningar innan mensen kommit igång men då brukar det ändå vara rött. Och så brukar jag inte ha ont som jag haft nu.
[quote=75256245][quote-nick]Anonym (Mia) skrev 2015-05-05 13:58:32 följande:[/quote-nick]
Jag blev skrapad igår tidigt på morgonen och de sa att allt hade gått bra, så jag fick åka hem. Väl hemma hade jag fortsatt ont. Jag ändå gott hela natten men vaknade tidigt på morgonen med smärtor. Ringde gynakuten och de tyckte att jag skulle komma in igen. Jag tyckte det kändes onödigt men åkte in igen, eftersom jag hade så ont. Fick göra gynundersökning och VUL, två läkare samma undersökning. Specialisten meddelade mig att jag hade rester kvar fortfarande (!!) och att jag skulle vara tvungen att skrapas igen. Dessutom skulle jag bli inlagd med antibiotikadropp, eftersom CRP stigit ytterligare. Eftersom jag har en infektion måste jag vänta några dagar innan de kan göra skrapningen.
Jag förstår inte hur det kan vara möjligt, att det finns rester kvar efter en omgång cytotec och en skrapning. Känns inte så förtroendeingivande. Jag är sååå less! Vill bara att allt ska vara över med detta missfall så vi kan gå vidare. :(
[/]
Stackars dig!!! Ingen ska behöva gå igenom det du gör nu!! Kram på dig!!
Hej alla! Får jag hoppa på här?
Jag var gravid i v 12+0 när det på KUB i torsdags upptäcktes att fostret dött sen 9+5. I fredags var jag på gynakuten halva dagen, grät mig igenom varje sekund i väntrummet. Fick välja mellan skrapning och cytotec, valde det sistanämnda. Fick mifegyne i lördags, blev inlagd igår pga att fostret var relativt långt gånget. För mig var det en trygghet att bli inlagd och att barnmorskorna hade full koll på mig, samt att jag fick veta att allt skulle avslutas där och då så funkade inte cytotec-behandlingen skulle jag bli skrapad samma kväll. Men allt gick bra, fostret och moderkakan kom ut och jag blev kollad med vul - läkaren konstaterade att inga rester fanns kvar och efter mer än 10 timmar på sjukhuset fick jag äntligen åka hem. Idag blöder jag knappt, det känns skönt att det äntligen är över. Jag har gråtit konstant sen i torsdags och nu är tårarna slut, det känns skönt att ha varit med om missfallet på så sätt att det blir lättare att förstå nu och släppa taget, blicka framåt.
Nu hoppas jag på att kroppen återhämtar sig fort och att vi kan försöka snart igen. Rädd att det inte tar sig, ännu mer rädd att det tar sig snart igen men att det slutar upp på samma sätt... Kommer aldrig kunna slappna av mer igen :(
Finns det någon här som börjat försöka direkt efter ett MF/MA? Borde man vänta på en mens som de rekommenderar att man ska göra?