beccagranen skrev 2015-01-04 20:55:00 följande:
Jo jag vet hur det är, fem år tog det för oss och under den tiden är det mycket känslor. Men jag kunde trotts allt vara glad för vänner som fick lyckan att bli föräldrar trotts vår misslyckan. Visst kan man känna sigiledsen och fråga sig varför andra kan och inte vi, men att kräva särbehandling och att det ska tassas på för än är inte rimligt, allt man ser under den perioden är gravida och bebisar. Det värst jag visste då var medömkan och alla goda råd, att det tisslas bskom ryggen för att inte göra än upprörd osv. Jag uppskatta mer att det inte togs upp som världens grej, som en vän sa är det meningen så blir ni föräldrar en dag i annat fall får ni gå på plan b.
Jahaja så att visa varandra hänsyn är särbehandling?! I så fall är jag väldigt mycket för att särbehandla mina vänner! Hänsyn är inte nödvändigtvis att tassa på tå! Men du kanske menar att så fort någon vill visa hänsyn så måste det betyda att man tassar på tå?
I Ts fall är det ju faktiskt så att hon vet inte till 100% om vännen är ofrivilligt barnlös och vännen kanske
inte vill berätta om sin situation, vilket komplicerar det hela ännu mer.
Ingen har heller skrivit att ofrivilligt barnlösa eller andra med problem
ska kräva särbehandling, utan det som skrivits är att Ts och andra i tråden vill visa hänsyn för vännen, inget annat.
Förövrigt är det så himla olika hur folk reagerar på sorg så att du var på ett sätt betyder inte att ditt sätt var mer "rätt" än andras och det betyder heller inte att de som inte klarar av att glädjas för andra är dåliga människor, det betyder bara att folk är olika. Förresten är det fullt möjligt att glädjas för andra och samtidigt gå sönder av sorg för sin egen situation och att i ett sånt läge ha vänner som visar hänsyn brukar de flesta uppskatta. Hänsyn betyder inte tassa på tå, hänsyn handlar om att inse att livet är väldigt svårt ibland och att, som i det här fallet med Ts vän, ha en vän som förstår att det är jobbigt att behöva hålla masken inför folk som man INTE vill ska veta om ens situation.
Du hade det säkert jättesvårt under tiden ni försökte men ni kanske hade fått besked av läkarna som gjorde att ni visste att ni hade goda förutsättningar? I så fall kan det ju vara lite lättare att ha hoppet uppe och fortsätta försöka. Vissa får väldigt tunga besked och då är det förbannat svårt att överhuvudtaget kunna hoppas....Och återigen, alla är olika. Döm inte de som inte klarar av att glädjas för andra bara för att du kunde det.
Hänsyn och att berätta enskilt behöver heller INTE betyda att folk tisslar och tasslar bakom ryggen. Detta är ju mellan Ts och vännen, varför skulle någon tissla och tassla bakom ryggen?
Och vadå "om det är meningen så blir ni föräldrar annars får ni ta plan B" ?
Vad skulle plan B vara? Har du eller din vän någonsin
på allvar behövt fundera riktigt ordentligt på hur det verkligen skulle vara att
tvingas leva utan barn för all framtid? Jag menar, försök att verkligen tänka dig in i det...Det är ett jäkla utanförskap att tvingas leva utan barn, tänk dig in i att alla du umgås med har barn men inte du och att du ständigt påminns om hur annorlunda du är och att ständigt påminnas om din sorg och saknad.