Berätta för en barnlös kompis att jag är gravid?

Som ofriviligt barnlös kan jag säga att Ts, du ska absolut berätta för din barnlösa kompis om din graviditet separat. Berätta inte detta i grupp med massor av folk närvarande. Berätta inte detta öga mot öga. Hon kanske inte vill "öppna upp och berätta hur det ligger till". Det värsta som finns är när folk som själva har det man själv kämpar för och som menar väl ska trösta...och lyssna och komma med käcka tillrop och "det ordnar sig" och goda råd, det är hemskt, inte ett dugg inspirerande eller tröstande faktiskt. Berätta istället via FB eller mejl eller sms eller ring. Jag skulle mycket hellre få höra om en graviditet via ett telefonsamtal än öga mot öga. Vid ett telefonsamtal kan hon lättare hålla skenet uppe utan att hon behöver tänka på sitt minspel, hon behöver då "bara" säga de rätta sakerna till dig ( dvs "Grattis Så roligt! Jag är så glad för er skull!" ) utan att behöva oroa sig för att du ska se på henne att hon kanske blir ledsen. Om hon säger de rätta sakerna så tacka bara som du skulle gjort till vemsomhelst, snoka inte i hennes situation, luska INTE i det, låt henne berätta självmant om hon vill. Försök att lägga band på din egen nyfikenhet. "Tvinga" inte fram nåt "erkännande" från henne. Du tänker kanske att du skulle stötta och hjälpa henne om hon är ofrivilligt barnlös men tänk på att hon kanske redan har folk som stöttar, om det nu är så att de är ofrivilligt barnlösa vill säga. Bara för att hon inte sagt nåt om det till dig betyder inte att hon har folk att prata med, hon kanske pratar om det med någon annan. När folk ska snoka i min och mannens situation gällande barn så blir jag vansinnigt förbannad, det är ju vårt allra mest privata de rotar i! Om vi vill berätta så gör vi det självmant och till de vi VILL och om vi någon gång skulle berätta så inte fasen skulle vi berätta för de som snokar eller har snokat. Att snoka och gräva i såna här känsliga saker är respektlöst. Om de är ofrivilligt barnlösa och OM hon vill berätta för dig så gör hon det självmant. Hon kan ju vara barnlös frivilligt, alltså att hon inte vill ha barn men det kan vara så att hon lider av ofrivillig barnlöshet och har det superjobbigt. Grejen är ju att du inte vet säkert hur hennes situation ser ut. Men som sagt berätta INTE öga mot öga, för då "måste" hon hålla masken inför dig om hon inte vill berätta för dig om sin egen situation, hon kanske INTE VILL berätta för dig, hon kanske inte vill att någon ska veta hur hennes situation är. OM hon är ofrivilligt barnlös så kan det bero på så många olika saker och det kan vara så att hon inte vill lämna ut sin partner, barnlösheten kan ju lika gärna bero på mannen som på kvinnan....Jag kan säga att jag skulle INTE uppskatta om min man berättade för sina vänner om vår barnlöshet, jag och mannen har valt att inte berätta för någon och vi vill ha det så av olika anledningar som ingen annan har med att göra. I vårt fall är det orsaker hos oss båda som orsakar barnlösheten och fy fasen om min man skulle berätta intima detaljer om mina reproduktionsorgan för sina vänner...näe fy det skulle jag inte vilja.

Jahaja så att visa varandra hänsyn är särbehandling?! I så fall är jag väldigt mycket för att särbehandla mina vänner! Hänsyn är inte nödvändigtvis att tassa på tå! Men du kanske menar att så fort någon vill visa hänsyn så måste det betyda att man tassar på tå?

I Ts fall är det ju faktiskt så att hon vet inte till 100% om vännen är ofrivilligt barnlös och vännen kanske inte vill berätta om sin situation, vilket komplicerar det hela ännu mer. Ingen har heller skrivit att ofrivilligt barnlösa eller andra med problem ska kräva särbehandling, utan det som skrivits är att Ts och andra i tråden vill visa hänsyn för vännen, inget annat.

Förövrigt är det så himla olika hur folk reagerar på sorg så att du var på ett sätt betyder inte att ditt sätt var mer "rätt" än andras och det betyder heller inte att de som inte klarar av att glädjas för andra är dåliga människor, det betyder bara att folk är olika. Förresten är det fullt möjligt att glädjas för andra och samtidigt gå sönder av sorg för sin egen situation och att i ett sånt läge ha vänner som visar hänsyn brukar de flesta uppskatta. Hänsyn betyder inte tassa på tå, hänsyn handlar om att inse att livet är väldigt svårt ibland och att, som i det här fallet med Ts vän, ha en vän som förstår att det är jobbigt att behöva hålla masken inför folk som man INTE vill ska veta om ens situation.

Du hade det säkert jättesvårt under tiden ni försökte men ni kanske hade fått besked av läkarna som gjorde att ni visste att ni hade goda förutsättningar? I så fall kan det ju vara lite lättare att ha hoppet uppe och fortsätta försöka. Vissa får väldigt tunga besked och då är det förbannat svårt att överhuvudtaget kunna hoppas....Och återigen, alla är olika. Döm inte de som inte klarar av att glädjas för andra bara för att du kunde det.

Hänsyn och att berätta enskilt behöver heller INTE betyda att folk tisslar och tasslar bakom ryggen. Detta är ju mellan Ts och vännen, varför skulle någon tissla och tassla bakom ryggen?

Och vadå "om det är meningen så blir ni föräldrar annars får ni ta plan B" ?
Vad skulle plan B vara? Har du eller din vän någonsin på allvar behövt fundera riktigt ordentligt på hur det verkligen skulle vara att tvingas leva utan barn för all framtid? Jag menar, försök att verkligen tänka dig in i det...Det är ett jäkla utanförskap att tvingas leva utan barn, tänk dig in i att alla du umgås med har barn men inte du och att du ständigt påminns om hur annorlunda du är och att ständigt påminnas om din sorg och saknad.