Berätta för en barnlös kompis att jag är gravid?

Jag tycker du kan berätta för alla samtidigt, om det är en riktig vän så kan man glädjas av andras lycka trotrs sin egna olycka. Precis som allt annat i livet när vänner får en bra karriärs möjlighet, köper drömhuset, hittar den perfekta mannen, åker på äventyr osv. Förhoppningsvis kommar man själv få möjligheten en dag och ha sina vänners stöd. Och i vårt tjejgäng som vart dåliga en period på att träffas, tyckte man att alla hade det så jäklans bra helatiden. När väl en börja öpona upp sig så insåg vi att alla hade vi våra problem, bakom fasaden. En i gänget hade fem missfall på raken och förbrukat sina ivf, en annan hade en vänstrande make den tredje förveredde sig flr ekonomiskkris då mannen fått besked om varsel, och trotts detta var det den bästa kvällen på länge, för det blev på riktigt ich vi kunde ge råd och stöd.

Jo jag vet hur det är, fem år tog det för oss och under den tiden är det mycket känslor. Men jag kunde trotts allt vara glad för vänner som fick lyckan att bli föräldrar trotts vår misslyckan. Visst kan man känna sigiledsen och fråga sig varför andra kan och inte vi, men att kräva särbehandling och att det ska tassas på för än är inte rimligt, allt man ser under den perioden är gravida och bebisar. Det värst jag visste då var medömkan och alla goda råd, att det tisslas bskom ryggen för att inte göra än upprörd osv. Jag uppskatta mer att det inte togs upp som världens grej, som en vän sa är det meningen så blir ni föräldrar en dag i annat fall får ni gå på plan b.