• smultronhesten

    Vi singlar som planerar barn under 2015!

    Hej på er! Jag är i startgroparna för att skaffa mig ett knytt på egen hand under kommande år. Efter många år av funderingar, överväganden och kärleksförhållanden som bara blivit trassliga, känns det helt rätt att påbörja nästa kapitel i livet :)

    Tänkte att det måste finnas fler på FL som går i samma tankar? Kanske kan vi följas åt i en tråd?

    Planerande singlar, oavsett om man tänker privat donator, Danmark, IVF eller något annat tillvägagångssätt, alla är välkomna!

  • Svar på tråden Vi singlar som planerar barn under 2015!
  • smultronhesten
    grodansmamma skrev 2015-01-05 22:24:22 följande:

    Tyvärr lyckades inte försöken denna gång heller... nu är mensen över och jag väntar på att börja testa med äl-tester.


    Åh, beklagar :( :( På'at igen!

    Jag går och väntar på mens för att kunna börja äl-testa efter den!
    Vitaminintag - check, ska testa med Bisolvon också... Har läst en hel del om att det ska vara till hjälp. Någon här som har testat?

    Har just nu två donatorer som verkligen vill hjälpa mig (Känner mig smått bortskämd eller vad? Haha!). Olika upplägg gäller dock för dem;

    Nr 1: Befruktandet sker "the old fashion way" och han kommer inte ha någon kontakt med mig eller barnet. Som ett "planerat" one night stand efter krogen, men han vet att mina avsikter är att bli gravid. Vet hur han ser ut.

    Nr 2: Med honom diskuteras en mer "steril" befruktning, dvs. kopp och spruta. Jag hyr ett hotellrum där vi kan fixa saken snabbt och enkelt i lugn och ro. Han är intresserad av att ha en papparoll, dvs. angiven i faderskapet, betala underhåll och få umgänge med barnet. Har ingen aning om hur han ser ut. Vi ska bestämma träff nu i januari och diskutera igenom saken IRL, så att det kan bli så bra som möjligt.

    Vet inte riktigt vem jag ska välja att satsa på... 
    Å ena sidan har barnet rätt att veta sitt ursprung och ha kontakt med någon hen kan kalla pappa - talar för nr 2

    Å andra sidan är jag jätterädd att nr 2 plötsligt kommer vilja ha gemensam vårdnad, bete sig konstigt eller påträngande i barnets liv. - talar för nr 1.

    Å ena sidan var "grundplanen" att det bara skulle vara "barnet och jag", no need för pappa - talar för nr. 1 

    Å andra sidan är det SÅ MYCKET ENKLARE att förklara för både barnet och för omgivningen att "Det finns en pappa. Som är delaktig så mycket som känns bra." (Skulle underlätta MYCKET i min väldigt konservativa familj. Jag kommer att bli, utan att överdriva, den första ogifta modern i släkten på ca 200 år :P) - talar för nr 2

    Om ni kan komma på flera för/nackdelar för mina nr 1 och nr 2 så skriv gärna! Vill jättegärna ha er hjälp! <3
  • smultronhesten
    Masquerade skrev 2015-01-05 22:14:10 följande:

    Glömde tillägga att jag bor i Malmö. 
    Gjorde ett försök i november med en privat donator. Försöket misslyckades och jag kommer inte försöka så igen. Inget fel på donatorn, han var trevlig och väldigt snäll, men jag hade en sjuk ångest över hela aspekten med socialen och vad jag senare skulle säga till barnet. Sen måste jag erkänna att hela inseminationsprocessen kändes ganska vidrig. ...Inte riktigt samma sak som att ha sex. :)


    Hej och välkommen! Intressant att höra dina tankar kring privat insemination. Precis de tankarna och frågorna som jag ställer till mig själv, tillsammans med en stor portion "Vad ska alla andra tycka"... 
    På vilket sätt kändes den vidrig? Haha :) 
  • Anonym (Happs)

    En singel 35 år finns här. Funderar på att börja med att skaffa en fertilitetsmonitor och testa om äl fungerar som den ska. Något ni rekommenderar?

    Jag gjorde alla tester och värden förra året i somras som krävs innan man åker till dk men har inte kommit till skott än. Tror ni man måste göra om alla tester igen eller hur länge är det, så att säga, giltigt?

    Då jag har mer connection med Finland, är halvfinsk, har jag nu tänkt om och vill åka till Finland istället. Någon som vet något bra ställe att rekommendera där? Är Fertinova bra?

  • Masquerade
    smultronhesten skrev 2015-01-05 22:59:25 följande:
    Hej och välkommen! Intressant att höra dina tankar kring privat insemination. Precis de tankarna och frågorna som jag ställer till mig själv, tillsammans med en stor portion "Vad ska alla andra tycka"... 
    På vilket sätt kändes den vidrig? Haha :) 
    Tack! 
    Hade jättemycket ångest kring alla existensiella-, etiska- och praktiska frågor kring att inseminera med en privat donator. Hade fått kontakt med donatorn på en relativt seriös sajt www.donator.se och valt en donator som inte ville ha framtida kontakt med barnet. Donatorn hade lagt upp barnfoton och skrivit en intelligent och intressant profil. Vi började mejla och bestämde träff. Jag bokade in honom på hotell och var tydlig med att jag ville ha en steril insemination. 
    Det jag tyckte kändes "vidrigt" med processen var att jag var sååå otänd av honom (fyi, är inte lesbisk) så till den milda grad att jag fick sitta med medicinkoppen en lååång stund innan jag kunde övertala mig själv att föra in sprutan. Hoppas och tror att den ångesten kommer att försvinna genom att inte veta vem fadern är.

    Med allt detta sagt (eller skrivet) så missförstå mig nu rätt. Jag ville verkligen ha mitt barn och blev jätteledsen när mensen kom. Tror det som gjorde mig mest ledsen var att jag fick ett plus samma dag som mensen kom. Gick till jobbet på små moln och alla ångesttankar kring havandeskapet var som bortblåsta. Det var vi mot världen! Framåt lunch började jag att blöda... :(
  • Anonym848484

    Är inte det mest egoistiska man kan göra som(singel)mamma att skaffa barn med en anonym donator. Är ju inte bara pappan som inte kommer finnas med i bilden. Det är även farföräldrar kusinen. Ja alla kan begå ett misstag att bli gravid men att medvetet skaffa barn utan att vilja att sitt älskade barn ska veta vem sin far är.

    Detta kan mkt väl bottna i avundsjuk att jag som far inte har detta alternativ. Har själv överväg att skaffa barn via surrogatmamma men kan inte va så egoistisk att jag gör så Lill*n går miste om halva släkten och sina rötter. Hur ska ni förklara om de undrar vem deras pappa är/finns?

  • smultronhesten
    Anonym (Happs) skrev 2015-01-05 23:08:34 följande:

    En singel 35 år finns här. Funderar på att börja med att skaffa en fertilitetsmonitor och testa om äl fungerar som den ska. Något ni rekommenderar?

    Jag gjorde alla tester och värden förra året i somras som krävs innan man åker till dk men har inte kommit till skott än. Tror ni man måste göra om alla tester igen eller hur länge är det, så att säga, giltigt?

    Då jag har mer connection med Finland, är halvfinsk, har jag nu tänkt om och vill åka till Finland istället. Någon som vet något bra ställe att rekommendera där? Är Fertinova bra?


    Det låter jätteklokt! Kanske man ska överväga det om inte mina inplanerade försök går vägen. Jag "känner" dock av min ÄL varje månad i kroppen. ÄL-test får funka så länge ;) 

    Det borde ju vara så att de gäller ett tag, men jag vet inte hur länge. Det bästa är nog att ringa en klinik i DK, typ Storkklinik där de pratar svenska, och höra vad de säger.

    Har faktiskt inte hört något alls om Finland i det här sammanhanget, men det ska jag kolla upp! :D
  • smultronhesten
    Anonym848484 skrev 2015-01-06 17:01:17 följande:

    Är inte det mest egoistiska man kan göra som(singel)mamma att skaffa barn med en anonym donator. Är ju inte bara pappan som inte kommer finnas med i bilden. Det är även farföräldrar kusinen. Ja alla kan begå ett misstag att bli gravid men att medvetet skaffa barn utan att vilja att sitt älskade barn ska veta vem sin far är.

    Detta kan mkt väl bottna i avundsjuk att jag som far inte har detta alternativ. Har själv överväg att skaffa barn via surrogatmamma men kan inte va så egoistisk att jag gör så Lill*n går miste om halva släkten och sina rötter. Hur ska ni förklara om de undrar vem deras pappa är/finns?


    Så kan man absolut tycka. Läste ditt inlägg igår och har funderat över det fram till nu. Några av mina tankar:

    *Är inte det mest egoistiska man kan göra, alls. att skaffa barn överhuvudtaget? Gör man det för barnets skull? Knappast. Gör man det för att man har barnlängtan och kan se sig själv som lyckad i en föräldrarroll? Snarare.

    *Absolut går barnet miste om kusiner, farföräldrar och halva släkten. Men alla familjekonstellationer ser inte likadana ut. I min familj kommer det till exempel finnas kusiner, farmor, mostrar och morbröder, faddrar m.m som INTE är biologiskt släkt med barnet utan som är invalda att ingå i det som jag kallar för Min Familj. Jag har precis lika starka band till dem som till mina biologiska släktingar, minst-

    Hon som är tillfrågad som farmor ser det som ett hedersuppdrag. Det ska inte på något sett vara betungande, utan betyder bara att hon är "extra utvald" att ha en nära relation till mitt barn. Hon har inga egna (biologiska) barn och barnbarn, men ändå en stor familj.

    *Det står faktiskt i FN:s barnkonvention att barnet har rätt att veta sitt ursprung. Här finns en stor etisk fråga som inte är särskilt försvarbar från vår aspekt, vi singlar som planerar barn. 
    Värt att nämna i den här frågan är dock att det finns så pass "gamla" donatorfall att man har kunnat göra forskning på hur donatorbarn mår, hur de tänker kring sitt ursprung och ställer sig till att vara just donatorbarn.
    För det första, är det en väldigt liten del av de barn som kommit till genom öppen donation, dvs. donator som lämnat uppgifter som barnet får ta del av i vuxen ålder, som väljer att söka sitt ursprung med de fakta som finns.
     www.falkopingstidning.se/artikel/47039/fa-donatorbarn-soker-sitt-ursprung

    Jag vill dock påpeka att det är MÅNGA barn i Sverige idag som växer upp som skilsmässobarn, och slits mellan sina föräldrar. Varannan vecka på juridiskt tvång och tjafs om var man firar jul och vem som betalar vad. Onödig ångest och väldigt ledsamt känner jag. Och egiostiskt av föräldrarna. 

    Jämför det med en singelkvinna som inte vill se sin fertilitet sina för att hon väntar på Den Rätte som ska stå där med hus, volvo och ett äktenskap som varar för alltid. Istället skaffar hon barn på egen hand med stort nätverk runtomkring sig. Ett väldigt efterlängtat och planerat barn som är önskat från första stund, på förälderns egna villkor. 
  • DAX NU

    Söker en tjej i Stockholmsområdet som kan tänka sig delad vårdnad

  • smultronhesten

    Hej igen tjejer! Hur går det för er? Träffade min donator i tisdags och om mindre än två veckor vet vi hur det gick!

  • sillencillasill

    Hej!

    Är nyss fyllda 33 och bor i Gbg. Jag har varit två gånger på Storkkliniken och gjort ett försök med donator hemma efter det. Väntar på svar inom några dagar. Funkar inte det blir det storken igen. Håller med er om grubblerierna i huvudet. Men har själv varit skilsmässobarn och ver hur slitigt det är. Hellre ensam med en mamma som inte har ett trauma bakom sig så därför vill jag inte försöka i en relation som inte känns hundra...

    Har börjat söka efter fler donatorer, tips?

Svar på tråden Vi singlar som planerar barn under 2015!