Min mamma har fått cancer

Jag känner med er alla! Min mamma gick bort 25/12 efter en kort sjukdomsperiod av urinblåsecancer som spred sig till tarmar och skelett. Min pappa gick bort när jag var 10 år vilket gör det hela extra jobbigt. Mina småsyskon har problem med droger och depression så jag är den som måste fixa allt praktiskt och samtidigt försöka vara ett stöd till dom. Vissa stunder förstår jag inte hur jag ska orka. Ångesten över allt jag borde sagt och gjort är också tung att bära. Ni som har era föräldrar kvar, ta tillvara på tiden! Det är inte kul att behöva ha ångest över saker som man aldrig sa eller gjorde och som man nu aldrig kommer kunna säga. Att jag bara hälsade på henne några gånger i veckan istället för varje dag, att jag inte fler gånger sa att jag älskade henne, att jag inte stannade kvar på sjukhuset när hon gick bort utan av egoistiska skäl gick därifrån för att jag inte ville se henne dö, osv. Det känns tungt!

Jag har pratat med min chef nu, jag kommer med all sannolikhet byta jobb redan om en månad, får svar på det om en vecka eller så. Så jag får ta en långhelg nu i januari månad och hälsa på mamma, skall bara bli av med hostan först så jag inte smittar ner henne. Barnen blir inte med den här gången, men till påsk ser vi till att vi åker över alla tre så dom får se staden jag växte upp i. Jag har inte varit 'hemma' på tio år, vi brukar träffas hos min mormor istället.

Pratade lite med mamma på telefon igår, men hon är så nerdrogat på morfin att det var svårt. Det var tydligen lungsäcksinfektion hon har dragit på sig, tror jag.

Stackarn är fortfarande på jobbet. Jag kommer prata med honom sen, bara inte just nu för då kommer jag be honom få sin fru att sticka sin känsla av utanförskap upp dit solen inte når. Och det är knappast konstruktivt.

Jag förstår bara inte att jag behöver förklara en kvinna på nästan 50 att en riktigt sjuk cancerpatient inte klarar av för många människor på en gång, och dens behov går före eventuella jagvillocksåvaramed-känslor. Självklart kan hon åka och besöka med brorsan när dom vill, och dom bor typ 20 minuter bort så det är ju inte så svårt att få till. Men just den här gången räcker det att mammas egna barn är där.

Min mamma fick konstaterat cancer i gallblåsan igår;((

Nej, vet att dom ska kolla 12fingertarmen, o efter det får vi besked...;(

Det är så jävla jobbigt!! Jag är dansk o mamma o pappa bor i Danmark, vill bara vara nära dom just nu;(( Sitter hemma i soffan o bölar, har ringt t jobbet o sagt att jag har feber o ont i halsen;((

Hoppas på besked idag om min mamma är döende eller om nått kan göras!! Kan inte sova på nätterna;(

Hej. Vad tråkigt att din mamma fått cancer. Jag jobbar på en mottagning där vi bla behandlar patienter med lymfkörtelcancer. Du skrev att din mamma hade en aggressiv form av lymfkörtelcancer. Vi brukar förenklat säga att de aggressiva sjukdomarna där man har en kort överlevnad utan behandling är de vi brukar kunna bota (behandlingen brukar vara inriktad på bot) till skillnad mot de stillsamma lymfkörtelcancersjukdomarna som vi bara kan hejda med behandlingen, men aldrig bota. Det kan ju vara en tröst. Men det finns ju olika indelningar av aggressiva lymfom med, så jag kan ju inte säga nåt klokt egentligen då jag inte vet några detaljer. Men jag hoppas din mamma klarar behandlingen och att hon blir frisk!

Sen blir jag ledsen av att läsa att några av er som har erfarenheter av cancervård har blivit dåligt bemötta. Det ska inte vara så! Hos oss är vi stolta över den vård vi ger och jag önskar att alla som jobbar inom vården fick vara det. Ingen patient eller anhörig som drabbats av cancer ska behöva känna sig hjälplös eller övergiven av vården.

Kram på er alla som drabbats.

Jag upplevde också att det främst är bristen på resurser som gör att vården blir lidande. Personalen på avdelningen mamma låg på (hon behövde aldrig ligga på hospice i alla fall) var jättegulliga och duktiga men det var personalbrist och utrymmesbrist. På slutet rullade de in mammas säng på överläkarens kontor för det fanns inga vanliga rum kvar! Och i somras tvingades de skicka mamma till ett annat landsting för röntgen för det var för långa köer här. Personalen sliter men resurserna fattas. Och det har varit samma sak både under S-styre och Alliansen, situationen är alltid den samma...