Lilje skrev 2014-12-23 10:35:58 följande:
Jag hänger mig på här. Min mamma fick livmodercancer gör ungefär två år sen. Hon opererade bort livmodern, gick på cellgift, och allt såg bra ut. Sen upptäckte dom att det spridits till lymfkörtlarna förra vintern. Ny omgång med cellgift under våren och sommaren, på hösten fick dom bryta då hennes hjärta inte klarade mer, men det såg bättre ut. Tills scanningen i onsdags, då det hade spridits ännu mer. Hon har kulor lite överallt.
Hon är 62, och bor 9 timmar bort. Jag vet inte vad jag skall göra.
Fy vad tråkigt! Jobbigt med alla kast mellan hopp och förtvivlan! Hur ser prognosen ut nu?
eslah skrev 2014-12-23 10:49:16 följande:
Min pappa har liknande cancerform som din mamma. Just nu är han frisk men eftersom han har den aggressivaste formen så kommer den komma tillbaks, jobbigt att sätta sig in i men så är det.
Det var fruktansvärt jobbigt när vi fick beskedet, jag jobbade konstant och fick stå ut med hans ångestladdade telefonsamtal nätterna igenom. Han fick dessutom den starkaste cellgiftsbehandlingen som var vidrig, trodde inte att han skulle överleva. Men det gjorde han.
Däremot var det ingen som förvarnade en som anhörig om att den cancerdrabbade kan förändras så radikalt personlighetsmässigt. Nu är nog inte alla så, men min far var en gång i tiden empatisk och härlig. Nu är han rätt ego och rätt krävande mot oss barn och mot sin stackars fru. Vet inte om det bara är jag som märkt av det här, vore intressant och veta om fler känner igen sig? En stor kram till dig ts, det är fruktansvärt jobbigt det du och din familj går igenom nu.
Tråkigt att höra! Vilken typ av lymfcancer har han? Min mamma har stor b-cell vilket tydligen ska vara mycket aggressivt med.
Angående personlighetsförändringen så blev min svärfar exakt som du beskriver. Han hade skelett cancer. Det var otroligt svårt att vårda honom i och med att han betedde sig så illa.
Mrs Okänd skrev 2014-12-23 10:23:14 följande:
Imorse svarade inte mamma i telefon, hon går upp redan vid 5 då hemtjänsten kommer och jag ringde vid 8. Jag blev ju ganska rädd att jag skulle hitta henne död. Åkte dit med en liter mjölk och hon hemtjänsten hade satt telefonen på laddning. Hon frågade om jag blev orolig...Lite svarade jag. IDAG är det exakt 20 år sen min pappa dog.
Förstår verkligen din oro! Hinner också alltid bli livrädd när hon inte svarar. Måste vara extra tufft på årsdagen.