Hej!
Fick för ett par veckor sedan det fruktansvärda beskedet att min mamma har drabbats av lymfcancer. Hon får nu cellgifter och åker in och ut på sjukhuset.
Jag och min mamma har alltid stått varandra mycket nära och oron håller nästan på att knäcka mig. Har själv två små barn och tycker att det är svårt att orka vara stark och glad inför dem just nu.
Finns det någon därute som känner igen och vill prata av sig lite?
Vad tungt för dig! Det är verkligen en vidrig sjukdom, önskar att ingen behövde gå igenom detta helvete! Har du syskon?
Tack för alla fina svar.
Hennes typ av lymfcancer är mycket aggressiv och överlevnaden kort utan behandling. Men cellgifter kan tydligen fungera bra just för att den är så aggressiv. Hon ska röntgas efter nyår och se om cellgifterna verkar ta. De andra i familjen är mer positiva. Jag är bara lamslagen av rädsla.
Hon har redan vårdats på intensiven nu pga infektioner i samband med cellgifterna. Vad har ni för erfarenheter av cellgifter?
Jag har också beställt blanketterna. Problemet just nu är att mina barn är sjuka, så just nu vågar jag inte hälsa på alls pga infektionsrisken.
Det är så jobbigt med alla snuviga människor i omgivningen med. Vill så gärna vara helfrisk så jag kan träffa henne.
Har ni pratat med kuratorerna på sjukhuset?
Fy vad hemskt för er. Önskar så att ni ska få lite julefrid trots allt och att ni slipper det samtalet nu. Det blir första julen för mig som vi inte kan fira med mina föräldrar. Hon får cellgifter nu och kommer att vara extremt infektionskänslig över jul. Känns så tungt och meningslöst med jul i år. Hoppas bara att hon får vara hemma och inte på intensiven som hittills mellan behandlingarna.
Kram
Vilken lycka att din mamma blev frisk, anonym!
Det är tur i oturen att vi andra har barnen så vi måste kämpa på och ordna jul trots allt.
Brukar era barn kunna hälsa på? Mina barn fick följa med till sjukhuset för första gången i helgen. Jag försökte förbereda dem mycket innan, men var ändå nervös inför deras reaktioner. Men de har inte ens nämnt det sen. Kanske är för små för att greppa. Märker nog mest att de har en ledsen, frånvarande mamma. Hoppas också innerligt att jag ska kunna besöka henne på julafton.
Kram till er!
Hemskt att det är så många som går igenom det här helvetet. Skönt att vi kan stötta varandra här i alla fall.
Hoppas att operationen ska gå bra, flickvän.
Visst är det svårt att det tar så lång tid att utreda vilken typ av cancer det är och vilken behandling de ska gå in med, ledsen.
Jag väntar nu med spänning på röntgen resultat för att se om cellgifterna verkar ta som de ska. Troligtvis kommer det att bli den 23 december... Hoppas att hennes tumörer inte heller har växt, utan minskat. Usch, hatar denna väntan och oro!!! Beklagar så, D, alldeles för tidigt!
Tack för solskenshistorien, livet i magen. Kan vi behöva!
Kram till er alla!
Har märkt att min mamma också undviker ordet cancer. Hon vill inte nämna cellgifter heller.
Det är märkligt hur mycket man ser och hör om cancer hela tiden nu när den gjort entré i ens liv...
Idag rakade jag av henne det sista håret. Den här julen är på alla sätt och vis annorlunda.