15-årig dotter gör som hon vill och sätter sina egna regler!

Plattången ligger numera på ett säkert ställe som hon inte vet om.

Godis gömmer vi på de mest konstiga ställen så hon inte ska hitta det.

Månadspengen drog jag ner på ordentligt.

Det enda det resulterade i var att hon ringde Bup och sa att vi var taskiga mot henne.

Men vad tror du själv om dottern och er relation?

Dottern säger att hon tycker hon kan få bestämma själv när hon ska vara hemma, när hon ska sova borta, ja hon vill bestämma allt själv och komma och gå som hon vill. Det tycker hon inte är mer än rätt när hon ändå är 15 år. Så sa hon själv. Sen tycker hon inte att hon ska behöva hjälpa till med diskmaskin, sopor, tvätt, post etc., och pengar ska hon få oavsett om hon hjälper till eller inte eller om hon passar tider, "sköter sig" etc.

Jag går ju inte med på det och det är där det skär sig. När vi gör saker ihop har vi trevligt.

Men varför tror du att ni inte kommer överens? Hur kommer det sig att ni inte klarar av att kompromissa och samarbeta?

Och vad är anledningen att det blivit som det blivit? När var det senast harmoniskt mellan er? Vad hände sedan liksom?

Min dotter är otroligt envis och ser aldrig, och då menar jag aldrig, sin egen roll i en konflikt. Det är alltid vi vuxna eller nån annan som är dumma, taskiga, tröga osv. Spelar ingen roll om det handlar om kompisar, oss här hemma eller lärare. Jag försöker alltid säga prata med henne när nåt blivit tokigt, reda ut det och säga förlåt för hur jag agerade om det varit tokigt. Jag försöker få henne att se sin del i det hela men hon anser inte att hon gör nåt fel. Och händer nåt som jag ogillar, t.ex. ta mat som jag skulle ha till middag, eller smita ut på natten, så säger hon "ja men förlåt då" och sen tycker hon att allt ska vara bra. När jag då drar in en del av månadspengen tycker hon jag är taskig.

Hon har åkt dit för snatteri två gånger (innan hon fyllde 15) och vi har varit både hos soc och polisen och haft samtal. Hon erkänner aldrig nåt hon gjort. Hon ljuger och blånekar in i det längsta, tills det verkligen finns bevis på att hon gjort det, då först kan hon erkänna. Hon har snott pengar (2000 ur bostadsrättsföreningens kassa (jag var kassör) när vi bodde i br. Det finns hur mycket som helst.

Hon har te yngre syskon, hon och de två närmsta i ålder har samma pappa. Vi separerade när 15-åringen var ca. 10 år. Barnen var hos honom varannan helg först men för nåt år sen valde han att flytta 6 mil bort med sin nya tjej och barnen var inte välkomna dit då annat än på besök. När de var hos pappan varannan helg så hade hon noll regler (eller väldigt konstiga regler). Det krockade med de som jag hade. Hon tog sig mer och mer friheter under åren och nu är vi där om vi är. Hon är rätt respektlös och tycker inte att det vi vuxna säger är det som ska gälla.

Men du tror väl inte att hon blivit som hon är utan anledning? Du och hennes pappa har stor del i det.

Som jag ser det har du misslyckats med att skapa en nära relation till henne och här är resultatet. Du och hennes pappa har svikit henne och hon är övergiven. Ni klarade inte av att vara vuxna och hon bestämde sig därför att bli vuxen själv.

Jag tror att hon har en speciell personlighet. Hon har mycket integritet och har säkert alltid gått sin egen väg. Hon säger det som alla barn borde göra när någon kör med dem "fuck off".

Hon är ensam och behöver fortfarande sina föräldrar. Vad ska du göra?