Inlägg från: Anonym (Mamman) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamman)

    15-årig dotter gör som hon vill och sätter sina egna regler!

    Alltså, vad gör jag?

    Äldsta dottern är 15 år. Allt jag säger går hon i princip emot. Ber jag henne hjälpa till, med soporna, hämta posten, diskmaskinen, hänga tvätt etc., så har hon alltid en invändning. Hon åker hemifrån 06.40 på morgonen trots att hon egentligen inte behöver, men hon åker till en kompis innan skolan börjar. Sen tar hon alltid sista bussen och är hemma 18.45. När hon kommer hem och jag ber henne om nåt så är hon stressad, har inte tid och säger att hon har skolarbete att göra. Hon tycker hon kan få komma och gå som hon vill, sova borta när det behagar henne osv.

    För någon vecka sen upptäckte jag att hon smugit ut under natten vid några tillfällen och gått till en kompis.

    Plattång och locktång lägger hon i sängen varma trots att jag sagt att hon absolut inte får göra det.

    Hon går i kyl, frys och skafferi och äter upp det hon tycker hon är sugen på. Hon struntar i om det är mitt eller syskonens godis eller om det är mat jag köpt hem till veckans middagar. Listan kan göras längre.

    Säger jag till henne så tittar hon på mig och svarar "alltså det räcker nu!", som om hon ska uppfostra mig.

    Hon började med tonårsfasoner tidigt, redan vid 10-11 år, så jag hade hoppats att hon skulle lugna ner sig. Ett tag tyckte jag att hon hade skärpt till sig men nu känns det som att hon backat ett steg och blivit odräglig igen.

  • Svar på tråden 15-årig dotter gör som hon vill och sätter sina egna regler!
  • Anonym (Mamman)
    Lena skrev 2014-12-05 12:45:57 följande:

    Pratar ni med varandra? Bygger ni på er relation?

    Man orkar inte med att bli tjatad på i flera år utan då håller man sig borta.

    Vad sägs om att bestämma regler tillsammans?


    Självklart pratar vi med varandra! Jag gör inget annat tycker jag. För nåt år sedan testade vi att sätta upp en del regler gemensamt. Jag lyssnar på barnen och vad de tycker och tänker. Men 15-åringen är sån att ger jag henne lillfingret tar hon hela handen. Det fungerade inte med de gemensamma reglerna. Trots att vi skrev upp dom så ruckade hon på vad som sagts och gjorde sina egna regler av allt.

    Och jag tjatar inte på henne. Faktiskt så har jag gett henne lite utrymme för att komma undan saker som behövs göras eftersom hon legat efter i skolan och behövt tid till det. Däremot så anser jag att man inte kan glida på ett bananskal här hemma, förvänta sig en tusenlapp i månaden, hänga med kompisarna jämt och prioritera skolarbetet till sena kvällar när hon är hemma.
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (nej) skrev 2014-12-05 13:24:01 följande:

    Nästa gång hon lägger plattången i sängen åker den ut! Ner i soporna. Sätt upp en brandvarnare i hennes rum också för säkerhets skull.

    Låt syskonen få gömma sitt godis på rummet i någon låsbar låda så att hon inte kan komma åt det.

    Inga fler veckopengar, studiebidrag etc - kan hon inte sköta sig blir det konsekvenser. Tala tydligt om för henne vad du förväntar dig och tala samtidigt om att det blir noll kronor till henne om hon inte uppfyller dina förväntningar. Du kan till och med skriva ner det på papper och ge till henne, så kan hon inte säga att hon inte visste.


    Plattången ligger numera på ett säkert ställe som hon inte vet om.

    Godis gömmer vi på de mest konstiga ställen så hon inte ska hitta det.

    Månadspengen drog jag ner på ordentligt.

    Det enda det resulterade i var att hon ringde Bup och sa att vi var taskiga mot henne.
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (hyper) skrev 2014-12-05 13:32:45 följande:

    Men vad tror du själv om dottern och er relation?


    Dottern säger att hon tycker hon kan få bestämma själv när hon ska vara hemma, när hon ska sova borta, ja hon vill bestämma allt själv och komma och gå som hon vill. Det tycker hon inte är mer än rätt när hon ändå är 15 år. Så sa hon själv. Sen tycker hon inte att hon ska behöva hjälpa till med diskmaskin, sopor, tvätt, post etc., och pengar ska hon få oavsett om hon hjälper till eller inte eller om hon passar tider, "sköter sig" etc.

    Jag går ju inte med på det och det är där det skär sig. När vi gör saker ihop har vi trevligt.
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (hyper) skrev 2014-12-05 13:44:54 följande:

    Men varför tror du att ni inte kommer överens? Hur kommer det sig att ni inte klarar av att kompromissa och samarbeta?

    Och vad är anledningen att det blivit som det blivit? När var det senast harmoniskt mellan er? Vad hände sedan liksom?


    Min dotter är otroligt envis och ser aldrig, och då menar jag aldrig, sin egen roll i en konflikt. Det är alltid vi vuxna eller nån annan som är dumma, taskiga, tröga osv. Spelar ingen roll om det handlar om kompisar, oss här hemma eller lärare. Jag försöker alltid säga prata med henne när nåt blivit tokigt, reda ut det och säga förlåt för hur jag agerade om det varit tokigt. Jag försöker få henne att se sin del i det hela men hon anser inte att hon gör nåt fel. Och händer nåt som jag ogillar, t.ex. ta mat som jag skulle ha till middag, eller smita ut på natten, så säger hon "ja men förlåt då" och sen tycker hon att allt ska vara bra. När jag då drar in en del av månadspengen tycker hon jag är taskig.

    Hon har åkt dit för snatteri två gånger (innan hon fyllde 15) och vi har varit både hos soc och polisen och haft samtal. Hon erkänner aldrig nåt hon gjort. Hon ljuger och blånekar in i det längsta, tills det verkligen finns bevis på att hon gjort det, då först kan hon erkänna. Hon har snott pengar (2000 ur bostadsrättsföreningens kassa (jag var kassör) när vi bodde i br. Det finns hur mycket som helst.

    Hon har te yngre syskon, hon och de två närmsta i ålder har samma pappa. Vi separerade när 15-åringen var ca. 10 år. Barnen var hos honom varannan helg först men för nåt år sen valde han att flytta 6 mil bort med sin nya tjej och barnen var inte välkomna dit då annat än på besök. När de var hos pappan varannan helg så hade hon noll regler (eller väldigt konstiga regler). Det krockade med de som jag hade. Hon tog sig mer och mer friheter under åren och nu är vi där om vi är. Hon är rätt respektlös och tycker inte att det vi vuxna säger är det som ska gälla.
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (hyper) skrev 2014-12-05 15:42:46 följande:

    Men du tror väl inte att hon blivit som hon är utan anledning? Du och hennes pappa har stor del i det.

    Som jag ser det har du misslyckats med att skapa en nära relation till henne och här är resultatet. Du och hennes pappa har svikit henne och hon är övergiven. Ni klarade inte av att vara vuxna och hon bestämde sig därför att bli vuxen själv.

    Jag tror att hon har en speciell personlighet. Hon har mycket integritet och har säkert alltid gått sin egen väg. Hon säger det som alla barn borde göra när någon kör med dem "fuck off".

    Hon är ensam och behöver fortfarande sina föräldrar. Vad ska du göra?


    Det är klart vi föräldrar har stor i det!

    Men att jag misslyckats med att skapa en nära relation till henne, där har du fel! Vi är nära varandra, dock skär det sig när det kommer till regler och gränser. Jag har varit vuxen hela tiden men hennes pappa har det inte. Honom är dottern hemskt arg och besviken på. Hon säger däremot till mig att jag alltid finns där och ställer upp när det behövs.

    Jag kör inte med henne!! Om det är att köra med henne att fråga om hon kan plocka ur diskmaskinen eller hämta posten eller att ge henne en tid på kvällen då hon ska vara inne osv. så undrar jag...... Ska barn som får regler och gränser säga "fuck off" till sina föräldrar??
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (.) skrev 2014-12-05 16:24:24 följande:

    Fast det är väl bra att hon prioriterar sitt skolarbete en stor del av tiden?

    Ang. att hon tar godis från andra familjemedlemmar - dra av kostnaden för det på hennes månadspeng.


    Givetvis är det bra att hon prioriterar det, det har jag uppmuntrat! Men att prioritera kompisar före skolan och åka sista bussen hem för att stressa med skolarbetet och sen gnälla när vi ber om nåt, det känns som om hon skulle behöva prioritera om vissa dagar.

    Pengar drar jag av redan för godis och annat som hon tar.
  • Anonym (Mamman)
    Vanillaextract skrev 2014-12-05 16:29:27 följande:

    Ja ni har ju totalt misslyckats med uppfostran. Men jag är mer undrande över hur tjejen mår? Med tanke på hennes beteende känns det som att hon mår psykiskt dåligt. Har hon haft kontakt med bup eller liknande så hon får prata med någon?


    Och det grundar du på det jag skrivit här? Hon uppfattas av utomstående som väluppfostrad och trevlig, det är här hemma och mot oss vuxna här hemma som hon "mopsar upp sig".

    Det skär sig när det gäller regler och gränser. Men vi som föräldrar måste ju kunna säga nej till saker och ting som inte är okej. Och vi kan ju inte låta henne få göra precis som hon vill och tycker och tänker.

    Hon pratar med psykolog och kuratorn i skolan.

    Ska tillägga att hon har skärpt sig oerhört vad gäller att hamna i "olag". Snatterierna skedde när hon umgicks med fel kompisar. Vi har haft några turer då vi bytt skola, pratat med soc m.m. Hon insåg själv att kompisarna bara drar ner henne och får henne att misslyckas och bröt kontakten. Efter det följde en period då hon var rätt harmonisk och konflikterna var relativt få. Nu har hon kommit in i en ny period som varat några månader och det tär på kraften. Hos alla!
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Gud.) skrev 2014-12-05 17:22:38 följande:

    Misslyckad uppfostran. Jag beklagar. Lägg in henne på rehab och vänta tills hon vill komma hem och bete sig som en människa. Ta bort hennes mobil och alla hennes saker som hon kan leva utan, säg att hon får tillbaka dom om en månad IFALL hon beter sig bra tills dess och att du tar bort dom direkt när hon beter sig illa igen. Det borde funka. I värsta fall låter du henne gå när hon vill, men lämnar hon så är hon inte välkommen hem på ett tag igen. Börja om med nya tag på nästa barn. Lycka till.


    Har redan tre barn till. Tjej som är 13 år är helt olik sin syster och undrar vad det är med henne. Uppfostran är det inget fel på! Har en 9-åring som även han beter sig bättre än 15-åringen.

    Har redan tagit mobil m.m i perioder. Då ringde hon soc och Bup.
  • Anonym (Mamman)
    nevermind skrev 2014-12-05 18:28:25 följande:

    Vad sa soc och bup?


    Anonym (Gud.) skrev 2014-12-05 18:28:55 följande:

    Vad gjorde BUP och SOC då? Är du rädd för dom eller? Dom måste ju bsra skrattat åt henne. Allt som hon inte behöver för att leva kan du ta ifrån henne. Hon förtjänar det inte. Men du säger att ni är nära? Hur vet du det, skrev du inte att hon inte vill umgås med er? Inte vill vara hemma? När jag var ung så ville jag ofta spendera tid med mina föräldrar, så jag tycker att det är rätt konstigt. Men gör så här då. SKIT I HENNE. Vill hon inte ha regler, låt henne vara utan. Låt henne gå till kompisar, låt henne skita i att plugga. Det är inte din strid att ta. Är det som du säger och dina andra barn är normala så är det inget fel på din uppfostran, du får ursäkta att jag sa så. Det är något fel på din dotter. Låt henne ha sin period. När det går utför ordentligt kommer hon förmodligen tillbaka till din famn, och då kan ni söka hjälp tillsammans. Sluta ge henne pengar, ta hennes mobil och dator. Ge däremot pengar och upplevelser till hennes syskon, så att hon ser att det lönar sig att vara snäll och duktig. Får man allt man behöver fast man beter sig illa, varför ska man bete sig bra då?


    Nej jag är inte rädd för soc eller Bup. Vi har haft kontakt med dom och varit där och pratat tidigare. När hon ringt dit så har de ringt upp mig för att prata. Jag har en bra kontakt med både soc och Bup och vi har en dialog kring dottern när det blir så här.

    När dottern är hemma så hänger hon runt os och vill prata. Men hon är väldigt beroende av kompisar och väldigt rädd för att bli utanför och inte få vara med, har alltid varit det.

    Och hon får inte allt när hon beter sig illa. Jag tar hennes pengar, jag tar hennes mobil, jag stänger av internet. Datorn kan jag inte ta då de får dator från skolan som de har med sig till och från skolan varje dag. Däremot kontrollerar vi internet, och det är det också ett himla liv om kan jag säga.
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Normal) skrev 2014-12-05 18:45:18 följande:

    Tycker att det låter som väldigt normalt, om än jobbigt, tonårsbeteende. Tror inte det har med uppfostran att göra, en del ungar blir helt enkelt värre än andra när de växer upp.

    Jag vet att du redan gjort en del saker, som t ex att när hon tar saker, så får hon helt enkelt betala dem själv genom att du drar av det.

    Jag tycker du ska försöka minska konflikterna. Låt henne slippa ta sopor, disk osv. Bråka inte om det. Låt henne istället sköta sin egen tvätt, t. ex. För skiter hon i sopor och disk drabbar det alla, men struntar hon i sin tvätt, ja då är det bara hon själv som står där utan kläder.

    Skit i hur hennes rum ser ut om hon inte städar (vet inte om du skrev något om det, dock...) det är hon som bor där, vill hon leva i stök och smuts så varsågod.

    Att hon inte kommer hem när hon ska kan ju vara ett problem... men så länge hon kommer inom rimlig tid är det väl ok? Jag tycker inte 18.45 är speciellt sent för en 15-åring att komma hem, även om hon inte gör läxorna förrän senare. Bestäm att den bussen är ok, "frihet under ansvar" men att hon då ska göra sitt skolarbete med en gång, innan tv, telefon eller annat.


    Jag tror som du, att hon är en väldigt jobbig tonåring!
    Orcha skrev 2014-12-05 19:14:16 följande:

    Ta det lugnt.

    Hemma kan hon få revoltera genom det hon gör.

    Uppmuntra, skola och läxor ÄR viktiga och att hon faktiskt är en cool tjej som trotsat grupptrycket vid så unga år.

    Var en sjysst förälder och ge henne cred för det hon gör/gjort.

    I värsta fall utmana henne på en kittlingsmatch med priser...


    Ja vi uppmuntrar skola och läxor och där har hon skärpt till sig massor det senaste året. Från att ha nästan bara F och streck i sina betyg har hon nu inget F eller streck alls utan E eller mer. Och att hon stod emot tjejerna som drog ner henne har jag berömt henne för, det var starkt gjort!

    Hon brukar vekna när jag börjar larva mig med henne och prata bebisspråk, precis som jag gör med lillasyster på 3 månader
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Men jisses) skrev 2014-12-05 19:22:37 följande:

    Jaha? Och vad gjorde soc och bup? Köpte snyftet med hull och hår, drog på akut utryckning till ert hus och krävde tillbaka hennes mobil och månadspeng? Jisses, hur mesig kan man bli. Hon kan väl få ringa kungen och Jesus om hon så vill, det ör inte direkt barnmisshandel att dra in en månadspeng, det vet soc också. Men det är ju fint att hon snabbt fann ett effektivt sätt att skrämma er till tystnad.


    Fast läs det jag nyss skrev! Vi blev inte skrämda! Jag har en dialog med både Bup och soc när dottern agerar så här. Vi har varit på båda ställena tidigare och pratat. Jag vet mycket väl att de inte reagerar på hennes snyftandes så som hon vill.
  • Anonym (Mamman)
    Orcha skrev 2014-12-05 19:29:16 följande:

    Så eg vill du veta om det här går över?

    Hon verkar vara en vettig tjej. Det tonåriga går över med ålder.

    Om du är ok så gick det över på dig också.

    Same same...


    Fast jag var aldrig såhär. Faktiskt. Jag var en lugn tonåring som inte gjorde några större utsvävningar. Men jag fattar vad du menar.
    Anonym (hyper) skrev 2014-12-05 19:34:36 följande:

    Du fattar noll när du avfärdar henne med att hon bara är en jobbig tonåring.

    Du verkar varken förstå eller respektera henne.


    Det var inte så jag menade. Jag uttryckte mig nog fel. Det jag menar är att hon är en tonåring som har en jobbig tonårsperiod. Inte att hon är en jobbig tonåring. Hon har en jobbig tid nu och hon får den hjälp hon vill ha. Men den är inte bara jobbig för henne utan även för resten av familjen.
  • Anonym (Mamman)

    Ska försöka ge ett samlat svar. För det första så har många av er helt fel bild av mig som förälder och människa. Jag är stark i mig själv och står på mig in i det sista för sånt som inte är diskuterbart. Alla mina barn har fått vara med och hjälpa till från det att de varit små. Städa, hjälpa till med disken, tvätten osv. Mina stora tjejer har ansvarsområden som de vet att de ska göra. Men oftast så blir det 13-åringen som gör allt för 15-åringen har alltid en ursäkt. Jag har sagt till 13-åringen att strunta i vissa saker för att den stora tjejen ska få ta det senare, men 13-åringen brukar alltid ta det ändå tillslut. Att tvätta sin egen tvätt har vi testat. Tyvärr fungerade det inte som vi hoppats utan hon tvättade några få plagg i taget och tvättmaskinen gick varm varenda dag. Så kan vi inte ha det!

    Att dottern började med tonårsfasoner när hon var 10 är sant, dock var det ganska harmlösa sådana i början. Det har eskalerat med åren, toppen nådde hon i sexan - sjuan, sen har det lugnat ner sig. Vid flera tillfällen har vi satt oss ner och pratat och jag har då sagt att det fungerar inte att hon beter sig såhär, det är jobbigt för alla. Och om det inte blir bättre så kanske en lösning är att hon fick bo nån annanstans ett tag. Det här var när det var som jobbigast. Hon är dock inte så "rädd" för familjehem och liknande då hon haft några kompisar som bott i familjehem. Dottern tror att det absolut inte är lika hårda där som här hemma. Vad hon menar med hårda vet jag inte, jag får inget svar när jag frågar vad hon menar med att vi är hårda. Vi kräver inte särskilt mycket. Hon ska sköta skolan (vilket hon gör och som är prio ett) och hon ska hjälpa till med disk, sopor, posten, duka etc.

    Dottern röker inte och är inte intresserad av alkohol, tvärtom faktiskt, så hon är inte stökig på det sättet. Hon är väldigt klok och har sunda och bra värderingar men när det kommer till att ta hänsyn och visa respekt här hemma brister det. Jag vet att hon är 15 år och väldigt självisk och ego, men vi måste ju kunna prata med varandra om vad som är jobbigt med vissa beteenden. Det går inte i dagsläget för hon blir martyr och vänder allt från sig. Hon gör aldrig nåt utan allt är bara alla andras fel hela tiden.

    Att bo avskilt så gör vi faktiskt det sen ett år tillbaka och det har blivit lite bättre sen vi flyttade. Det bor en tjej en bit bort i min dotters ålder som hon umgås med.

    Jag har alltid satt ner foten och markerat när jag inte accepterat vissa saker. Dottern är envis och ger sig inte utan ältar och provocerar. Jag är stark och envis jag med och det är väl där det krockar.

  • Anonym (Mamman)
    Anonym (hyper) skrev 2014-12-07 11:40:49 följande:

    Är dottern mer lik dig eller sin pappa? Hur ser hennes och pappans relation ut?

    Du känner din dotter bäst. Vad tror du att din dotters problem beror på? Vad är det som felas och fattas henne? Av vilken anledning har hon en jobbigare tonårsperiod än många andra?


    Envisheten och egenskapen med att aldrig ger sig är nog direkt nedstigen från hennes morfar Och jag är ju själv väldigt envis och ger mig sällan.

    De tre äldsta barnen har samma pappa och han finns knappt i deras liv längre. Han valde för ett år sedan att flytta sex mil bort med sin nya tjej, de väntade barn och köpte hus i hennes hemstad. Våra tre barn är inte välkomna där annat än att hälsa på. Tjejerna har inte träffat honom på ungefär ett år, pojken som är 9 träffar honom då och då. Relationen var ansträngd mellan 15-åringen och pappan redan innan då han sänker sig till hennes nivå när de bråkat. De var hos pappan varannan helg innan och det var alltid bråk, hon ringde hem och grät, han sa dumma saker m.m. Pappan kunde säga i ett bråk att "det är ju nåt fel i huvudet på dig" eller "nu måste bi ju ringa Bup till dig för du är ju inte normal" och liknande saker.

    Dottern har många klasskompisar och andra kompisar som får göra lite som dom vill, vara ute hur sent som helst, åka var dom vill, sova borta när som helst osv. Hon tycker ju nu att det är hur bra som helst att ha det så. Men här hemma fungerar det inte så. Vi har tider och regler. Hon accepterar nu inte det då andra har det på annat sätt.
  • Anonym (Mamman)
    SupersurasunkSara skrev 2014-12-07 12:51:37 följande:

    Jag har bara läst lite sporadiskt och för mig är det ju platt- och locktången som är mest akut. Enkelt löst: Hon får inte ha dem längre.

    I övrigt låter hon som vilken tonåring som helst som vill sippa undan göromål. Min har vissa som är hennes att göra och så kan jag be henne om annat med och det är nog 50/50 om hon gör det eller har annat att göra. Om jag då kan förklara varför det är så viktigt att jag får hjälp med just det så gör hon det ändå.

    Hon är duktig på att komma ihåg sina dagliga sysslor (se till att djuren har mat och vatten, torka bordet och skura när det städas)

    Alla var med och valde vad som skulle vara vars och ens ansvar så kanske är det det som gör det, för innan glömde hon allt som oftast sina uppgifter. Kanske är det 'åldern' hon är nu snart 16.

    Vi har också tagit tid på hur lång tid saker och ting tar så vi alla vet att det tar max 5 min att fylla på tvättmaskinen osv, det känns lite lättare då vi alla faktiskt tycker hushållsarbete är ganska trist.


    Plattång och locktång har vi plockat bort redan så det är löst.

    Grejen är att när vi pratade om vad var och en ska ta ansvar för hemma så tycker inte 15-åringen att hon ska behöva ha nåt ansvarsområde utan kan hjälpa till när jag ber OM hon har tid. Hon tycker således att hon inte ska behöva göra nåt hemma, bara om hon anser sig ha tid just när jag ber eller om hon känner för det. Så fungerar det ju inte riktigt!
  • Anonym (Mamman)
    SaraUnderbara skrev 2014-12-07 12:55:01 följande:

    När allt var kaos i mitt liv var jag rätt lik din dotter i humöret. Var en ängel utåt men jag tog ut allt på min enda trygga bas - MAMMA. Att hon inte lämnade mig ute i skogen en natt, är för mig en gåta. Jag var vidrig mot henne. Hon var min pysventil. Jag kan tänka mig att hade detta forum varit aktuellt för 15 år sedan hade detta inlägg lika bra kunnat vara från henne.

    Det tog ett par år som var hemska, tror inte att vi hittade tillbaka till varandra förrän efter jag blev 25. Men nu har vi en fantastisk relation till varandra.

    Jag tror också att hon är en jobbig tonåring som säkert lider mer än vad hon säger. Göm godiset, det hon inte vet om lider hon inte av.

    Bup kanske har föräldragrupper för tonårsföräldrar som kämpar med samma sak?

    Tycker att du verkar vara en klok och fantastisk mamma - likt min egen. Även om din dotter inte uppskattar det nu så kommer hon göra det senare. Så kan du fnissa sedan när din dotter själv får en dotter och går igenom samma sak själv.. (Som jag nu!)


    Tack! Det är skönt att höra från nån som varit en jobbig tonåring att det trots allt kan bli bättre. För misströstar, det gör man!
  • Anonym (Mamman)
    Läs vad som står och inget annat skrev 2014-12-07 20:20:55 följande:

    Men just därför måste du ju bli hårdare för hon VET att hon slipper o därav blir er relation så infekterad. Sätt ultimatum som håller.


    Ge mig då exempel och tips på vad jag ska göra som jag inte redan gör?
  • Anonym (Mamman)
    Läs vad som står och inget annat skrev 2014-12-20 14:53:57 följande:

    Stå fast i vad som gäller, ge henne utegångsförbud om hon inte t.e.x. gör de sysslor som hon blivit tillsagd, dra in pengar i flera mån mm.


    Men vi gör ju det!! Hon är utan månadspeng flera månader ibland, hon får utegångsförbud, hon mister andra förmåner m.m.
Svar på tråden 15-årig dotter gör som hon vill och sätter sina egna regler!