15-årig dotter gör som hon vill och sätter sina egna regler!

Fast jag var aldrig såhär. Faktiskt. Jag var en lugn tonåring som inte gjorde några större utsvävningar. Men jag fattar vad du menar.Det var inte så jag menade. Jag uttryckte mig nog fel. Det jag menar är att hon är en tonåring som har en jobbig tonårsperiod. Inte att hon är en jobbig tonåring. Hon har en jobbig tid nu och hon får den hjälp hon vill ha. Men den är inte bara jobbig för henne utan även för resten av familjen.

Det är uppenbart att hon är alfahonan i er familj. Du får maka på dig om du inte tro du kan ta henne i en fight.

De där med "jobbig tonåring" håller inte i sig i flera år, enligt din ts började hon redan vid 11 års åldern så det ni ska göra nu är att kontakta bup eller socialstyrelsen, få någon där att lära henne veta hut.. Denna tjej måste börja tänka framåt nu och sluta med sina dumheter så ni måste sätta hårt mot hårt för annars kommer detta eskalera.

Samma linje.
En i grunden artig och framåt tjej som revolterar hemma nu?
Som på eget initiativ brutit med coola polare?

Nja.
Hon revolterar fortfarande men det verkar normal tycker jag.
Snacka med henne, hon är nästan-vuxen och kräver säkert samma respekt från er som ni.

Ni har varit svaga och svikit henne (på något sätt). Klarar ni av att visa att ni är starka nog för att hantera henne och hennes känslor MED RESPEKT och UTAN ATT KRÄNKA HENNE så har ni kommit långt.

För inser du inte att hon har kopplat bort dig bara för att du inte funnits där för henne när hon behövt dig. Hon tycker att du är oduglig som mamma. Du måste visa att du inte är det.

Låt henne göra som hon vill med sig själv och sina saker. Och fokusera på att sätta gränser kring dig och dina (hushållets) saker. Ta konflikterna bara när det är nödvändigt. Men stå på dig när det väl gäller.

Visa att du bryr dig om hennes inre. Hon är fortfarande liten även om du bör behandla henne som stor.

konstig att det blir liv när ni uppför er som fascister,stacks unge

Jag var ganska lika när jag var tonåring, en riktig rebell var jag. Tack och lov att min mamma också var det när hon var i min ålder så hon visste hur hon skulle hantera mig. 

Vilket naturligtvis resulterade i att jag skärpte mig ganska fort. Värre var det med mina lika rebeller till vänner vars föräldrar jagade dem med blåslampa, gav utegångsförbud och tog allt - de levde rövare mycket längre, en av dem fortfarande. Kanske är mer spännande när man inte får?

Jag var också en 'rebell'. Fullständigt missförstådd av mina föräldrar och omgivningen. Det är i alla fall inte tack vare dem jag blivit en ordentlig och laglydig samhällsmedborgare som dessutom är någorlunda känslomässigt fungerande. Tvärtom.

'Rebell' är man av en anledning. Såklart. Självklart. Föräldrar som inte fattar det är både blinda, döva och ointresserade.

Jag tror att alla föräldrar som har problem med sina barn gör bäst i att fokusera på sig själv istället för sitt barn eftersom det oftast är där felet sitter. Barns beteendestörningar är oftast bara symptom på föräldrarnas problem. Och om föräldern tar itu med sina egna problem så löser sig oftast resten också, lite förenklat sagt.

Precis.

Har en vän vars mamma är ett riktigt kontrollfreak, det var galet när vi var yngre, hennes mamma nosade reda på henne vart hon än var och stod där med bilen helt galen, hon var så kontrollerad denna tjej. Detta ledde naturligtvis till att hon alltid blev fullast i panik av att bli hämtad, idag är tjejen 23 år och har alkoholproblem. Nu kan man kanske inte skylla allt på föräldrarna, hon valde ju sin egen väg till sist ändå, men jag tror absolut att det påverkar. 

Även om man är någons barn så är man en egen individ och förstår alla som inte är jätte pepp att styras med järnhand. 

Tur att du fick fjutt på livet tillslut (: