styvbarn

vad har egen säng med pappans umgänge att göra`?

Det finns inget måste med egen säng, om pappan vill sova med sitt barn så har han ju rätt att göra det, men är det så att barnet stör nattsömnen om ni ska upp och jobba tex eller att barnet själv verkar behöva en egen säng så måste ni givetvis kunna prata om saken och enas om en lösning. 

Ni har ju ingen skyldighet att förklara för mamman att barnet har egen säng om det är det som pappan funderar över.  Han har sitt umgänge och mer än så behöver mamman inte veta. 

dock är det ju så att förr eller senare måste barnet ha en egen säng givetvis eftersom det växer och blir större och övernattningarna blir kanske flera också.  

Sover barnet hos er två nätter i veckan ser jag inget fel med att barnet sover i er säng men som andra sagt-barnet växer så ni bör kanske köpa en säng som h*n kan sova i när h*n är äldre. 

Det är många ett-åringar som inte sover själva. Om du tycker det är jobbigt, så ha en extrasäng för dig de nätter barnet sover hos er. Du kan sova i egen säng hoppas jag

Vårt yngsta barn sov hos oss första två åren. Sen fick hon eget rum och säng och sover bra där. Så det är väl ingen panik tycker jag.

Sen förstår jag att du dom styvförälder känner annorlunda.

Det är skillnad på sina egna barn. Vissa saker jag tyckte med mina bonusar har ändrats sen jag fick egna. Som mamma/pappa har man helt andra känslor. Har du inte egna barn så har man ingen aning om hur det känns.

Jag hade aldrig trott att jag skulle sova så mycket med mina barn som jag gör. ?

Jag antar att det innebär att du också delar säng med hans barn. Jag hade nog inte velat sova med mitt styvbarn men jag sover gärna med mina egna barn och min äldsta är närmare tre år. Hade jag bara haft mitt barn två nätter i veckan så skulle jag se den där närheten när man sover ihop som ett sätt att ta igen att man varit ifrån varann i fem dagar.

Låter kanske taskigt men vill du inte dela säng kanske du kan ha en extramadrass att sova på de nätterna. Man vänjer sig och kan trivas bra med att sova ensam ett par nätter i veckan, även när man är i en relation.

Sovandet har inget med umgänget att göra.

Du har rätt att ställa krav på att du ska kunna sova ordentligt. Så ni kan skaffa en säng till och antingen sover sambon där med barnet, eller så sover du där när barnet är där.
Ska barnet ha ett eget rum hos er, så kanske det är en bra ide att sambon sover där med barnet redan nu, så får alla sova gott och barnet vänjer sig vid rummet.

En liten ettåring behöver säkert all närhet till sin pappa barnet kan få de här två nätterna i veckan. Både för att knyta an till sin pappa och för att känna trygghet. Gå in och läs i trådarna om samsovning, för att bättre få en uppfattning om hur viktigt det är för ett litet barn.

Känner du olust inför att sova i samma säng som ett litet barn du inte är mamma till, så får ni väl försöka ordna sovandet på ett annat sätt. Antingen att du sover ensam i ett annat rum, eller att pappan gör det med sitt barn. Vill pappan sova tillsammans med sitt barn så tycker jag du ska låta honom få göra det.

Skaffa en säng prata med pappan du ska inte behöva få din sömn förstörd det är du som bor där.

Min son fyller fyra år om en vecka och vi samsover än. :)

Dock har jag valt att sova med sonen i hans säng, i hans rum, för att övergången från samsovning till att sova själv inte ska bli lika "stor". Det blir alltså jag som flyttar ut från hans säng och rum, och inte tvärtom. Jag har fått för mig att det borde bli "skonsammare" på så vis.

Jag är dock singel och ensamstående, skall tilläggas.

Nu är jag inte mycket för samsovning, dock kan man göra undantag och en ettårig är definitivt ett undantag. Nu vet inte jag hur stort ni bor men finns det ett rum som barnet ska ha sen. Så kan ni väl köpa en vanlig 90 säng dit och så sover du där när barnet är hos sin pappa. Och när barnet är stort nog så skruva av benen på sängen och så använder barnet den sängen då.